Kvarlämnade

Leftovers heter en bok av Tom Perrotta som jag nog aldrig skulle ha läst om jag inte fått tipset genom Engelska bokhandelns trevliga läsecirkel. Den handlar om de människor i en liten stad i USA, som blivit kvar efter ”The Rapture”. The Rapture är ett slags uppståndelse; den drabbar inte bara staden utan hela landet. Folk bara försvinner, spårlöst. I en del familjer blir bara någon enstaka person kvar. I andra är hela familjen intakt.

perrottaBokcirkeldeltagarna är både från Sverige och från engelsktalande länder, men ingen från USA. Det förklarar kanske varför vi så fullkomligt missade utgångspunkten för boken. ”The Rapture” tycks vara ett levande (om än omtvistat) begrepp för många i USA, som ju är ett mycket religiöst land. Det är inte riktigt samma sak som Uppståndelsen. Eller är det kanske en andra uppståndelse då vi dödliga får följa med? Domedagen?

Det är inte bara jag som undrar. Om man försöker få klarhet om The Rapture som uppståndelsebegrepp, om Jesu första, andra och kanske tredje återkomst möts man av oändliga diskussioner om hur det egentligen ligger till. Allt detta var vi lyckligen okunniga om i bokcirkeln, men vår diskussion blev ändå riktigt intressant, kanske just tack vare vår okunskap.

The leftovers, de kvarlämnade, resterna, känner sig mer ratade än tursamma. Är dessa försvinnanden kanske författarens metafor för sjukdom och död som drabbar orättvist och som lämnar de levande med en känsla av skuld för att ha klarat sig? Det oerhörda och samtidigt vardagliga i att folk bara dör. En illustration till överlevarnas ständiga fråga: Varför fick just jag leva?

Och hur skulle man själv reagera om medmänniskor bara försvann, helt spårlöst och utan någon som helst systematik? Rika och fattiga, småbarn, unga, medelålders och gamla, onda och goda, lyckliga och olyckliga, vem som helst. Skulle man tyngas av skuld? Försöka bygga bra relationer och ett bra samhälle ändå? Eller ge upp och leva ett destruktivt liv? Starta en sekt som försöker hantera den nya situationen?

kevin

Huvudpersonen Kevin Garvey (Justin Theroux) är en ganska förnuftig person i boken, där han är borgmästare i den lilla staden Mapleton. I TV-serien är han i stället polismästare och verkar av recensionerna att döma vara rätt instabil.

Hur skulle myndigheter och regering agera? I boken får fenomenet det odramatiska namnet ”plötsliga försvinnanden” och det sätts upp kommittéer som ska undersöka saken. Och på något sätt normaliseras det onormala:

“Nothing happened. As the weeks limped by, the sense of immediate crisis began to dissipate.”

I boken finns en provkarta på alla dessa beteenden och många till. Nu har boken blivit TV-serie, som sänds på HBO i sommar.  Lite nyfiken på den blir jag nog. Och Tom Perrotta själv har ju födelsedag idag. Grattis!

Det här inlägget postades i Att läsa, Att tolka, Böcker, film och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Kvarlämnade

  1. Karin på Pettas skriver:

    En bokcirkel längtar jag efter….skulle så gärna läsa böcker och få diskutera dem senare med andra.
    Intressant bok ni har läst, blir förstås nyfiken
    Finns det på svenska också?
    Vet du?

  2. LupusLupus99 skriver:

    Den lettiska gjusefamiljen har inte synts till på ett par dagar nu så det
    förefaller som om de har flyttat söderöver.

    • Karin skriver:

      Redan! Oj vad det går undan. Undrar om den där kartan där man kan följa deras flykt är igång. Eller vänta – här de någon sändare? Annars får man väl följa skrikörnen Karin och några av de andra gjusarna.

  3. hyttfogden skriver:

    Det verkar ha gått undan med barnproduktionen i år och ovanligt tidigt flygga
    ungar. Har kollat lite då och då på båda ”kalakotkasbona” och zivju-erglis och
    det sistnämnda boet var först ut med kläckningen.

