Hur gick det sedan?

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg arbetslägret i början av sommaren, då det till exempel revs upp ett köksgolv.

Golvet bestod av rektangulära linoleumbitar som blivit över vid skolbänkstillverkningen i den här verkstaden. Verkstaden är borta sedan länge, men huset till höger finns kvar.

Här jag jag hittat en bild på en av skolbänksmodellerna, där man ser locket med den infällda skrivytan.

När skrivytorna till bänkarna skars till, blev det en bit över på varje linoleumrulle. Det är de småbitarna som fått bilda det här köksgolvet i det som tidigare var farmors och numera är mitt kök.

Lotten och Ulrika, som skötte golrivandet, färgsorterade linoleumbitarna i prydliga högar och tyckte att de borde kunna återbrukas på något sätt.

Kanske något för det närbelägna Gysinge byggnadsvård? Det var ju en trevlig tanke; jag tog kontakt med dem och undrade om mitt gamla golv är välkommet. Visst var det välkommet och numera finns där alltså ett linoleumgolv på ungefär 16 kvadratmeter om någon är intresserad

När jag lämnade mitt gamla köksgolv i två fulla papperskassar såg jag det här fina rummet dukat till fest. Björklövsgirlangen är sydd med björntråd, ett stygn genom varje löv och smörblomskransen är flätad på en ståltrådsring.

Det här inlägget postades i Återvinning, Bygden, historia, Miljö, renovering, Traditioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Hur gick det sedan?

  1. Margaretha skriver:

    Någon horndalsbönk har jag nog inte suttit i, men många liknande. Den ser ut som den går att höja och sänka — en sån skulle jag ha behövt. Jag som inte nådde ned till golvet (127 cm kort) blev utskälld när jag drog upp benen under mig!
    Margaretha
    vars öppna spis
    påminner mycket
    om din

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.