År 1642 beklagade sig Lars Wivallius över den kalla våren (En Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr) i en visa som börjar: ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort” Och visst är det så. En fin vår är en viktig del av sommaren. 
Om det är tjäle kvar i marken i slutet av april, blir det en abrupt snabbvår innan det blir sommar och så är det snart vinter igen.
Hela Klage-Wijsan är på 22 strofer, med variationer på samma tema, som här:
Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!
I vår har det kanske inte varit så särskilt torrt, men kallt har det sannerligen varit. Jag väntar på att få sätta igång med vårbruket och på att sjön ska skölja. 
I vanliga fall brukar det vara öppet vatten i mitten av april, men i år ser det ut att dröja. Isen har varit halvmetertjock och den känns fortfarande seg och stark.
Vårtecknen är få. EN stackars liten scilla. Några frusna påskliljor som inte vågar slå ut. Och myrorna sover fortfarande i sin stack.
Nu får våren verkligen skärpa sig snart, annars …
Njut allt du orkar, till helgen kommer det ett annat väder. Här är tomten träskmark och lite tråkig snö. Säkra vårtecken är att hjulen byts och att vedkaparna börjar låta.
Nej. Jag vägrar. Inte mer kyla nu.
Men vad fint av er att anlägga våtmarker. Såna behöver vi ju, har jag förstått.
Hola!
Det känns overkligt att läsa dina rader. Är det fortfarande så kallt i Sverige? Tjock i på sjön! Jag förstår ingenting.
Här ligger ingen is på Medelhavet, i Valencia är det sommar. Häromdagen hade vi + 35.
Orättvist?
Upprörande orättvist! Muy perturbador, tan injusto (på ett ungefär …)!
Inte undra på att han klagade, det var ju mitt under Lilla Istiden.
Javisstja, det var det ju! Undrar vart vi är på väg nu. Om man får välja tror jag att jag föredrar en liten istid igen, hellre än alternativet: en golfström som stannar av på grund av smältvatten vid polen.
Intressant att verbet för att sjön gör sig av med isen är ”att skölja”. G var mycket noga med att använda det ordet när det gällde Rossen.
I Karlskoga sköljde inte Möckeln, den rensade just nån gång i april och jag ser idag från mitt stora vardagsrumsfönster att Björken har tröttnat på sitt islager och börjat ….. vaddå? Undrar vad Ljusnarsbergsborna använder för verb.
Ja det dröjde rätt länge innan jag insåg att det inte är självklart att sjön sköljer. Du får kolla med grannarna vad Björken gör. ”Går upp” kanske?
Och just idag har Björken kastat av sig isbojan!
Då ligger Björken steget före, skulle jag tro. Såvida inte ”min” sjö passade på att skölja nu när jag är i Stockholm ett par dagar. Hoppas den väntar till på söndag då jag är tillbaka. Det är något visst med de där första, liksom oordnade timmarna när isen försvunnit. Sedan hittar vågorna varandra och bildar mer regelbundna mönster.
Ja det var en riktig klago-visa, våren kommer väl först för att visa sig, låta människan få lite hopp för att sedan bara försvinna bakom regnmolnen eller snön änu ett tag. Lite högtravande var allt visan…Men det mest förr-i-tiden var ju det. Och så deklamerade man högtidligt med hatten i hand. Vilken pöl är det på dina fina bilder?
Jo, lite högtidlig är den nog, den där klagovisan, men troligen rätt informell för att vara 1600-talspoesi. Han var en riktig äventyrare, den där Wivallius. Drev omkring i Europa och låtsades vara svensk adelsman, hamnade i finkan för stöld, gifte sig under falskt namn (Gyllenstierna) med en skånsk adelsdam, blev avslöjad, rymde, hittades och hamnade på fästning i Finland, osv.
Den fina pölen i södra Dalarna heter Rossen.
Vilket vackert ställe! Jag hoppas att det inte är där den där ekonomibyggnaden huserar?
Jodå och jajamen, precis där! (Det gör inget. Ju!)
Det där hemska som komma skall på söndag är det det som kallas Gökdämp?
Japp! Om än lite tidigt för jag har inte hört göken än. Det brukar ju vara mer en bit in i maj som det ska komma en gökdämpa och få tyst på ko-ko-andet en stund.
G brukade säga att det skulle komma sju dämpor snö innan vi kunde räkna med att sommarn kommit. Definitionen på dämpa var lite oviss, hur stor och omfattande skulle den vara för att få kallas dämpa? Dög det med små dämpor som t ex en lätt snöby som bara drog förbi utan att marken blev vit? Skulle man räkna in snöblandat regn?
Jag blev aldrig riktigt klar över detta och inte G heller och ibland glömde jag att pricka av snöincidenterna, somliga förblev oräknade.
Så nu struntar jag i dämporna di får komma när di vill, huvudsaken är att jag slipper sopa bort dem från bilen. Det blir så jobbigt i längden och lite deprimerande när ju vintern ska vara slut.
Ack, jag önskar att jag kunde ta det lika filosofiskt som du! Jag blir barnsligt besviken när våren backar tillbaka in i vintern. Sju dämpor känner jag igen och jag tror att gökdämpan var den sista, eller kanske näst sista. Nu får vi tydligen en valborgsmässodämpa.
Nu är våren här på riktigt!
Så soliga och sköna dagar vi haft den senaste veckan, underbart.
Vårblommorna har stuckit upp och det är underbart.
Trevlig vårhelg!
Ja nu ja… (sa hon misstroget). Du har väl hört talas om att det kommer att bli rejält med snö de närmaste dagarna? I alla fall här i Sverige. Hur det ska gå till begriper jag inte riktigt och hoppas förstås att det är falsk alarm!