Det här är nog världens mest kända avbildning av en våg. Det är den japanska konstnären Hokusai som har fångat en så kallad monstervåg i träsnitt.
Den är från 1830-talet, en Meisho-e-målning, som målningar av kända platser kallas.
Den mest avbildade av alla platser är förstås Fuji, som brukar dominera bilderna.
Här är det havet som är huvudperson och ett litet Fuji-berg syns i bakgrunden.
Dessutom har Hokusai tagit med några fiskebåtar, med vettskrämda fiskare som hukar inför monstervågen.
Det gör träsnittet samtidigt till en ukio-e (ungefär ”ögonblicksbilder”), en konstform som blev populär när japanska konstnärer började skildra medelklassens vardagsliv i färgglada tryck. Eftersom arbetarklassen sällan avbildades är Hokusais konstverk ovanligt även på det sättet.
Monstervågor finns och är något annat än tsunamivågor. Man vet inte riktigt hur de bildas, även om det finns gott om teorier i ämnet. På något sätt (eller på olika sätt) samverkar kraften i vågrörelserna så att de samlas i en gigantisk våg 30 meter hög eller mer, stor nog att sänka ett skepp.
Nåväl, jag börjar i mindre skala med mina vågövningar. Här ser vi en välbekant fiskarbåt på havet vars vågor bara är små dyningar, även om de bryter när de kommer in mot en flack strand. 
I morgon kanske vi får veta hur det går för fiskargubben, fiskarhustrun och barnbarnet. Och barnbarnets föräldrar, förstås.
Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.
Trevlig midsommarannandag!
Det vanliga midsommarfirandet i Bruksparken var inställt i år, eftersom det är ett evenemang som drar flera hundra personer.
Diskussionen om vilken som egentligen är Dalarnas landskapsblomma rasar vidare: blåklocka eller ängsklocka? Själv har jag alltid hävdad blåklockelinjen, men på senare år har jag börjat vackla. Visst är ängsklockan på många sätt en elegantare blomma? Fast blåklockan är förstås jättegullig, med sina lite bulligare former.
Fiskarfamiljen har jag för tillfället förlorat ur sikte. Men det är inget att oroa sig för, dom har det bra i sin båt och kommer nog att angöra en brygga innan kvällen.
Sådär, då har fiskargubben, hans fru och barnbarnet Sofia installerat sig vid Söder Mälarstrand och första begivenheten blir enligt barnbarnets önskemål stadshuset.
Dessutom ligger ju bron inte åt Riddarfjärden, utan på saltsjösidan så till och med placeringen är fel.
Jag hade tänkt ta med båten där ute på Riddarfjärden, lite till höger, men jag hoppar nog över det. Dom har inte riktigt hunnit fram ännu. Det kanske gör bilden lite obalanserad, men om man tar med i beräkningen att det där (på bilden lilla) höga vita huset bortom Västerbron är en tidigare statsministerbostad, kanske det väger jämnt?
Det här är en annan, tidigare variant på samma motiv, som jag egentligen gillar bättre, men det kan ta några dagars experimenterande innan det lyckas med den här mer chansartade metoden.
