Jag tänker ofta på Nisse Håkansson i Håkanstorp. I en barnbok som jag läste för mycket länge sedan lyder inledningsmeningarna så här, om jag minns rätt:
”Nisse Håkansson i Håkanstorp satt på kökstrappan och åt sirapssmörgås. Han tyckte väldigt illa om sirapssmörgås, men nu satt han där och tränade för han gillade inte att det fanns saker som han inte tycke om.” Fritt återgivet ur mitt minne, som läste boken på 1950-talet. Den meningen tog tag i mig. Det är klart att det är hindersamt att det finns maträtter och annat som man inte tycker om. Krångligt och mindre utbud. Bra att träna bort. Möjligen, möjligen är det inledningen till boken Kamelresan, av John Lennart Linder, som kom ut 1948.
I morgon, (MYCKET TIDIGT) åker på akvarellkurs i ett någorlunda närbelget Malingsbo.
Läraren är från Frankrike och heter Christine Berlinson-Esser. Kursen handlar om att måla blommor, något som jag dragit mig för, eftersom jag tycker att de är så fantastiska som de är. Svårt att nå upp till deras skönhet och uttrycksfullhet.
Men den här kursen verkar vara lite fri i sitt blomstertolkande och då är jag beredd att göra som Nisse Håkansson i Håkanstorp, sätta mig på verandatrappan och testa en sirapssmörgås. Eller blommålning.
Uppdatering den 2 augusti. Bilderna är målade av kursledaren Christine Berlinson-Esser.
Nisse Håkansson i Håkanstorp, låter som en trevlig bekantskap — även om man som vuxen tycker sig ana en smula av en moralkaka. Tyvärr har jag aldrig stött på Nisse i Håkanstorp, och det verkar inte heller som herr A. I. gjort det. Jag ville veta vem som skrivit boken men får bara den vanliga killgissningen till svar.
Hoppas du får en rolig och givande kurs!
Jag ”bläddrar just nu i ”Coloured engravings of heaths; vol. 1”,
https://www.gutenberg.org/cache/epub/72014/pg72014-images.html
och fascineras av hur många olika sätt man kan se på blommor — nästan så jag får lust att plocka fram ett ritblock och några färgpennor.
Margaretha
Gör det! Plocka fram ritblock och pennor! Läckra gravyrer!
Jag uppfattade aldrig sirapssmörgåsen som en moralkaka, utan mer som att ju mer det finns som man har svårt för, desto ner komplicerat blir livet för en själv. I mina memoarer kanske jag berättar om vad den inställningen kan föra med sig…
Åh den boken har jag och vet var den står! Ska meddela mera om du vill när jag varit nere i förrådet och plockat fram den. Författaren är John Lennart Linder. Tror jag ska läsa om den av en lite rolig anledning: Har tagit mig för att läsa om ”Från pol till pol”
främst del 1, som jag läste vid pass tolv års ålder. Den där du vet om Lop-Nor och hur det gick till när Hedin höll på att dö i öknen och hittade en vattensamling och fyllde sina stövlar med drickat och lyckades rädda sin färdkamrat till livet. I den boken förekommer många kameler och karavaner så nu måste jag ju jämföra.
Men så bra, då minns jag rätt. I alla fall om att han finns, om än i en bok. Ser fram mot rapport om mitt minne stämmer även när det gäller sirapssmörgåsen!
Samt så klart rapport från din jämförande kamelforskning!
Du läste den säker för mig också och jag har alltid trott att det var Håkan Håkansson i Håkanstorp. Ackja, Nisse… nja. Men budskapet gick fram och jag har försökt med pedagogiken till mina barn, tveksam framgång med det.
Fanns det någon bok som hette Syrakusa vid havet? Eller är det också minnesfel?
Jamen tänk om han heter Håkan? Det bär ju sannolikhetens prägel, som det brukar heta. Hoppas Hyttis kan bringa klarhet!
På matfronten lyckades jag någorlunda med Nisses/Håkans metoder. Det var bara de besynnerliga sötsura, snoriga, stuvade morötterna i skolbespisningen som jag inte klarade av. I övrigt har jag jag tillämpat metoden på allt möjligt och den har fört mig till oväntade platser…
Nja Nisse finns med i Kamelresan men kommer in i handlingen efter några kapitel då han blir kidnappad av kamelen under skolavslutningen i Nisses skola. Kamelen hade rymt från den båt som cirkusen ägde och ville ge sig ut och trava i skogarna efter att ha stått inlåst under däck. Två barn hittade han, Johan och Nicolina, och sedan då Nisse.
