Karin Englund

Lördagstema: Bästa gömstället

Postat den 16 mars, 2013 av Karin

Lördagstemat idag är: Bästa gömstället. Och hur jag än funderar kommer jag tillbaka till tanken att det man försöker dölja alltid gör mer väsen av sig än det man vill visa. Som på teatern, när scenarbetarna ska byta ut något under pågående föreställning: Ju mer de hukar och smyger, desto mer syns de.

Här letas det för fullt efter det undansnillade brevet

Edgar Allan Poe använde sig av principen att det man inte försöker dölja inte är så lätt att hitta i novellen ”Det undansnillade brevet”. Jag ska inte förstöra läsupplevelsen genom att berätta innehållet. Här hittar man hela novellen på engelska.

Novellen används ofta som ett exempel på hur en riktig deckare ska vara beskaffad: Alla fakta på bordet, så att läsaren har en lika bra chans som detektiven att klura ut vad som hänt. Själva brottet ska stå i centrum för handlingen. Den som löser deckargåtan ska gärna vara oprofessionell, eller i alla fall inte göra det i tjänsten. En glad amatör eller en avskedad polis är bra. Novellen har som underrubrik: Nothing is more hateful to wisdom than too much cleverness.

Men så har vi förstås det klassiska gömstället: ihåliga gardinstänger. Det var ett bra gömställe, tills det saboterades av berättelsen om en försmådd och hämndlysten fru, som stoppade gardinstängerna fulla med räkskal, när huset skulle säljas. Det luktade förstås värre och värre och ingen ville köpa huset. Till sist fick hon överta det för en billig penning. Alla har hört den, så idag är det nog ingen som stoppar något hemligt i gardinstången. Historien ingår i antologin Glitterspray och 99 andra klintbergare recenserad under rubriken Sägner i cyberåldern.

Och vad har de övriga lördagstemaskribenterna för favoritgömställen då, månne. Dem kan man hitta här: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt och Pysseliten. Gnuttan står för marsteman och nästa vecka är det En liten värld.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter Det undansnillade brevet, Edgar Alla Poe | 36 kommentarer

Galleri Fredag: Ur en annan synvinkel

Postat den 15 mars, 2013 av Karin

omöjl Verkligheten ur en annan och oväntad synvinkel kan man hitta lite var stans. Den svenske konstnären Oscar Reutersvärd är känd för sina kluriga figurer och för att ha konstruerat den första omöjliga triangeln.

Sedan har den dykt upp i många varianter och brukar, i alla fall utomlands, kallas Penrose triangle. Den finns i många varianter som man kan se på nätet och just den här finns också som ett 25-öres frimärke. Lura-ögat-figurer är lite annorlunda. De använder det invanda seendet, för att få oss att se det som inte finns, eller se det annorlunda än det är.

stor o liten2

Vi tror oss se en större blå prick till höger eftersom den pricken fyller upp sitt utrymme bättre än den vänstra pricken. Det är ett effektivt och vanligt sätt att lura ögat. ”Stor padda i liten pöl”, kunde man kalla den, kanske. De blå prickarna ÄR verkligen precis lika stora.

Tror ni inte att jag har kontrollmätt!

stor o liten3 Och just den här effekten, att något ser större ut om det jämförs med något som inte är så värst mycket större, kan man ta hjälp av om man ska gå ner i vikt.

Och nu blir det lite intertextualitet, eller vad det kan kallas när man inspirerats av någon annans blogginlägg. Interpictualitet kanske, när det handlar om bilder? I alla fall: Musikanta har fina bilder från Gondolenbron i dagen inlägg, t.ex. Stadsmuseet sett ur en för henne ny synvinkel. Och då kom jag på att jag har ju några bilder någonstans där man med hjälp av ett ljusspel ville få oss att se just den byggnaden på ett nytt sätt. Det var ungefär ett år sedan och här är några av bilderna, där fasaden byter skepnad.

Erica i Piteå väljer teman i mars. Fredagsgallerister och galleriteman finns i sidhuvudet under rubriken: Galleri Fredag

Publicerat i fredagstema | Etiketter Reutersvärd, Trompe-l'œil | 17 kommentarer

Vad sa hon?

Postat den 14 mars, 2013 av Karin

Freudian slip kallas det, när det undermedvetna kommer till tals utan att man menar det.

Av George Bushs många felsägningar kvalar några in som freudianska felsägningar, andra är bara felsägningar i största allmänhet. Som ”They misunderestimated me”. Eller: ”A West Texas girl, just like me.” Mer renodlat freudianskt blir det med: ”You know, one of the hardest parts of my job is to connect Iraq to the war on terror.” Och: ”The vast majority of Iraqis want to live in a peaceful, free world. And we will find these people and we will bring them to justice.”

Idag hörde jag en intervju med Beatrice Ask med en felsägning som drar åt det freudianska hållet. Hon får frågor om polisens arbetsmetoder i det omdiskuterade REVA-projektet, med anledning av Jonas Hassen Khemiris artikel i DN i går, som ytterst handlar om hur det är att bli bedömd enbart på sitt yttre.

