Lördagstemat denna vecka är Fåglar och jag tyckte att jag var väldigt påhittig när jag bestämde det någon gång i slutet på april. För i mitten av maj skulle jag ju, med hjälp av min nya värstingzoomkamera, ha finfina fågelbilder att visa. Tänkte jag. Men så blev det ju inte. Inget fel på kameran, inte alls, det är bara det att fåglarna flyger iväg när jag öppnar köksfönstret.
Så jag vänder mig i stället till en van fågelfotograf för att klura ut hur han gör. Öppnar han inte fönstret? Eller har han kanske mer vältvättade fönster än jag? När jag försöker fota en fågel genom fönstret intresserar sig kameran med superzoomen mer för fluglortarna på fönstret än för fågeln på backen utanför.
Brutus Östling är en riktigt bra fågelfotograf. Men när jag läser om hans fågel-fotograferingsmetoder inser jag att det där med att fota från köksfönstret kan jag fetglömma.
Han bygger kojor i skogen och väntar ut fåglarna, han vadar i träskmarker med vatten upp till armålorna och kameran högt över huvudet. Han ålar över isar med ett kameraobjektiv som är en meter långt. 
Så jag återkommer kanske med egna bilder så småningom, förhoppningsvis bilder på storlom.
Jag tänker mig att jag borde kunna häcka nere vid sjön tillräckligt länge för att få lite fina bilder på min favvofågel, storlommen. Den har jag skrivit om tidigare, här och här. Jag var förälskad i lommen redan som barn och tyckte det var bra att denna fina fågel alltid kom först i alla fågelböcker. Det gör den också i den här behändiga fågelboken som har alla fågelläten inspelade också. Man läser om fågelns egenskaper och lyssnar på ljudet. Mycket finurligt. Och mycket uppskattat av barnbarnen.
Här syns det vilka som skrivit boken, hoppas jag.
Men inget fågelinlägg utan katt. När vår katt Alexander var med oss på landet det första året undrade jag först vad det var som hände i naturen. Varför denna oro och dissonans? Men snart insåg jag att det var fåglarna som varnade varandra för katten, oroliga och upprörda. I stället för det vanliga fågelkvittret var luften fylld av varningsrop.
Alexander bevakar sitt revir
Vi försökte så gott det gick att lära honom att det var en berömvärd bravad att ta möss, men att det var en ovärdig ogärning att ta fågelungar. Det gick ganska bra. I alla fall förstod han att om han skulle ta fågelungar måste det ske i lönndom, men om han lyckades fånga en mus i gryningen (han var morgonjägare) brukade han stolt hoppa upp i husses säng och lägga musen på hans bröst.
Här kan man läsa om övriga lördagsbloggares relationer till fåglar: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin,musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Skrivarstugan,Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla
Och husse var tacksam för gåvorna?
Förslagsvis tar du en massa fågelfrö eller torrt bröd och sprider ut på lagom avstånd från paviljongen eller farstun och så slår du dig ner med en god bok och d:o kaffe och kameran. Sedan är det bara att vänta. Du kan lära fåglarna var det finns käk om du lägger ut lägger ut det flera dagar i rad innan.
Det kallas visst åtel, och är helt ok när det gäller småfåglar i alla fall.
Ja till och med Brutus Östling medger att han fixar mat åt fåglarna för att få en chans att fotografera dem. Han till och med surrar fast mat åt de större fåglarna med ståltråd, så att de stannar tillräckligt länge för att han ska få bra bilder!
Den första tiden då jag hade kamera, för tre år sedan ungefär, så försökte jag fånga fåglar i bild och oftast så blev bilden enbart grön eller också en blå himmel. Konstigt nog så lärde jag mig så småningom hur fåglar fångas på bild….man ska vara lite grann framför dem hela tiden och veta åt vilket håll de tänker flyga. Ungefär så…det är sällan de sätter sig ner och väntar snällt men plötsligt så börjar det hända saker och så himla glad jag var första gången…
Det ska bli spännande att se dina fågelbilder så småningom.
