Men, hur svårt kan det vara?

Grattis till Stephen Hawkins som fyller 71 år i dag! Det innebär att han föddes precis tre hundra år efter Galileos död. Men det är nog inte det mest anmärkningsvärda med denne man. På universitetet stod han inte ut med föreläsningarna, de var helt enkelt mördande tråkiga för en person som var så smart som han. Till sist tog en professor itu med honom och förhörde honom muntligt om allt han borde kunna. Han kunde det.

hawkinsNär han var tjugoett och just hade börjat studera för sin doktorsexamen fick han diagnosen ALS och prognosen var att han bara skulle leva några år till. Men sjukdomen stabiliserade sig, Hawkins blev förälskad, ville gifta sig och insåg att han borde bli klar med sina studier. ”För första gången i mitt liv började jag arbeta riktigt hårt och insåg till min förvåning att jag gillade det.”

Han ägnade sig åt universums svarta hål och vilken roll de kan tänkas spela för universums uppkomst. Han jobbade på en Stor Enhetlig Teori om Allting. Hur började universum, varför ser det ut som det gör och hur kommer det att ta slut?

svart hål i vintergatanHan skrev om sina teorier i en bok 1988, Kosmos : en kort historik. Hans förläggare ville inte ha för mycket matematik, det skulle skrämma bort läsare, så till sist nöjde sig Hawkins med en enda formel, Einsteins välkända E = mc². Och boken har sålts i mer än tio miljoner exemplar. Jag har också köpt den, men gav upp om att förstå. Min hjärna hänger helt enkelt inte med. Han tänker i fler dimensioner än jag klarar av.

Å andra sidan finns det områden som han medger att han har svårigheter med. Han tillfrågades för ett år sedan, inför sjuttioårsdagen, vad han brukar ägna mest tankemöda. Han svarade: ”Women. They are a complete mystery.”

Men kom igen Hawkins, hur svårt kan det vara?

Det här inlägget postades i Att läsa, Att tolka, Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

17 svar på Men, hur svårt kan det vara?

  1. Kicki skriver:

    Det finns större mysterier, män t ex.

  2. Karin på Pettas skriver:

    Jag tycker det är skönt att de allra intelligentaste går bet på något så uppenbart som oss kvinnor:)
    Intressant bild av hålet. Mera man tittar på hålet, större blir det och dessutom ser det ut som ett öga. Eller kanske det är ett sådant?:)

    • Karin skriver:

      Det lär ska vara motvikten till Vintergatan. Det svarta hålet motsvarar 10 solmassor och ses på 600 kilometers håll. Enligt bildtexten krävs det en motacceleration på omkring 400 miljoner g (som jag inte vet vad det är) för att upprätthålla avståndet. Om det är ett öga så är det verkligen en blick med sug i!

      • Skogsgurra skriver:

        Tio solmassor? En piss i Mississippi. Faktagranskning kan vara på plats.

        • Karin skriver:

          Ja det föresvävade mig också, men så tänkte jag att vem är jag att ifrågasätta osv. Enligt bildtexten ”har” det där (simulerade) hålet tio solmassor. Och det där ”g” vad är det? Utgår från att det inte är gram.

          Motvikt är nog inte rätt begrepp i sammanhanget? Ett litet malhål i vintergatans vintervantar?

  3. Skogsgurra skriver:

    Acceleration anges i meter per sekundkvadrat. Jordaccelerationen, det som gör att saker väger på jorden, men inte i rymden, är g m/s^2 dvs ungefär 9,81 m/s^2. Var hittade du bilden och texten? Jag misstänker att det är den vanliga journalistiska nonchalansen, där inget (utom möjligen en persons ålder) har någon betydelse, som spelat in.

    • Karin skriver:

      Själva svarta-hål-texten är från Wiki. Om du följer länken i min förra kommentar hittar du den. Texten om Hawkins är hopplock från minnet, böcker och intervjuer.

  4. ByFånen skriver:

    Visst f-n är det svårt! …men absolut värt mödan. Jag antar att, som Kicki påpekar, det inte alltid är självklart hur män fungerar heller. Eller så är det helt enkelt så att varje människa är en märkvärdighet och ett mysterium i sig själv, oavsett kön och andra attribut. Jag kan ju också tänka mig att Hawikns själv är a complete mystery, stora tänkare kan emellåt uppvisa teken på en eller annan diagnos av ”bokstavstyp”. Sådana personer kan vara rätt knepiga att förstå sig på, inte bara när dom talar om svarta hål eller vad det nu må vara.

    • Karin skriver:

      Egentligen borde man ju bli arg på karl’n, för såvitt jag vet är inte kvinnor ett dugg mer mystiska än män. Men å andra sidan kanske han faktiskt är just så hjälplös som det låter, när det gäller att förstå sig på kvinnor. Frågan är förstås om han alls försökt förstå sig på män.

      • Kicki skriver:

        När jag skrev min kommentar hade jag just läst om kriminalitet och vilket kön det är som är mest representerat där.
        Men jämställdheten gör ju framsteg även på det området.

      • Skogsgurra skriver:

        Man kan också bli arg på diverse intervjuare som gottar sig åt Hawkins situation och vill ha ytterligare ett citat som de kan kalla sitt. Och alla oöverlagda kommentarer till citaten.

        Åter till texten. Jag missade länken. När jag tittar på den så förstår jag inte hur detta med tio solmassor kunnat slippa igenom Wikis granskning. Solen är en ganska liten stjärna. Och den är en fjuttondel av hela universums massa. Det behövs mycket, mycket mera massa att åstadkomma ett så kallat svart hål.

        Det kan tänkas att skribenten avser solvolymer. Men det är inget jag är övertygad om.

  5. Kulturchefen skriver:

    Åh, Byfånen, det var en väldigt fin säjning!

    ”Eller så är det helt enkelt så att varje människa är en märkvärdighet och ett mysterium i sig själv, oavsett kön och andra attribut.”

  6. Redaktören skriver:

    Hawkings är förstås en stor fysiker i Einsteins, Newtons och Kopernikus efterföljd.

    Men den största av alla fysiker är nog Anaximander (född 620 f kr). Åtminstone när det gällde att tänka nytt om universum. Han var nämligen den förste av alla som insåg att jorden svävade fritt i tomrummet utan att hållas uppe av någonting annan än sitt avstånd till andra föremål!!!

    När han formulerade sin teori var den gängse uppfattningen att jorden vilade på något, till exempel att jorden flöt omkring på en jättelik ocean. Som Anaximander insåg reste denna hypotes bara ett nytt problem, nämligen att på vilket fundament vilade isåfall denna ocean?

    En liten skönhetsfläck var att Anaximander inte tänkte sig den fritt svävande jorden som en sfär utan som en cylindrisk ”trumma” med en uppsida och en nedsida. Detta förtar dock inte att han med sin teori om en fritt svävande jord som hölls på plats genom sitt avstånd till andra himlakroppar svarade för ett av de mesta djärva tankesprången i fysikens historia (Karl Popper).

    • Karin skriver:

      Och nu är det stringteorier och liknande som vi ska försöka omfatta med hjärnor som är fast i vår egen tids tänkande. Det är banne mig inte lätt!

Kommentarer är stängda.