Reportrarna påpekar att det nu finns väldigt många exempel på personer som stoppats av polisen utan annan anledning än utseendet.

Beatrice Ask förklarar i intervjun att polisen inte får stoppa någon på grund av hud- eller hårfärg: ”Det är alldeles tvetydigt så att polisen inte får ingripa på grund av att någon ser ut på ett visst sätt…”

Vad SA hon? Sa hon verkligen så? ”Det är alldeles tvetydigt…” Det är klart att hon inte menar det. Det är en felsägning. Men med tanke på att hon tidigare försvarat polisens metoder skulle det nog kunna ses som ett exempel på en Freudian slip.

Publicerat i Att tolka | 18 kommentarer

Det är ju jul ideligen

Postat den 13 mars, 2013 av Karin

Det nyinköpta månadskortet till tunnelbanan fungerade inte i spärren. Jag kollade med spärrvakten och han hävdade att det gått ut. Var för gammalt. Nähädu, tänkte jag, men ville inte blockera kön i rusningstrafik utan gick in i den närbelägna pressbyrån i stället för att reda ut detta missförstånd. Kassakillen kollade:

– Det gick ut i går ja, klockan 12.30. Sist du åkte på det var i går morse.

– Men jag köpte det ju bara för… ja, för ett par veckor sedan eller så, protesterade jag.

– Jag vet, sa han med mild stämma, det kan kännas så ibland. Tiden går väldigt fort.

Jag bläddrade lite diskret bakåt i almanackan, för jag kom ihåg att inköpstillfället hade sammanfallit med ett möte utanför stan. Och ser man på, det var den nionde februari.

– Hmm, det måste bero på att februari är en sån kort månad, sa jag i ett försök att ordna reträtten.

– Nej det är något med tiden, sa kassakillen, som inte ens brydde sig om att påpeka att 30 SL-dagar är 30 dagar oavsett månadernas längd. Tiden är annorlunda nu. När man var liten blev det aldrig jul. Man fick vänta hur länge som helst. Men nu är det ju jul ideligen.

Det kunde vi vara överens om och jag fick mitt kort påfyllt med 30 nya dagar och vi skildes åt med ett ömsesidigt ”God jul!”

Publicerat i Livet | Etiketter God Jul, SL, tidens flykt | 6 kommentarer

Förvirrat på perrongen

Postat den 12 mars, 2013 av Karin

Jag väntade på tunnelbaneperrongen i Axelsberg, tillsammans med några ungdomar. De var i full färd med att uppdatera varandra om vad som hänt under helgen. En lång kille vände sig till tjejen bredvid mig och frågade hur det var med Tobbe, som av allt att döma var hennes bror.

– Vet inte, sade tjejen. Han är i Enköping, eller Linköping eller nåt annat med -köping. Bortamatch.

– Men serien har väl inte börjat än? Och hade han inte slutat med fotboll?

– Serien? Fotboll?? Hur menar du nu? Sa Tobbes syster.

– Allsvenskan har väl inte börjat än?

Tobbes syrra tittade lite hjälpsökande på de andra. Några log. Även jag, som faktiskt har snappat upp att begreppet bortamatch också har fått en helt annan betydelse än den sportsliga.

fotboll

– Men alltså. Vadå fotboll? Han har träffat en tjej. Han åkte och hälsade på henne i det där Köping-nåt. Och ja, så sov han väl över då, verkar det som. Bortamatch.

Men snart börjar allsvenskan. Det gör den faktiskt.

Publicerat i Att tolka, Livet | Etiketter Allsvenskan, bortamatch | 16 kommentarer

Ryktet om Pirets död är dessbättre betydligt överdrivet

Postat den 11 mars, 2013 av Karin

Ja, ja, det kanske inte är alla som nervösar sig som jag över de där fiskgjusarna, men nu har jag goda nyheter som jag gärna delar med mig. Då och då har jag rapporterat om deras liv i boet i Kalakotkas förra sommaren, om mamma Pirets (Katharines) flytt till Sudan och sedan, för ett tag sedan, om hur hon inte rört sig ur fläcken på… länge.

Jag och alla som följer henne hoppades att det kanske, kanske bara var ett sändarfel. Den lilla radiosändaren som hon utrustats med kanske hade för svag signal? Det kan bli så ibland. Vad det än var, tycks det vara över, för nu rör hon på sig. Den lilla vita fågelsymbolen ska föreställa Piret och det rosaaktiga strecket visar hur hon flugit de senaste dagarna.

Hit och dit flyger hon, på sin jakt efter fisk för att äta sig riktigt stor och stark inför den långa flygresan tillbaka.

11 mars13

Meanderfloden är inte ett porträtt av Carl Bildt, som man skulle kunna tro, utan en bit av den Vita Nilen. Piret är fortfarande kvar i Södra Sudan. Heja Piret!

Publicerat i fiskgjusarna | Etiketter Våren på väg | 13 kommentarer

Det kliar!

Postat den 10 mars, 2013 av Karin

måste byta

Det känns inte riktigt bra. Det är liksom nåt som skaver. Kanske måste byta…

skaver Usch, det blev ju bara värre! Måste byta igen.

kliar

Men! Nu kliar det ju som sjutton på magen. Vad ÄR det här för billigt skräp!