Alexander har en mycket vacker plats (tron) att betrakta fåglar på. Men var ska en vacker katt vara om inte på ett vackert bord.
Ligga steget före, alltså… Inte min bästa gren, eftersom jag är född en kvart för sent. Men man kan kanske träna upp sig?
Alexander var så stilig! Han och hans tre syskon var kvartssiameser och mycket pratsamma. De hade alla olika längd på svansen, från en liten stump till normalkort och normallång och så Alexanders extremt långa svans som han omsorgsfullt lindade runt fötterna och sidan och hela vägen tillbaka till svansroten.
Kicki har rätt. Se till att ha en matplats för fåglar…:)
Japp. Ska binda fast något smarrigt på lämplig plats!
Förstod väl att det var något mer än en skicklig fotograf som krävdes för dessa fantastiska fågelbilder man kan se. Bra tips från Pettas och Kicki här ovan! Skrattade gott och igenkännande när du skrev om fluglortarna på fönstret. Det är som om kameran vill visa sig på styva linan och nästan leka mikroskop när man lyfter upp den. Eller tvärtom för all del. Men snart tar du dina fina lombilder, det är jag helt övertygad om! Klara-Fina hälsar Gun föresten :-)
Jag tror att tålamod kan vara ett bra knep. Tålamod och framförhållning… DET blir ett par rejäla utmaningar för mig!
Lite ätbart ska jag väl kunna muta fågelgästerna med för att få dem att posera lite, men då finns ju alltid en risk att mössen också kommer på besök. Och nu har vi inte längre någon katt… Ack hur man än vänder sig.
Gun hälsar tillbaka! Hon och Klara Fina kanske ses någon dag i våra fågelrika trakter!
Hur gick det med värstingkameran? Vad hette den och vad kostar den osv?
Den fågelboken har vi med och den är jättebra när man vill lyssna efter vad fågel som man har hört osv.
Naturen är fantastisk med sin lock och varningsrop.
Ha en bra dag/ kram
Ja, värstingen ja. Det blev en Canon, och då associerar jag till kanon (som visserligen heter cannon) och skjutvapen i största allmänhet, dvs ”gun” på engelska. Så kanske kameran får heta Gun. Lite mer om vad den heter i efternamn och vad den kan göra kan man hitta här: https://www.karinenglund.com/2015/05/tillokning-i-familjen/
Bra för denna kan man önska någon gång ;.)
Min är bara 30 gånger zoom men bra.
Tack för länken!
/kram
Ps Denna text (bifogad länk) har jag läst förr … visst inte stod det om priset där?
Aha – nej, jag förträngde nog illa kvickt vad den kostade. Lår mig se… den listas från 4.322 kronor, men jag tror jag betalade lite mer. Troligen för väska och extra batteri.
Hej! Jag är med på lördagstemat för första gången. Ämnet var oemotståndligt, fast mina fåglar är nog inte som andras … :-D
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2015/05/lordagstema-faglar-och-pippilusten.html
Finfina fåglar som vittnar om att du har pippi på sådana!
har nog postat den här bilden förut men vi kan ta en repris med tanke på dagens ämne.
Det var en härlig bild!!! hälsar en nykomling i lördagstema-gänget.
Välkommen i gänget, Klimakteriehäxan! Hur hittade du hit, undrar jag nyfiket.
Den är så bra den där bilden, LL99! Man undrar om den är på riktigt den där akterfågeln – vad kan motsatsen till galjonsfigur heta, månne? Mycket passande till dagens tema.
Hm. Klickade runt till bloggarna du listat – tror att högst hälften hade uppmärksammat dagens tema …?
Lugn, bara lugn, det kan ta lite tid och ibland hoppar man över någon vecka. Men efter ett halvår eller så ser jag över listan och de som inte varit med på ett tag inaktiveras.
