Visst kan jag förstå dem som döper om november till novent och börjar adventspynta i förtid. Det kan bli fint och det lyser upp lite i mörkret. Själv vill jag gärna vänta för att få den där Åh!-effekten när det väl blir första advent; när det äntligen är dags att tända advents-ljusstakarna, advents-stjärnan och kanske en liten, liten adventsgran med minijulgransprydnader. Allt sånt får ligga på vänt till advent.
Det finns dock inget som hindrar en att sätta igång med pysslandet i november. Man kan tillverka nya julgransprydnader i stället för dem som slitits ut tidigare år.
Och man kan till exempel lära nya generationer fläta julgranshjärtan. Den sortens kunskaper som sitter i fingrarna sedan barndomen, men som inte är så lätt som man tror, för dem som aldrig försökt.
Det finns många möjligheter att göra fel: man kan klippa fel, sedan kan man fläta hjärtat fel på oändligt många sätt. Och trots att jag tillverkat julgranshjärtan sedan femårsåldern händer det fortfarande att jag till och med klipper fel. Hjärtat består av två dubbelvikta delar som ska flätas in i varandra så att de bildar en liten ficka, där man lämpligen lägger nötter, russin eller godis.
Mallens raka kant ska ligga mot den vikta sidan. Om man vänder mallen fel blir det ingen ficka, bara några remsor som fladdrar hjälplöst. I de två hjärthalvorna klipper man lämpligt antal remsor, två eller fler. Om man lägger de två hjärthalvorna på varandra i hjärtform ser man hur långt upp man ska klippa remsorna. Sedan börjar man fläta liksom inifrån, uppifrån. Sist klistrar man dit en liten hank.
Den vita mallen har tre remsor, men det räcker med två för att det ska bli en ficka. Det kan vara bra att börja med två tills man får in tekniken. Man kan variera hur man klipper, ömsom smala och breda remsor, eller svajiga remsor, lika på båda halvorna.
Man kan använda lite vad som helst. Glanspapper går bra, men kan vara lite begränsat i urvalet. Veckotidningar med någorlunda bra papper fungerar fint. Eller till exempel kasserade akvareller, som kan bli snyggt, i alla fall till större hjärtan. 
Det som är guldigt på hjärtat ovanför har varit ett landskap i lite olika gulgröna nyanser.
Här i södra förorterna är det bra att ladda med mycket grönt och vitt papper. Det blev många hjärtan i Hammarby-färger och mobiltelefonerna fick vila en hel kväll, när vi gick loss med pysslandet i söndags.
På söndag är det dags! Trevlig advent önskar jag er alla!
Uppdatering 2 december: Syrran tipsar om en fiffig grandekorationskonstruktion:
Underbart att ni håller igång traditionerna med julgranspyntet…
Kanske jag ska göra någonting liknande med småungarna här på gränden…Uj, jag går igång och vill nog men kanske det måste vänta lite lite..
Här är det vänt på advent som gäller också men vi har två husdjur, som U. kallar dem, Rulle och Rulte Royce, de små renarna som vill ut ur kappsäcken..Sagotanten är lite otålig men de kan ju få vara med och tvätta fönster så de är rena när adventsstjärnorna hängs upp.
Pyssla är OK tycker jag och blir inte förvånad om du som har svart bälte i pysslande har kommit igång i god tid. Det är en annan sak med pyntandet; det vill jag vänta med. Men era renar är ju mer husdjur och hjälpredor än dekorationer, så jag tycker absolut att de ska få komma ut nu.
Man tar fram sitt största pepparkaksmått i form av ett hjärta, alltså ett rejält ett ska det vara. Så tar man bomullstyg, poplin är bra, i juliga färger. Måttar till tygbitarna och tar sen fram en rulle vlieseline som man stryker på så det blir ännu stadigare. Därefter ritar man och klipper till i dubbelt tyg två olika färger och därefter fasonerar och klipper till remsorna så att de passar. Ja ni vet!
