Farmor och farfar fortsatte att diskutera Palmemordets upplösning tills farmor fick dåligt samvete för barnbarnet och ropade att de strax skulle komma upp. ”Vi ska bara ta en kopp kaffe till …” Barnbarnet svarade då med en replik ur Kastrullresan: ”Kaffe i små doser medför ångest och hjärtklappning. Kaffe i stora doser medför hjärtförlamning och DÖD!” Men eftersom farmor också kunde sin Kastrullresan svarade hon lugnt: ”Vi dricker varken ur små eller stora doser, vi dricker ur plastmuggar från Epa.” Hon granskade sin kopp och la till: ”Eller i alla fall från Coop.”
Barnbarnet gav dem några minuter för kaffet. Hon såg sig om däruppe på kajutataket och upptäckte något som verkade användbart. De hade fortfarande inte kommit så lång, bara någon timme från hemmahamnen, men barnbarnet tyckte att det var dags att lägga om kursen och resa söderut i stället. ”Det brinner!” ropade hon ”det brinner!”
Båda kom uppspringande från kajutan. ”Var? Var brinner det och vad gör du däruppe! Kom genast ner!”
Barnbarnet pekade mot land, där två rökpelare steg upp mot skyn. ”Kolla ett rökeri! Vi KAN väl köpa rökt fisk!” Eftersom hennes farföräldrar både hade dåligt samvete för att de inte sett efter henne och var lättade att det inte brann ombord, gick de med på det. Fiskargubben muttrade visserligen lite när han gick för att lägga om kursen: ”Köpa fisk! Ja, ja, någon gång i livet ska man väl göra det också.”
När de blev ensamma sa barnbarnet till sin farmor: ”Tror du att det skulle kunna gå att åka någon annan stans än till Söderhamn? Där har vi ju varit och fiskargubben har vi med oss. Honom behöver vi inte åka och se på museum. Jag skulle så gärna vilja åka till Stockholm!”
”Stockholm, minsann” sa farmor, ”gärna det, som ett stopp på vägen. Själv skulle jag vilja åka till Sankt Petersburg.” ”Oj!” sa barnbarnet och så gick de i land och köpte fisk på Bergman Fisk och Rökeri i Norrsundet.
Nu går sagan mot en helt annan fortsättning än min annonserade… Men förstår att du berättar den interaktiva modellen av den, den med 32 olika slut. Om jag minns rätt är detta version 27, rätt gullig så här långt men även den med ett dramatiskt slut…
Akvarellen är bra. Du utvecklas stadigt…
Nu har den där skeppsbesättningen helt tagit över och jag har inget att säga till om längre. Vi får se hur det går och hur bra Sofia är att driva igenom sin vilja. Och Bojan.
Tackar!
Norrsundet! Finns det gammaldags böckling där? Inte sån där vakuumförpackad sladdrig och oljig.
I så fall är det dags för en utflykt åt det hållet. Om du fortfarande är kvar i sydöstra Dalarna så tittar vi in och byter lite plastsaker med infödingen. Och om du har tid – målandet tar väl mer än halva dygnet – så kan du hänga med. Men du verkar ha varit där nyligen så det kanske inte är intressant.
Jag har hågkomster både från lilla pappersbruket och sågen i Norrsundet. Båda nerlagda strax efter mina besök. Låter kanske inte så bra. Men så är det.
Aj då, båda nedlagda! Undrar i så fall om rökeriet finns kvar. Bäst att ringa innan och kolla!
Själv är jag lite här och där, men om en vecka tämligen säkert i Dalarna. Tid har jag alltid!
Mycket vackert båthus och speglingen är ÄR, så bra!
Oj, tänk om de hade åkt vidare till St Petersburg men det går säkert lika bra med fisk hos Bergmans.
Vi får väl se, vi får väl se! Stoppet i Norrsundet är bara för att Sofia ska få en chans att lägga fram sina önskemål. Det är svårt att få en skeppare att vända ute på sjön. Lättare när man lagt till att ta ut ny kurs efter det. Hoppas Sofia.
Och tack!
Skepparhustrun som tänkte att va fan…
Just precis!
Nu blev det rörigt med associationerna. Ett gammalt seglarknep, när man inte hittade rätt i sjökortet, var att gå iland och köpa en påse skorpor på det lokala bageriet. Då kunde man läsa på påsen var man befann sig. Pålitligt, på den tiden.
Nu finns det väl inte så många lokala bagerier kvar (utom på Pettas) så då får man köpa till exempel Finska Pinnar. Och eftersom sådana bakas på ett fåtal orter i landet så kan informationen bli väldigt förvirrande. Vem kunde tro att man hamnat i Malmö när man tror sig vara norr om Gävle?
Eller Kanada. På mitt kexpaket kan jag läsa (förutom att kexen innehåller oroande mängder transfetter) att de är resultatet av ett imponerande internationellt samarbete. De produceras av Dare Food Ltd, Ontario, på USA-licens och marknadsförs av Haugen-Gruppen AB, Norrköping, samt Haugen-Gruppen Oy, Finland.