PS. Några ligger kvar med förra veckans tema, men kommer kanske med ett inlägg på denna veckas. Andra har redan hunnit lägga ut nya inlägg, så det kan löna sig att gå tillbaka några inlägg för att leta efter fåglar.
Så, nu har jag läst ut första boktipset från lördagsbloggarna för någon/några (?) månader sedan: ”Maken”. Klart intressant bok! Och trevlig att läsa.
Fåglar, fåglar. Jag har en kompis vars katt fångade en fågel genom ett halvöppet fönster i tvättstugan. Stack påpassligt ut tassen när en stackars oskyldig pippi flög förbi. Det kallar jag osis, både för fågeln och min kompis – bara katten hade tur.
Ett instagramtips är ”kpunkka”, som tar fantastiskta naturbilder, även fåglar.
Vad kul att du läst Maken. Jag tänker ibland att den är full av tidsmarkörer, som för oss som var med på den tiden (rivningskontrakt, föreläsningar på Norrtullsgatan, mm) inte alls är tidsmarkörer, utan självklarheter. Men visst håller den att läsa än idag?
Den katten förtjänade nästan sin fågel. Det jag ogillar är när katter tar fågelungar som håller på att lära sig flyga. Osportsligt!
Ska se om jag vågar kika lite på ”kpunkka”, lite försiktigt, med ett öga. Man fastnar lätt… Som när man googlar på Brutus Östling och bild, till exempel.
Helt klart tidslös, men full av intressanta detaljer! Om skogarna norr om Arlanda som krävde en timmes promenad till busshållplatsen och hur lätt det var att hyra en stuga i Vaxholm. Falukorvsmiddag och doktorandstudier med litteratursök, som tog månader av tid!
För mig som också hyrde en stuga en bra bit bortom Vaxholm (studentrum var det väääldigt långa köer till…), med en buss i vardera riktningen om dagen in till stan och föreläsningarna, känns det som att de hade en rätt lyxig tillvaro. För mig var det kamin som gällde. Hämta vatten i brunnen. Pulsa den långa vägen till busshållplatsen och vänta på bussen i 15 graders kyla. Jösses, jag är ju ändå inte född på 1800-talet!
Aha, jag tycker ofta att livet i böckerna beskrivs som lättare än mitt eget, det måste vara för att vi ska gilla att läsa va? Ibland skulle jag vilja bo så där primitivt med vatten på gården, inte så många möjligheter – en avgång om dagen.
Det finns en rofylldhet i den där sortens liv och en koncentration. Det var nog väldigt bra för mina studier och jag minns fortfarande en del av den kurslitteratur som jag plöjde därute i den lilla stugan under mörka vinterkvällar. Och dessutom ger det en slags trygghet att veta att det går rätt bra att bo på det sättet också!
Det var en gång en katt som bodde i Sörmland. Han hade vitt skjortbröst och vita
tassar och han hade kommit på att man kunde fånga fladdermöss. Han klättrade
i skymningen upp och satte sig på taknocken till stugan och när vampyrerna flög
tillräckligt nära tog han dom. Det måste ha varit det vita på kattten som fladdermössen drogs till.
Vi har numera en flock kajor som flyger kring i träden runt huset och idag när jag var på min vanliga röjarrunda på vinden hörde jag ett typiskt kajläte helt nära. Troligen har någon gjort sig ett bo nånstans inne i kulturlagren och matar ungar.
Denna kajflock har ett hatobjekt, en stor brun och bumsig uggla som ibland tar sig
en flygtur över taket och sätter sig i en lönn. Då blir det ett jädra liv på kajorna för den där figuren ska de allt jaga bort och när ugglan lyfter och flyger har den ett helt följe efter sig av arga fåglar. Det vore väl nåt att hinna ut och plåta.
Ja, Hyttis. Det vore verkligen något att plåta!
Och vilken skicklig katt som klarade att fånga fladdermöss – de är ju pilsnabba! Och det blir ju svårt det där med vem man ska hålla på. Klart man inte ska fånga fladdermöss… Men ändå är det beundransvärt att klara av det!
