Med ett par musikaliska barnbarn kan man med lite tur få njuta av julspel, körsång och konserter under advent.
Det är ingen självklarhet att man får biljetter, dock. Alla adventskonserterna i Katarina kyrka sålde slut på fyra minuter – FYRA MINUTER – i en kyrka som har drygt 1000 platser och det handlar om många konserter! Det gick bara att köpa biljetter digitalt och när de släpptes klockan 10 den 12 november satt jag redo, uppkopplad vid datorn för att köpa två biljetter. När jag efter ett par minuter kom in på bokningssidan fanns inte två biljetter tillsammans, så jag testade två separata. Gick inte heller. Men en biljett kunde jag få, troligen den sista.
Vid advent tänds ljuskronorna i Katarina kyrka
Elvaåringen som sjunger i Katarina-kören fick slita hårt under hösten, både med otaliga repetitioner inför konserterna och sedan eftermiddags- och kvällsjobb på helgerna första advent och Lucia.
I föräldragruppen och bland mor- och farföräldrar diskuteras nu om inte en garanterad biljett per sjungande barn vore rimligt. För barnen är det trist om ingen anhörig finns med och lyssnar på konserterna och för föräldrar och andra är det trist att skjutsa barnet till repetitioner under hela hösten, sedan också till föreställningarna, utan en chans att få komma in och lyssna. Det blir nog en skrivelse till Katarina församlings kyrkoråd om detta. Vi är inte ute efter gratisbiljetter, utan en garanti att få köpa en biljett per sjungande barn.
Luciakonserterna var också snart utsålda, utom familjeföreställningarna på eftermiddagen. Där var det barntillåtet och emellanåt så högljutt och stojigt i publiken att elvaåringen tänkte att det inte var någon idé att sjunga, eftersom det ändå inte hördes.
Klass fem och åtta i Adolf Fredriks musikskola gav en Luciakonsert i Nordiska museet, också den snabbt utsåld. Då gäller det att ha ett kontaktnät bland föräldrarna så att eventuella överblivna biljetter kommer till användning. Konserten var fantastisk med fin akustik och vacker sång.
Musikal i Drottning Silvias konsertsal. Längst bort till höger skymtar åttaåringen, som oval-väktare. Han hade tidigare uppträtt som sengångare, med låååångsamma steg och repliker som tog tiiiiiiiiiid.
Lilla akademiens musikal Djurens labyrint handlade om hur man tar sig fram i livet och i världen beroende på vem man är. Pingviner, till exempel, är fåglar som inte vill flyga; valar är däggdjur som trivs som jättefiskar i vattnet. Inledningssången O val! O val, oval, oval … följdes upp med en labyrint som blev en oval, som det gick att ta sig ut ur om man visste vad man ville, dvs om man hade ett valspråk.
Till advent hör också julkrubborna som finns i många olika former. Jag har sett mini-krubbor som ryms i en tändstiksask, eller gör-det-själv-kit med pepparkaksformar. Det finns också gott om krubbor med politiska budskap, som krubban i en Massachussetts-kyrka, där Jesusfamiljen saknas. Där finns bara en skylt med texten: ”ICE var här.”
På andra ställen, som här i en Stockholms-krubba saknades också Jesusfamiljen, men av helt andra skäl. Där finns något får, en vilsen kamel i närheten, men ingen Jesusfamilj.
”Oj, då” sa jag, ”har dom redan givit sig av?” En krubbansvarig person såg på mig, kanske lite överseende inför min bristande krubb-kunskap. ”Vi är fortfarande i advent. Dom har ju inte kommit än!” Såklart!
PS: På bloggen Äventyret framtiden presenteras fina och ovanliga krubbor varje dag i advent.
En mänsklig rättighet för varje uppträdande barn att ha minst en anhörig i publiken, tycker jag. Har fortfarande bilden av min mamma i publiken när jag gick luciatåg på lekis. Och av min mamma och pappa i publikhavet när jag hade huvudrollen i en teaterpjäs som sattes upp när jag gick i femman. Pjäsens handling minns jag ingenting av, förutom att jag i inledningen kramade en kille i klassen som hette Olle (på riktigt, vad han hette i pjäsen har jag ingen aning om).
Men jag minns mina föräldrar som satt på andra raden och ivrigt följde dramat på scenen.
Så är det ju! Vi kommer nog att bilda ett slags föräldrafackförening (inklusive far- och morföräldrar) och kräva förhandlingar om biljettilldelning. Problemet är att vi saknar maktmedel. Ungarna gillar att sjunga i kör och det är långa köer för att få börja i Katarinakörerna. Så det går inte att hota med att barnen slutar sjunga om vi inte får varsin biljett. Om inte arrangerande skolor, kyrkor och andra fattar att barnen vill se de sina i publiken får vi väl följa upp med skandalartiklar: ”Jesus kiddnappar barnen!” eller ”Under konserten kunde jag bara tänka på att min mamma inte var där…”
Ha ha, ja, man får göra det som behövs, helt enkelt. Don efter person (där person då är arrangören).
Dra in barnombudsmannen? :)
Lycka till och GOD JUL, Karin!
Tack Nilla och God jul till dig också!
1000 platser på fyra minuter…hujedamej, vilket sug. Skönt att du fick en plats.
Tack för länken, nu ska jag läsa ditt inlägg en gång till. Här fanns mycket intressant att ta till sig.
Eller hur? Värre än en rock.konsert!
Borde verkligen finnas speciella biljetter för familjen!
Mitt barnbarn sjöng i Hjorthagens kyrka och där fanns inga förköp, fast kyrkan blev full.
God Jul och Gott Nytt år!
Visst är det härligt med musikaliska barnbarn – ja med barnbarn överhuvudtaget, förstås! Men jag tror inte att jag skulle ha gått på fem olika tillställningar i advent om det inte varit barnbarnsrelaterat.
God jul och Gott 2026 till dig också!