Vägbeskrivningen innehåller uppmaningar som ” kör till vänster på en liten väg mittemot sågen” och ”kör på den lilla skogsvägen tills du tror att du kört fel; då är det bara fem minuter kvar tills du är framme!”.
Nämligen framme här. Det är Dalarnas akvarellcenter i närheten av Malingsbo och här avlöser spännande akvarellkurser varandra hela sommaren.
Centret drivs av akvarellisten Maria Ginzburg, som håller några av kurserna. Men hon bjuder också in akvarellister från andra länder. I år från England, Spanien, Frankrike, Tyskland och Polen. Jag såg en utställning som hon ordnade i vintras med de olika kursledarna och fastnade särskilt för Trevor Lingard från England.
Han målar ofta hus och människor. Snabba målningar, inte för mycket petande och pillande.
”Water colour made simple” var en av beskrivningarna av kursen. Precis vad jag behöver, tänkte jag. Just att kunna måla hus i stadsmiljöer. Jag har försökt gång på gång, men det blir för petnoga. För fotografiskt.
Det var något i den här stilen, Italiensk bygata, målad av Lingard, som jag gärna vill försöka lära mig. Så jag tog med mig mina akvarellfärger, både i akvarellådor och tuber, akvarellpapper, ett tjugotal penslar, alla andra tillbehör, maskeringsvätska, sprejflaska, bomullstussar, tejp, tvättsvamp, mm och for till Malingsbo.
Det var en mycket intensiv kurs och efter några dagar fick jag beröm. Trevor stannade upp vid mitt bord med lite goda råd och så sa han:
”This is VERY good. It’s excellent! A lovely brush!” Jahaja, det var min akvarellpensel som han tyckte var så väldigt bra. Kolinsky, mårdhår, nummer 16.
Fast sen sa han ett och annat snällt om mina stapplande framsteg på akvarellområdet också, så det var helt OK. Men framförallt hade han modet att säga ifrån när det inte var bra, vilket jag verkligen uppskattar.
”Men! Har du lagt på ytterligare ett lager färg?!! Akvarell tål max tre laveringar. Sedan dör färgen!” Det hade jag kanske anat, men inte riktigt fått det beskrivet i klartext på det sättet tidigare.
Här har vi en målning som handlade om att spara ut ljusa solbelysta partier. Jag lyckades någorlunda med kyparens rumpa, lår och vad. Om man drar snabbt med halvtorr pensel och varierar trycket lite lagom, kan man måla hela byxan i två penseldrag.
Målningen är inte färdig och kommer nog inte att bli det. Jag borde ha sparat ut med ljus på borddukens högra sida, men det går ju inte i efterhand. Gör om och gör rätt!
Vi fick öva flitigt på människor och hus. Mycket nyttigt! Hur får man till en husfasad utan att mödosamt måla varje fönster. Hur målar man ett folkmyller utan att förlora sig i detaljer…
Jag jobbar på det och tack vare kursen har bättre koll på mina svaga sidor och vad jag behöver öva mer på.
Kurscentret ligger vid en fin badsjö med vacker natur omkring. Maten är god, rummen bra, sängarna sköna och kurskamraterna underbart kunniga. Så även om vi arbetade tio-tolv timmar om dagen var det den bästa lyxsemester man kan tänka sig.
När vi packade ihop för att åka hem var det lite kul att jämföra våra olika utrustningar. Jag hade – i likhet med många av kurskamraterna – en ganska stor kasse med akvarelltillbehör. Trevor hade tre penslar och åtta färger.
”Less is more” sa han och log vänligt.