Jag blev faktiskt oerhört förvånad över att koltrasten satt kvar på grenen när jag lyfte upp kameran. Men han var kanske van vid människor han också, liksom änderna på min promenad häromsistens. Mina favoritfåglar är annars barnbarnens teckningar av dessa. Påminner mig om att vi ska rita ugglor nästa gång vi träffas. Det finns ju så många roliga förlagor på nätet. DET skulle jag förstås skrivit om istället…
Ingrid
Ja, de fina fågelteckningarna! Jag minns en färgglad fågel med mycket rött i, som Casimir målade för något (några?) år sedan. Och en massa andra fina teckningar. Du får göra som jag och fortsätta på fågeltemat lite till. Jag måste berätta om vår argsinta tjäder som inte ville släppa ut oss ur huset.
Fågelskådningtipsrådhumorbevingadkarinsk – bara så Brutus!
Född en kvart för sent :-) Som motvikt den andra Karin (Åland) som ligger steget före fågeln :-) Undrens tid är inte förbi!
:-)
Brutus Östlings fågelböcker är underbart fina. Och jag som inte ens kan få till en bild på forsärlan. Den med fågelläten gav vi till den gamle fanjunkaren en jul. Den är kul, men gubben hör inget längre så användbarheten är begränsad.
Sätt dig på en sten i forsen (blickstilla!) i tio-tolv timmar så ska du se att du kanske fångar forsärlan! Det är så Östling går tillväga, har jag förstått.
Jag tror det finns urtag för hörlurar i den där boken. Kan det underlätta för fanjunkarn att höra, månne?
Hos oss så finns gott om fåglar av olika slag och storlek.
Från de små fina rödhakarna till stora hägrar.
Den senare visar sig dock inte så ofta.
Andra fågelarter som är vanliga hos oss är ett par större hackspettar,
koltrast, ladusvalor, sädesärlor och de vanliga trädgårdsfåglarna.
De flesta kan kan komma ganska nära. Hade faktiskt en närafågelupplevelse
förra sommaren. Jag satt på en av våra uteplatser som har lite gamla med
små träd bredvid. Jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde men av
någon anledning så vred jag lite på huvudet och där satt då en ung
rödhake och tittade på mig på mindre än en halvmeters avstånd.
Den satt inte där så länge, max 10-15 sekunder, men det var ett
rätt fascinerande möte.
Närafågelupplevelse! Det är något visst med dem. Som ett slags samförstånd. Ja, jag vet, men ska inte tillskriva djuren mänskliga drag, men jag gör det ändå. Dels blir det roligare så och dels verkar djuren veta och förstå mer än vi inser.
I trakten av Svedela beskådades denna sällsynhet i går.
Vilken fining! Så elegant med sina långa röda ben. Passande namn till en så långbent sort: Styltlöpare!
Styltlöpare i Svedala och delfin i Bråviken, det nästan så att man tror
att djurvärlden har fått fnatt.
Man undrar ju vad klimatförändringarna kan ha med detta att göra…
För att inte tala om valen i Bottenhavet.
http://www.kustbevakningen.se/sv/media/vakthavande-befal-rapporterar/val-siktad-i-bottenhavet/
http://www.allehanda.se/angermanland/harnosand/val-siktad-i-bottenhavet-1
Äsch, det är nog en u-båt!
Lite dåligt samvete har jag för att jag är sen med mitt bidrag, men nu är det sent om sider på plats. Jag är på resande fot och med ett alltför långsamt mobilt bredband så går allt med snigelfart och då blir det liksom inte gjort… Ser att vi tipsat om samma bok :)
Nej men inte ska man ha några dåliga samveten här! Man skriver när man kan och läser när man har tid. Kommer det annat emellan hoppar man över en vecka och så tar man nya tag när det passar bättre. Eller också lägger man in ett lördagsblogginlägg på torsdagen efter. Det går ju också hur bra som helst!
Bra bok, absolut!