    • Karin skriver:

      Ja full fart på de olika fronterna. Jag har inte riktigt hunnit med i år. Måste kolla om det är några kvar överhuvudtaget.

  4. Cecilia N skriver:

    Upptagandet, det som jag förstår har satt skräck i pingstväckelsebarn.
    Skräcken som kommer när man kommer hem från skolan och så är mamma INTE hemma! Hon som alltid är hemma! Har Jesus varit här och hämtat henne?

    Jag såg ett program om en kvinna uppvuxen i pingströrelsen som alltid satt längst ut på biografraden (i den mån hon fick gå på bio) för att hinna komma med om Jesus skulle hämta dem just då.

    • Karin skriver:

      Men så otroligt intressant! När jag försökte ta reda lite mer om detta fenomen stötte jag på en diskussion där någon beklagade att man inom den svenska kyrkan inte pratar mer om The Rapture. Tror inte det fanns något motsvarande svenskt ord i den diskussionen. Upptagandet… har aldrig hört talas om detta.

      Men stackars ungar. Vilken skräck! Vem som helst kan försvinna när som helst. Är det bara pingstkyrkan, eller vet du om det förekommer i andra församlingar också?

  5. Hans Pettersson skriver:

    Låter lite för mysko för mig att läsa. Men blir alldeles säkert en succe som teve-serie. Lockar mig inte att läsa, men märkligt nog skulle jag nog sitta klistrad vid rutan.

    • Karin skriver:

      Den ÄR lite mysko. Men det fanns intressanta psykologiska mekanismer som skildrades på ett trovärdigt sätt i boken. Och som sagt, tack vare att vi var idel hedningar som diskuterade den blev det en spännande diskussion om är på lite okunnig grund!

  6. Agneta skriver:

    Jag växte upp i Jönköping och vi hade lantställe cirka fyra mil nordost om stan. När vi körde dit över veckosluten (efter skolan på lördagar) for vi några mil utmed gamla Riksettan. På en åker stod en stor, stor rektangulär skylt riktad mot vägen med texten:
    JESUS KOMMER, ÄR DU REDO?

    Jag tror att det var pingstkyrkan som låg bakom skylten. Eller kanske bonden som ägde marken tillhörde pingstkyrkan. När vi for hem på söndagarna så passerade vi strax innan Huskvarna en annan stor skylt, uppsatt av något dåtida Trafikverk eller så, som angav hur många som hade dött i trafiken i landet under året. Siffran passerade varje år 1000. Det var ju före bilbältenas tid.

    • Karin skriver:

      Undrar om pingstkyrkobonden och trafikverket hade synkat sina skyltar. Känns som ett samordnat budskap, på något sätt…

  7. LupusLupus99 skriver:

    Karin, nej ingen av gjusarna har kvar sändarna vad jag vet.
    Jag tror Ilmar och hans familj i Estland fortfarande är kvar.

    http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=669&start=1360
    http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html

    Madis och Piret vet vi inget om mer än att de inte har använt sitt bo alls i år.
    Troligen så har de ett annat bo i närheten eller så som de istället har använt.

    • Karin skriver:

      Lika bra, kanske, att de slipper sändarna. Visst är det kul att följa dem under vinterflytten, men det har sitt pris. För gjusarna, alltså. Dels verkar det hindra dem lite i flykten och dels är det farligt för dem om folk får för sig sändarna är övervaknings- och spionutrustning. Storken Menes (http://www.karinenglund.com/2013/09/man-kan-inte-aga-en-katt/) klarade sig. Andra fåglar med sändare har inte klarat sig lika bra.

  8. hyttfogden skriver:

    Nämen hej Karin så stor du har blivit i dag då!

  9. Kulturchefen skriver:

    Ber att få gratulera! Tarzan och Skorpan hälsar.

    Kan man kanske ha en virtuell bokcirkel på Lördagstemas-vis?

Kommentarer inaktiverade.