Det blir stora fina hjärtan som man kan hänga på en dörr och lite nonchalant så där stoppa i några små grankvistar eller annat pynt som man förhoppningsvis har sparat från julgrupper man fått under åren. Kanske en och annan lite förgylld martornakvist mm mm. Dä blir jättefint serru.
Frånvaron av lingonris här på tomten gjorde ett år att jag stickade en krans i grönt garn
som ett rör och fyllde det med bomull och sydde ihop. Tog sen gyllene och röda snören och lindade om det gröna och fäste med knappnålar och ett band att hänga kransen i.
Det såg väl så där inte helt vackert ut men det var otroligt roligt att komma på hur man skulle göra.
Jag avundas dig dina textila skills! ”Så tar man ett bommullstyg …” För mig brukar det bli så att när jag väl hittat ett tyg är risken stor att jag klipper fel ett par gånger och så är tyget slut. När jag någon gång lyckats klippa rätt finns det många sätt att vända bitarna fel när man syr och så trilskas symaskinen och undertråden tar slut, eller övertråden tjorvar sig, eller … Och när jag skulle lära barnbarnet sticka (för att hon ville sticka grytlappar som julklapp till sina föräldrar) slutade det med att hon sa: ”Mormor, det här är nog ingen bra idé. Du får lära mig måla i stället.” Så det gjorde jag och det gick bättre.
Smart med stickad lingonkrans! Men pga av bristande textilbegåvning (se ovan) får det bli målat lingonris för mig i stället, i hjärtat flätat av kasserade akvareller.
Eventuellt börjar jag bli lite pysseltrött och det kan bero på att jag har pysslat för mycket fast då kallas det slöjd. Var går gränsen? I stort sett varje torsdag händer det något slöjdigt som t ex tälja, brodera, rotslöjd, näversöjd, spinna garn, väva band… osv. Så jag har nog fått överdos vilket inte hindrar att jag måste testa en ny grandekoration, Kommer bild så småningom.
Va, kan man bli pysseltrött? För mig är det ju en sällangrej – ibland rentav en en-gång-om-året-grej så då är nog risken för pysselutmattning rätt liten.
Grandekorationbild upphittad och jag lägger in den i inlägget, för allmän beskådan.
Tänk så olika vi människor är – något att kanske tänka lite extra på så här i jultider. Vi har sen många år tillbaka slutat med alla jultraditioner.
Nä, nu ljuger jag. På julaftons morgon sätter min fru en liten tomte på fönsterbrädan i köket. Tomten är två centimeter hög. Snacka om julstämning! ;)
Väldigt koncentrerad julstämning, kan man nog säga om er tvåcentimeterstomte!
Klart vi är olika och jag har slutat ondgöra mig (nästan, i alla fall) över att julhysterin sätter in precis när Halloween (alltså inte ens allhelgonahelgen) är över. Just julpysslandet är så lugnande och när de närvarande barnbarnen (från tvååringen till sjuttonåringarna) bakar pepparkakor och knåpar med julgranshjärtan i stället för att hänga på nätet, ja då blir man ju nästan tårögd. Men i övrigt följer jag min kloka mors uppmaning: Stoppa alla plågsamma julförsök!
Rolig mamma!
Jag gillar november, lugnt och skönt. Gillar december också. Vill heller inte börja för tidigt, men har faktiskt julpyntat redan, i söndags. Njuter så mycket av mina julsaker och vet att jag ska vara borta efter jul, så det är bäst att passa på.
Vad kul med julgranshjärtan. Längesedan jag gjorde.
Ha det bra!
Ja, jag försöker trösta alla novemberhatare med att januari faktiskt är värre. Jag är inte alldeles säker på att det hjälper …
December har sin charm, med ljus och lite extra allt. Särskilt musik för min del denna december, med musikaliska barnbarn som deltar i körer och konserter lite här och där. Så fint!
Spännande att du ska ut och resa igen, efter jul. Ska bli intressant att följa på din blogg!