Något resonemang om sirapssmörgåsar kan jag inte hitta men jag tror att Nisse förekommer i nån av Linders andra böcker.
Sättet att skriva barnböcker varierar som bekant och den här Linder var nog på sitt ”roligaste” och ”hejigaste” humör något som jag då inte fäste mig så mycket vid men allteftersom åren gått blir man ju lite luttrad och ställer sig lite frågande till stilen hos denne författare. Dessutom skulle det i våra dagar vara absolut omöjligt och förbjudet att skriva, trycka och distribuera en bok som Kamelresan. Cirkusdirektören som är stereotyp av bara den, har en medhjälpare som i högsta grad uppvisar dragen av att tillhöra det släkte som representerar ”n-ordet” och är ofta förekommande.
Den boken skulle aldrig lånas ut i våra dagar från nåt bibliotek kan jag försäkra.
Men Nisse tror jag förekommer i någon av Linders andra böcker fast dom är jag inte bekant med och tänker heller inte bli.
Betr Hedins kamelresor är det betydligt intressantare och fantastiskt och han gjorde kartografer och andra upptäcktsresande stora tjänster med sina noggranna anteckningar och upptäckter, han må senare ha blivit mycket svårt anklagad för sina tyska preferenser som han öppet redovisade.
Lop-Nor blev det bråk om. Strindberg som inte kunde hålla emot när det gällde att hitta anledningar till bråk, fann kartor i ett bibliotek som pekade på att Hedin ingalunda var den förste svensk som hittade sjön. En krigsfånge från Poltava, som deporterats till Tobolsk fick av tsaren 1715 i uppdrag att företa en expedition in i Asiens okända delar och hittade den där mystiska sjön. Leta på Wikipedia så finner du mycket intressant om detta.
Men uj, uj så jobbigt det var att läsa om Kamelresan, jobbigt men nyttigt.
Tack Hyttfogden för heroiska forskningsinsatser! Det låter som en riktigt dubiös bok och jag undrar om jag alls har läst den. Det verkar vara någon annan bok om Nisse Håkansson som jag läst, eller kanske en helt annan bok av någon annan författare? För inte hittar man väl på att en kille sitter på trappen och äter sirapssmörgås för att vänja sig vid det?
Men Kamelresan fanns nog också i barndomshemmet och ibland undrar man hur mycket som fastnade av allehanda fördomsfulla skildringar, förr i riden.
Jag är för övrigt mycket imponerad av att du både visste att den fanns hos dig och att du kunde leta fram den så snabbt!
Men jisses, flicka! Nu är du snart proffs. Den undre bilden gillar jag skarpt; dess kubistiska anda är genial.
Aj då, jag borde ha förtydligat att det står konstnärens namn på den där stämpeln på bilderna och det är dessvärre inte mitt namn utan kursledarens, Christine Berlinson-Esser. Men visst, efter den här kursen målar jag väl också så där, förhoppningsvis! Eller inte. Hur som helst är det en spännande kurs som ger begreppet ”blomstermåleri” nya innebörder.
PS. Det går fortfarande inte att kommentera på din blogg. Testade idag med ett mycket kort meddelande (”Testar”).
Aj då, jag missade stämpeln. Men det gör ingenting. Du går från klarhet till klarhet.
Jag förstår inte varför det inte går att kommentera min blogg. Ska kolla igen – när jag får tid…
Se där, boken finns och du har ett gott minne även om sirapssmörgås kanske inte hörde till dina favoriter heller..Nu har du säkert kursat klart och tränat att måla blommor i långa rader…
Japp, jag landade just i sommarbaslägret efter fem intensiva kursdagar. Kul att alla var så målarsugna, så att jag slapp känna mig knäpp när jag ville fortsatta måla några timmar efter middagen! Dessutom fick jag dagligt sällskap på mina simturer i den fina sjön som kursgården låg vid. Bra kursledade, trevliga deltagare och mycket lyckat det hela!