Man kanske skulle slå sig på rostmåleri?

De allra flesta som målar akvarell strävar efter att låta färgerna sköta sig själva så mycket som möjligt. Flödigt och fritt så att pigmenten får dansa som de vill, är idealet. Just därför kan det vara skönt att få sitta och detaljpilla med en målning, som omväxling. Jag har varit på rostmålningskurs och det var väldigt avkopplande och trevligt.

Visserligen måste man släppa färgerna loss lite här också, men det finns en hel del detaljer att fixa till. Väldigt kul – känns nästan lite syndigt!

Världen är full av rostiga lås, som väntar på att avporträtteras!

Jag skulle kunna gå över träpartierna lite mer, med ådringsmålning, flagnande färg och sånt. Men jag tror det blir rörigt, så jag låter bli, hur frestande det än är. De rostiga låsen får vara huvudpersoner.

Tvådagarskursen var lite som en sjuttiotalsgrej, kollektivt ordnat. Initiativtagarna hyrde en billig lokal, vi lagade mat själva. Jag slapp lindrigt undan eftersom jag fick i uppgift att köpa frukt och choklad. Sånt är jag rätt bra på.

De som ville övernatta kunde göra det för 80 kronor, men i mitt fall var det inte aktuellt, eftersom jag ville hem till den här utsikten på kvällen.

Det här inlägget postades i akvarell, Att måla, Planering, Teknik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Man kanske skulle slå sig på rostmåleri?

  1. Lotten Bergman skriver:

    WOW! Vilka vackra lås! (Jag är så impad att orden tryter!)

    • Karin skriver:

      Tack! Lite ny sorts motiv för mig och oväntat kul. Samt inte alls så svårt som det ser ut. Man tar bara lite bränd sienna …

  2. Oj, vilken utsikt du har och vilka vackra rostiga lås du har målat.
    Superfina…
    Man tar bara lite bränd sienna, haha…du är för härlig.

    • Karin skriver:

      Tackar! Men testa vettja! Jag hade ingen aning om att jag kunde måla rostiga lås förrän jag gick denna kurs. Lättare än man tror!

  3. Staffan Lagerström skriver:

    Det är lite Evert Lundquist över dina låsmålningar. Du skriver att du skulle kunna gå över träpartierna lite mer, men kanske ska du också testa motsatsen, att göra bakgrunden nästan helt anonym? Det är inte ett råd, bara en fråga? ;)

    Ser att den gamla damen bara blir vackrare och livfullare med åren…

    • Karin skriver:

      Nu tar du allt i, men tack i alla fall!

      Neutral bakgrund (eller ingen alls) skulle absolut fungera, i alla fall på konstruktioner som så att säga inte behöver något att sitta fast i.
      utan bakgrund
      Ja, den gamla damen är still going strong och verkar inte särskilt ledsen att hon tappat en arm!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.