Ordet mindfulness som dyker upp i tid och otid – vad betyder det egentligen? Jag hittar ingen bra översättning, jag vet inte riktigt vad det innebär. Det verkar vara lite av varje: må bra, njuta av dagen, lugna ner sig, men ändå bry sig om medmänniskor och klotet i stort.
I en sju-punkts-lista som jag såg idag krävs följande för att uppnå mindfulness: man ska göra sig av med förutfattade meningar, ha tålamod, vara nyfiken, ta det lugnt, låta bli att reta upp sig på sånt som man inte kan göra något åt, vara tolerant och slutligen, sluta älta.
Och så illustrerades det hela med denna bild! En kvinna som håller på att starta en bestående fejd med alla sina grannar. Förutom att hon kommer att få ogräs på sin egen tomt, gör hon sitt bästa för att sprida det till alla andra också. För mig som just har gått några ronder mot maskrosorna signalerar denna bild stress, hårt arbete och irritation.
En vänlig tolkning vore kanske att bilden vill säga att det är mindfullt att acceptera maskrosorna. OK, jag kan förstå den tanken. Men att gå så långt som att uppmana en till att sprida dem. ”Var mindfull – sprid lite ogräsfrön omkring dig.” DET är väl ändå att gå lite väl långt?
Uppdatering 9 juni: Detta hade väl varit en mer passande illustration?
I den litteratur jag har läst (av renommerade psykologer) används i första hand begreppet medveten närvaro som svensk motsvarighet till mindfulness. Och först när jag förstod det på det sättet kunde jag ta hela mindfulness-grejen på allvar och faktiskt även ha stor nytta av den. Livsavgörande upptäckt!
Hej Trädtanten – vilket finbesök. Vad roligt att du tittade in!
Det har du rätt i att man brukar tala om medveten närvaro! Det är det begrepp som min psykologidotter använder också och det är ju något helt annat än att blåsa in maskrosfrön på grannens trädgård!
Tack, tack. Jodå, jag är kvar. Brukar bara bli fast i rss-läsaren och sällan komma så långt som till kommentarerna.
Personligen tycker jag inte att maskrosfröblåsandet är så dumt som övning i medveten närvaro. Det kan bli till ett ögonblick som påminner mig om precis hur enkelt och vackert livet kan vara, som när jag gjorde samma sak som barn. Dessutom gillar jag maskrosor. Fast jag behöver ju inte blåsa in dem till grannarna förstås.
Det förstås. Trädtanten värnar inte bara om träden utan om annat som växer också. Snällt av dig att inte blåsa in maskrosorna hos grannarna. Det uppskattas säkert!
Så lustigt egentligen eller kanske inte? Men vi pratade just om ordet mindfulness och kom på att det säljer bättre att hålla kurser där det står mindfulness än att gå på kurs i medveten närvaro. Att lära sig det är det inget som helst fel på, men varför säljer kursen bättre för att man skriver engelska istället?
Det ger mig lite besk smak i munnen och tankarna faller på ett annat ord: trend.
Mindfulness kostar dessutom mera än motsvarande kurs på svenska. Jo, jag följer med och studerar fenomenet. Och förundras. Och när jag inte gör det så vandrar jag i naturen för att komma nära mig själv, för att må bra.
Att lära sig medveten närvaro är givetvis inte fel på något sätt…
Ja, maskrosor blir det nog men man kan ju använda borttagandet av dem som någon form av terapi. Kanske? ;)
Jag tycker det verkar som om ni på Pettas är väldigt bra på medveten närvaro hela tiden! Och allra bästa sättet är en promenad i skogen, ett pass i trädgården, en tur med båten eller en stund på bryggan.
Men vad intressant det där med prisskillnaden på medveten närvaro och mindfulness!
Den där sjupunktslistan gillar jag, särskilt det där med att sluta reta upp sig på sånt man inte rår på och att sluta älta. Lite som den pensionerade stinsens filosofi liksom, ”där kommer ett tåg, det skiter jag i”.
Ja, och nu blev jag påmind om en bild som skulle ha varit den perfekta illustrationen, i stället för den där maskrosfröblåsande huligankvinnan. Lägger in den som en uppdatering i blogginlägget.
Ja, det var en flummig illustration till mindfulness. Som jag tror inte alls är särskilt flummigt, rent av användbart i det stora hela.
Ja, troligen användbart, men ändå svårfångat. Lite som bofinken, som får se ut lite hur som helst. Men illustrationen är knäpp och jag är lite känslig för bildskvalande. Om man ska ha en bild ska den vara meningsfull. Gärna en bra bild dessutom.
Jag tycker att sitta och fundera över en kopp kaffe med en chokladpralin är livet på en pinne …
Det låter verkligen som den bästa sortens medveten närvaro!