Operation övertalning

”Vad funderar du på?” sa farfar när de ätit klart och tittade på farmor. ”Det är nåt …”

”Jag tänker att vi kanske ska ge oss av på en lite längre utflykt, nu när vi kan” sa farmor ”för  Söderhamn finns ju kvar och dit kan vi alltid åka på en dagsutflykt när vi vill. Men nu när vi har Sofia med oss och vädret är fint och vi inte har något som vi måste göra…”

”Du tänker som Lule, till exempel?”

”Mera söderut. Som Medelhavet, kanske?”

”Medelhavet!” utbrast Sofia, som sett för mycket nyheter under sin uppväxt ”där dör man ju!”

”Eller Lissabon?” sa farmor snabbt.

”Inte Biscayabukten” sa farfar fundersamt ”och inte så långt.”

Sofia satt med öppen mun. Det här var mer än hon ville. Hon hade trott att det skulle vara svårt att övertala dem att åka till Stockholm.

”Åland går inte”, sa farmor ”annars hade det varit trevligt att hälsa på Pettas i Geta. Men nu är vi ju portade i Finland. Sankt Petersburg, kanske?”

”Och rysk byråkrati och karantän och … nej, det går inte heller. Vad tycker du Sofia?” frågade farfar.

Hon funderade lite och pekade på en stor fågel på en sten nära land: ”Den där måsen…”

”Truten!” sa farfar och Sofia tystnade genast.

”Det är en trut”, sa farmor, ”ingen mås.”

”Aha. Jo, den där truten har följt oss hela vägen hit. Och jag tror att den gärna skulle vilja till Stockholm.”

”Och du då?”

”Hemskt gärna Stockholm, för jag har aldrig varit där och i höst börjar jag skolan och då borde jag varit i Stockholm innan.”

”Stockholm är alltid trevligt” sa farmor

”Ja, Stockholm är alltid trevligt. Sofia, farmor och truten vill till Stockholm. Ja då åker vi väl till Stockholm då.”

Det här inlägget postades i Att resa, fåglar, Fiskargubben och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Operation övertalning

  1. Brorsdottern skriver:

    De måste vänta tills imorgon med att åka till Stockholm då det måste ta längre tid än två timmar, truten kanske ska tänka på fågelinfluensan och dra på sig ett näbbskydd.
    Vilket äventyr de hamnat på! Så spännande!

    • Karin skriver:

      Ja visst ja – hoppas dom tänker på det där med att vänta till i morgon! Skepparn brukar vilka köra på natten, särskilt stora öppna ytor som Gävlebukten. Nu får dom väl ankra någonstans. Skutskär, Fagerviken? Det ordnar sig nog. I morgon får dom ju fara vidare vart dom vill i Sverige. Eller till och med till Åland, uppsnappade Sofia just på radion. Hon hoppas att de andra inte hörde det!

      Och näbbskydd till trutens trut vore nog klokt.

      • skogsgurra skriver:

        Har dom nån form av plotter+styrservo? Eller tänker han stå till rors hela natten? Visserligen ”blir juninatt aldrig” av, men lite sömn kan nog gammal man behöva.
        Känner själv av det emellanåt.

        Och även den bäst utrustade båt måste ha en utkik. Där är kravet benhårt.

      • Karin skriver:

        Nja, dom får nog ankra för natten. Men han brukar ju vara ute på egen hand i vanliga fall. Timmavis ibland. Undrar hur han löser det?

        • Staffan skriver:

          Just så. Regler är till för att brytas – ibland och med välunderbyggd orsak.

  2. LupusLupus99 skriver:

    Ett litet tips on ett konstprojekt av det lite mer ovanliga slaget.

    https://www.eem.se/elskap

  3. Brorsdottern skriver:

    Roligt med elskåpen, finns liknande i Örebro. Kan även tipsa om Open Art i Örebro, en konstrunda på stan som dyker upp varannat år från juni- september. Tror dock Covid-19 sätter käppar i hjulen denna gång. Vissa saker är så roliga och vissa bara konst-igt…

    • Karin skriver:

      Jättefina! Jag hade ett sånt där grått fyrkantigt skåp utanför fönstret på Urvädersgränd och en dag när jag tittade ut var det förvandlat till ett litet gyllene slott. VARFÖR har jag ingen bild på det?

      Open Art i Örebro har jag lyckats se ett par gånger. Bra projekt! Och det borde ju kunna fungera även ”i dessa tider”. Utomhus är det ju och lagom glest kan man se till att det blir.

  4. Staffan skriver:

    ”Det viktiga” i denna målning ligger i gyllene snittet. Det är intressant och ännu intressantare blir ditt svar på frågan: Placerar du vågskummet (och truten) rent automatiskt i gyllene snittet eller har slumpen skördat ännu en framgång?

    • Karin skriver:

      Ja, i det här fallet är det planerat, men ofta kan jag tycka att det blir lite stelt att hålla sig strikt till de där kompositionsreglerna. Jag placerar gladeligen horisonten mitt i bild och gärna huvudmotivet också om det verkar funka.

      Här hade jag egentligen tänkt koncentrera mig på vatten i förgrunden, framför klipporna och då skulle truten hamna högre upp, typ i mitten. Men det blev för rörigt och klipporna låg där som en tråkig stenmur, så jag klippte bort rätt mycket och placerade pippin ”rätt”.

  5. Vad härligt för er att kunna röra er lite mer fritt, fast också lite skrämmande, tycker jag. Fast å andra sidan har jag levt under helt andra omständigheter än vad man gjort i Sverige i drygt 3 månader nu.
    Ha det så trevligt!

    • Karin skriver:

      Ja, vi får verkligen hoppas att alla fattar att det handlar om att vara precis lika försiktig som förut, men att man får förflytta sig lite längre än tidigare. Jag åker till mitt fritidshus, men i år bor jag där ensam, medan barn och barnbarn får hålla till i ett annat hus. Och så får vi träffas utomhus. Så det är bara att hoppas på bra väder!

      Ha det gott du också!

Kommentarer inaktiverade.