Publicerat i Att tolka | 8 kommentarer

Lördagstema: Smeknamn

Postat den 9 mars, 2013 av Karin

Här är Tjabo tillsammans med syrrorna på Haga.

Gnuttan förser oss med lördagsteman denna månad och i dag är det Smeknamn.

Det finns Dodde, Noppe och Nufsan och liknande som tycks vara vanliga smeknamn inom välbeställda kretsar.

Det finns begripligare smeknamn som kungens: Tjabo. Det är romani och betyder helt enkelt pojke eller son. Passande på en lillprins och sen har det bara fått hänga med.

Här är prins Karl tillsammans med sin bror, prins Gustav och några andra studenter på föreläsning i Uppsala.

”Faralen” är ett annat kungligt smeknamn som jag tycker är lite kul. Så kallades en annan kronprins, som också hette Karl och som senare blev kung Karl XV. Han gav själv upphov till sitt smeknamn när han tillsam-mans med några studiekamrater i Uppsala diskuterade moral, apropå en moralkaka som någon i sällskapet tagit del av.

”Moral? Det kunde väl lika gärna heta faral”, sa prinsen. Och vips hade han fått ett nytt namn, ”Faralen”.

Och så ett smeknamn som fått ge namn år ett populärt gosedjur. USAs president, Theodor Roosevelt, kallades ”Teddy”. I november 1902 var han på björnjakt i Missisippi, tillsammans med några andra höjdare. Nästan alla utom Roosevelt lyckades skjuta en björn. Då fick några överambitiösa medhjälpare för sig att jaga ikapp en liten björnkrake som de band vid ett träd. Sedan föreslog de Roosevelt att han skulle skjuta den. Han vägrade förstås (vilken fullständigt galen idé!) och påpekade det osportsliga i förfarandet.

Historien kom ut och Washington Post hade en skämtteckning om episoden (Clifford Berryman ritade). En smart affärsman insåg att det kunde bli en populär leksak, så han bad Roosevelt om lov att använda namnet Teddy för en liten söt leksaksbjörn. Det fick han och det blev mycket riktigt en säljsuccé och Roosevelt blev omvald som president med god marginal.

Teman för kommande lördagar finns under rubriken lördagsteman i huvudet. Här är övriga lördagstemabloggare. Undrar hur de har det med smeknamn?

Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten

Publicerat i Lördagstema | Etiketter Faral, smeknamn, Teddy, Tjabo | 31 kommentarer

Galleri Fredag: Magi

Postat den 8 mars, 2013 av Karin

Erica föreslår Magi som tema för denna veckas fredagsgalleri. Det var ett ovanligt klurigt tema tycker jag och verkligen svårfångat på bild. Magiska företeelser är lite svårfotograferade… Men, man tager vad man haver, nämligen följande berättelse från Afrikas djupaste djungler.

upptäcktsresande

En europeisk upptäcktsresande hade förirrat sig till trakter där ingen vit man satt sin fot. Han togs till fånga av invånarna i en liten by, för en sån där konstig varelse kunde man ju inte låta gå lös. Turligt nog kunde han lite swahili, så han frågade vad han skulle göra för att de skulle släppa honom fri.

Byrådet sammanträdde och så sade hövdingen till mannen att om han kunde visa dem något magiskt trick, skulle de släppa honom.

tändare

”Hakuna matata”, sa upptäcktsresanden och tog fram sin cigarrettändare och tände den.

Byborna gapade av häpnad och hövdingen slog sig på knäna och utbrast: ”Bwana, din magi är stor. Du är fri att gå vart du vill! Aldrig någonsin har vi i denna by sett en cigarettändare som tänder på första försöket!”

Publicerat i fredagstema | Etiketter hakuna matata, magi | 16 kommentarer

Jag tar det i alla fall på största allvar

Postat den 6 mars, 2013 av Karin

Hur har det gått med det där viktkontrollprogrammet undrar ni förstås. Hålls målvikten?

Jag kan försäkra att jag tar det på yttersta allvar. Ser mycket seriöst på problemet. Vidtar konstruktiva åtgärder som ska leda till en varaktig förbättring på sikt. Ingen möda lämnas osparad och alla stenar vänds på.

I dag var det invägning igen. Känns som om det är ideligen, men enligt almanackan är det varannan vecka, på onsdagkvällarna. Eftersom jag har lite svårt att hitta en bra metod för att ligga kvar på målvikten (58 kg) har det varit lite skakigt ett tag, men idag satsade jag allt på att lyckas. Invägningen sker barfota och i träningskläder och då gäller det ju bara att leta upp riktigt lätta träningskläder. Dessutom, för säkerhets skull, gick jag och klippte mig innan och klippte naglarna. Ja, tånaglarna också. Och se, resultatet blev strålande 57,4!

”Jaharu”, säger redaktörn på sitt alltid lika uppmuntrande sätt. ”Och vad tänker du klippa av nästa gång?”

Publicerat i Att tolka | Etiketter invägning, viktkontroll | 20 kommentarer