Jag lyssnade på radions P1 och deras program Filosofiska rummet, om eskapism. Ordets ursprung är latinskt och betyder – enligt programmet – att krångla sig ur sin cape och komma undan när någon försöker fånga en. Lite så känns det när jag ibland försöker fly undan den heltäckande nyhetsrapporteringen genom att slå på P2 och i stället lyssna till klassisk musik. Eller när jag tar fram akvarellfärgerna. 
Idag kombinerade jag den ofta ganska lätta och luftiga akvarellen med kol. Det går bra det också. Det blir en slags frihet med de kraftiga svarta linjerna. Kolet blandar sig rätt fint med akvarellfärgerna.
Kopparbunkar och lerfat får mer tyngt och ”täthet” med kolet och det går att fånga genomskinligt glas också.
Men när det blir dags att förnya färgbeståndet kommer jag inte (och troligen inte någon av mina akvarellkompisar heller) att köpa de populära ryska färgerna, hur prisvärda och pigmentrika de än är.
Det kanske är en helt meningslös gest, men det skulle kännas fel att måla med ryska färger nu. Och att lägga till några kronor extra för att köpa engelska eller franska färger är ju ingen stor sak.
Inte meningslöst tycker jag, det kanske inte kommer fram till Kreml men det känns bra i hjärtat med egna små protester!
Jag gillar bilden med kruset och skålarna jättemycket!
Tack och bock!
Det sorgliga med alla protester och sanktioner och bojkotter är ju att inte ens när de når fram till Kreml verkar de ha någon effekt, eftersom någon bestämt sig för en världsbild. Allt som motsäger den är irrelevanta propagandapåhitt av oss västerlänningar.
Ja skitgubben kör sitt eget race. Otäckt, sorgligt och frustrerande!
När jag gick bokbindarutbildningen så demonstrerade vi mot Frankrikes provsprängningar genom att vägra göra halv- och helfranska band. Det kändes i alla fall lite bra, franska viner mm uteslöts naturligtvis också.
Men jag har svårt att förstå hur man kan måla genomskinligt glas så att det syns att det är glas. mm. Väldigt fina bilder, att kol kunde förändra så mycket. Det verkar som om akvarellfärgerna bara är en del av målandet, kol, salt, kontokort, plastpåsar …
Man gör vad man kan och vad som känns rimligt. Men russin fortsätter jag nog att äta …
Akvarellutrustningen kan bli hur omfattande som helst. Ådrade träbitar är fint att ha för att trycka dit färgen med, silkespapper för att få bra skrynkliga bakgrunder, sand, ris, gräs, blad för struktur och effekter. Och verktygen till ådringsmålning är också användbara.
Every little helps, som man säjer i UK.
Alla bäckar små blir en stor å.
Bra att visa sin protest, hur liten den än är. Tillsammans blir det något stort.
Ha det bra!
Märkligt ändå att det alls är möjligt idag, att en person kan skapa så mycket lidande död och förstörelse. Ofattbart att ta in, men ändå pågår det.
Ja det är ett dilemma hur man ska hantera världsläget just nu. Jag börjar dagen med lokalblaskan o redan där får jag de första rubrikerna och en snabbanalys av läget. sen går jag vidare till yle där jag får mycket bra fakta. expressen bidrar med en del, och sen även svt. Vi det laget är det dags för frukost o den intar jag tillsammans med radionyheterna. Jag skulle vilja disciplinera mig till att sedan låta mig nöja för resten av dagen, men det är svårt. Det värsta tycker jag är att de flesta ryssar inte har en aning om vad som händer och vad som ligger bakom. De tror blint på sin ledare…
Jag har noterat att svenska riksmedia alltmer vänder sig till finska kolleger, experter och politiker för kommentarer. Och att de då ofta får genomtänkta svar och fördjupningar.
Vi får bara hoppas att en del information sipprar igenom också till ryssarna och kanske rentav leder till förändring.
Kraftfulla målningar med mera muskler än tidigare verk. Nåt att spinna vidare på.
Bra att fimpa ryska färgerna. Alla sanktioner är guld värda när vi nu går in i spurten…
Kul med kol – det liksom biffar till målningarna. Och det uppstår nya nyanser när kolpulvret blandar sig med akvarellfärgerna. Nya gröna nyanser till exempel av gult och kol.
Vilka vackra bilder! Akvarell är svårt säjs det. I min ungdom var vi ett gäng som reste till Sovjetunionen och då var ett av mina uppdrag att köpa akvarellfärger till min svägerska. Minns butiken, man handlade över disk och det var färger, penslar och konstnärsmaterial överallt. Men då har det alltid varit något med de ryska pigmenten alltså?
Tack, Anna! Sedan några år (eller ganska många år, kanske) säljs ett akvarellset som heter White nights. Mycket prisvärt och pigmentstarka färger. Jag tror att de använder ett annat bindemedel än de andra stora märkena, honung i stället för gummi arabicum. Kraftfulla färger. Och kanske var det därför som du fick i uppdrag att shoppa i Sovjetunionen, då när färgerna inte fanns att köpa här?
Akvarellfärger är ju väldigt behändiga och lätta att använda, på ett sätt. Men svårt att få till det som man vill, eftersom de också har en egen vilja.
Spännande att lägga till kol i konturerna. För mig påminner målningarna om de målningar med pastellkrita jag gjorde i ungdomens dagar. I synnerhet de med stilleben.
Men det är alltid roligt att pröva något nytt. Jag gör ständigt nya erfarenheter med mina hällor – tyvärr inte alltid till det bättre.