Ensamma i bräcklig farkost …

Ja, nu får vi se hur det går för fiskargubben, fiskarhustrun och lilla barnbarnet.

Det här inlägget postades i Att resa, Fiskargubben och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Ensamma i bräcklig farkost …

  1. Cecilia N skriver:

    Ensamma ute i gröten, kall och klibbig …

    • Cecilia N skriver:

      Fast det ser inte så kallt och klibbigt ut.
      Mer som
      ut mot okända mål
      mot okända äventyr.
      Inte vilda äventyr, som Errol Flynn och så,
      mer som Barnens dag i Bullerbyn.

    • Karin skriver:

      Lite mittemellan, tänker jag. Jag tro det är skeppar’n i uppföljaren till Kastrullresan, ”Nu seglar Pip-Larssons”, som är ute på nya äventyr.

  2. Brorsdottern skriver:

    Jag tror det går bra, fiskargubben med sin erfarenhet känns stabil och trygg. Snälla faster, ha inte ihjäl honom! Se till att de kommer fram som de ska. Det här är som en spännande julkalender!

    • Karin skriver:

      Jag tror också det kommer att gå bra. Skeppan är väl befaren och med Bojan ombord dessutom … what could possibly go wrong?

      • skogsgurra skriver:

        Glöm inte barnbarnet! Det kan utgöra ett oväntat överraskningsmoment. Kanske klättra ner i maskin och slå fram och back och stopp? Eller låta ankaret gå utan att tänka på att det kan fastna i ett gammalt vrak från WWII.
        Då får Walter, eller Valle som vi kallar honom, sätta flaggor med betydelsen ”sitter fast i vrak” för att hjälp. Under tiden hinner barnbarnet Ville hitta på nya hyss. Jag ser rätt många saker die schief gehen können. Men spännande börjar det verkligen bli.

      • Karin skriver:

        Vet vi egentligen om barnbarnet är en flicka eller pojke?

  3. hyttfogden skriver:

    … Framåt! – så är hans ödes bud …

    • Karin skriver:

      Just så:

      Ensam i bräcklig farkost vågar
      seglaren sig på det vida hav,
      stjärnvalvet över honom lågar

      Stjärnvalvet kanske låter sig fångas? Fast det känns inte helt akvarellistiskt

  4. Pysseliten skriver:

    Så fint! När mina föräldrar blev morföräldrar firade de med att köpa en serie akvareller som nog var en ”följetong” eller berättelse av något slag. Det gladde barnbarnet många gånger när hon studerade tavla efter tavla från morfars arm. En tummeliten flicka fanns på varje bild i olika miljöer och det berättades nya sagor hela tiden.

    • Karin skriver:

      Nejmen vad fint! Vet du något om upphovsperson?

      • skogsgurra skriver:

        Låter nästan som Arosenius. Men det borde vara så uppenbart att man inte bör säga det.

      • Karin skriver:

        Jag tror att det alltid kan vara lämpligt att nämna upphovspersoner. Är det Lillans bilderbok du tänker på?

        • skogsgurra skriver:

          Jag menar att det hade varit så uppenbart att det vore ofint att överhuvudtaget komma med närmare detaljer. ”Skriva på näsan” eller vad det etikettsbrottet kan tänkas heta.

        • Karin skriver:

          Aha, du tänker så? Ribbings fallna (nedstörtade) mantel. Det var lite oväntat

  5. Staffan skriver:

    Ja, vad var det jag sa! Det går käpprätt åt fanders, låt vara med musik.

    Inväntar fortsättningen i mörka solglasögon och med stadig whisky i hand…

    • Karin skriver:

      Vi får se, vi får se … Försök bara inte bjuda Bojan på whisky, för då är risken stor att hon svarar ungefär som brorsdotterns farfarsmor om någon bjöd på starkt: ”Nej gud bevare mig usch då!”

      Men en viss fäbless för portvin har hon dock, Bojan. Hon förundrar sig ibland över att det är en så förtalad dryck.

  6. Underbar målning som triggar fantasin.
    Dessutom i min älsklingsfärg.
    Ha det bra!

  7. Karin Eklund skriver:

    Barnbarnet var ju en flicka i ett tidigare inlägg ? Men det kan förstås ändra status och kön, sånt händer.
    Man kan riktigt känna hur klibbigt och kallt det är där ute på fjärden men säkert hur skönt som helst i kajutan med lite immiga fönster.
    Snart går fiskargubben ut på däck och lägger ett finger i luften och nickar jakande för sig själv. Han vet var de är och vart de ska

    • Karin skriver:

      Var hon? Det har jag tappat bort och nu hittar jag inte någon könsbestämning av ”barnbarnet”. Men en flicka är det absolut.

      Japp, fiskargubben vet.

Kommentarer är stängda.