Förra veckan åkte jag en vända och tittade till husen på landet. När jag åkte därifrån senast, efter jul, var det någon minusgrad och då ställde jag in värmen så att vattenrören skulle klara den fortsatta vintern. Men jag hade inte räknat med en sån här vargavinter, så till sist insåg jag att det vara bara att åka dit och kolla.
Först farfarsstugan som ligger inbäddad i snö och där systemet med en luft-vatten-värme-växlare tuffar på. Tidigare hade jag en fiffig manick som läste av temperaturen i huset och meddelade mig hur det låg till, via 3G-nätet. Nu har det nätet stängts ner och jag måste skaffa en ny manick, eller kanske ett nytt sim-kort till den gamla. Till dess har jag höjt värmen lite så att jag slipper ligga sömnlös.
Sedan vidare till nästa hus, där snödrivorna var imponerande höga, men tror ni att jag tog några bilder? Senast det var nästan lika mycket snö var nog 2010, då det såg ut så här.
När jag satte på vattnet rasslade det till – det lät som isbitar som tog sig fram i rören. Nu har vattenrören fått värmekablar och jag höjde grundtemperaturen några grader. Det vore ju trevligt om vi får lite återbäring på elräkningarna i år …
När jag fixade med allt praktiskt och pulsade mellan huset och boden tänkte jag på hur intensivt jag längtade efter snö när jag bodde i Östafrika några år. Då stoppade jag ibland in armarna i frysen, för att känna den där isiga känslan kring handlederna, som när man åker omkull på skidor och kör ner händerna i snön.
Det hade jag ju kunnat göra nu – köra ner händerna i snön – men det kändes inte ett dugg lockande. Lite för mycket snö och lite för många kallgrader. Aldrig blir man riktigt nöjd!
Den här bilden målade jag när jag bodde i Tanzania och bara hade tillgång till snö på toppen av Kilimanjaro, dit jag inte lyckades ta mig. Jag fick nöja mig med att titta på den.
Och så här ser det ut hos syrran, 17 mil norr om mina hus. I kommentarerna kan man läsa om hur man (inte) bär in en vävstol i snön.
Växthuset är ett stadigt hemmabygge som min svåger (Storfiskarn i kommentarerna) har byggt. Det klarade snömängderna bra. Men nu är taket skottat, för om det blir blidväder och eventuellt mera snö, då kan det bli tungt även för ett ovanligt välbyggt växthus!
Uppdatering 22 februari. Lite fin nysnö lagom till sportlovet!
Att vara husägare kan vara bekymmersamt så här års. Jag är så tacksam över att mitt sommarhus varken har vatten eller avlopp. Och mellan mina andra två hus är det bara 600 meter, så blir det plötsligt en förfärlig massa minusgrader kan jag bylta på mig allt varmt jag äger och har, och gå mellan husen, även om det tar emot att lämna stugvärmen.
Margaretha
Ja, det är som min pappa brukade säga: ”Där mycket ägande är, är ock mycken oro.” Möjligen ett bibelcitat, eller kanske bara ett visdomsord i största allmänhet.
Visst är det extra ågsamt att ha inomhusvatten på vintern, men å andra sidan är det rätt trevligt när man vill vara där på vintern.
Låter helt perfekt att ha ett extrahus på gångavstånd!
Det blev mycket när det väl kom, 80 cm med envist vidhängande kyla. Maken med sina knän orkade inte skotta så mycket och dessutom är han övertygad att det försvinner av sig själv. Jag skottade en skovelbredd gång men då blir det drivor och varje skottning innebar att jag fick lyfta snön ännu högre. Det blev smala gångar. Sen kom det lite drivsnö som gjorde hängddrivor över mina gångar, på’t igen.
När kompisen ville att jag skulle förvara en vävstol åt henne blev det problem, (vi vävstolsmissbrukare brukar förvara vävstolar åt varandra). Det gick bra att smyga undan alla bommar och sånt men när jag skulle bära undan en gavel, stor och bökig, tappade jag balansen och föll i en driva med gaveln över mig. Det var tji att komma upp, ingenting att ta stöd mot bara snö. När jag skrattat färdigt kröp jag ur situationen och jag tror inte jag ska flytta nån vävstol innan det blir barmark. Snart, mycket snart hoppas jag.
Snäppet värre hos er! Jag tror att jag har bilder på er snö. Kanske inte allra värsta skedet, men alldeles tillräckligt för att man ska fatta att en vävstolsgavel kan ställa till det. Lägger in dem i inlägget.
Och vad, undrar storasyster, vad har du lärt dig av detta när det gäller vävstolsmissbruk?
Absolut ingenting, tackolov.
Aj då, så pass djupt nere i vävstolsträsket alltså!
Blandmissbrukare dessutom, förutom vävstolar är det bandvävstolar, bandgrindar, spinnrockar, symaskiner osv
Då blir det svårt med avvänjning … lika bra att köra på!
Oj då kära ni där i drivorna. I Ställdalen har vi kanske 20 cm snö och grannen verkar lite besviken för att han inte fick använda sin fina snöskottarmaskin. På min uppfart syns asfalten genom lätt snöpuder. Behöver inte ta stora stövlarna på för att komma till min postlåda och min rulle tar sig obehindrat fram.
Fast det är inte dags att jubla än, det kommer nog en snösmocka (som dom skriver nuförtiden) även här i norra länsdelen.
Nejmen hur gick det till? Olika falla himlens flingor, tydligen, eller hur det är man säger.
Så skönt, så långt! I värsta fall kommer din granne att få användning för sin fina maskin innan vintern är slut, men i så fall hoppas jag att han vill testa den hos dig också.
Idag fick vi ny snö! Hurra! Säger i i Knivsta alltså, oklart hur det är för ”missbrukaren” 17 mil norrut? Kanske går an nu när Vasaloppsveckan är inledd?
Härligt! Här i södra Dalarna har vi också fått une bonne poudreuse, som fransmännen säger. Dvs ett par cm nysnö med en densitet på 5 – 8 % (fråga mig inte vad det betyder!). Perfekt för vasaloppare, sportlovsfirare och alla andra skidnödiga! Jag tror att missbrukaren kan leva med det, för skidåkarnas skull. Själv håller jag på att para ihop långfärdsskidor, stavar och pjäxor från forntiden. Kabelbindning, råttfällebindning och allt vad de heter…
Läser din snöfrossa just då södra Öland blivit snöfritt – nästan. Så hemskt det ser ut med det där vita i drivor! Och så vidrigt med minusgrader. Här hade vi +6 i dag och snart blir det tvåsiffrigt… Finns parti som vill förbjuda snö, slask och is?
Vi bor i ett mycket avlångt land!