Söndagsmålande

Eftersom det är söndag och vilodag tänkte jag att jag tar det lite lugnt med målandet. Varför inte plocka fram något av alla halvfärdiga alster och se vad det går att göra?

Anledningen till att de är halvfärdiga är förstås att jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare. Eller att risken att jag sabbar i stället för att fullborda är uppenbar. Frisk vågat kan visserligen vara hälften vunnet, men det kan lika gärna vara allt förlorat. Här är riskerna dock obefintliga. En halvfärdig målning i skåpet eller sabbad målning i papperskorgen kan ju faktiskt gå på ett ut. Eller som en akvarellkompis brukar säga: ”Det är ju bara en bit papper!”

Dagens komplettering har handlat om att bygga upp industrimiljön under rökbolmandet. Jag ska nog lägga till mera skrufs, här och där. Eftersom skorstenarna vinglar hit och dit borde de också stagas upp lite. Eller kanske inte. Jag tror den heter ”Det går bra nu”.

Den där sortens vyer var en självklarhet på 1960-talet. Sedan har de gradvis blivit ovanligare i takt med att miljömedvetandet och utsläppsrening öka. Men den verkligt märkbara effekten har vi nu, i coronaepidemins spår. Nu klarnar luften i Delhi och man kan se pyramiderna igen från Kairo.

Det här inlägget postades i Att måla, Debatt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Söndagsmålande

  1. skogsgurra skriver:

    Vi passerade just ett sånt område i Polen för tio till tjugo år sedan. Var du också där?

    Det var där som vi ”undfägnades” med en tvåmanspizza som bestod av pansardeg med skyddande hårdosthölje och fullsprutad med ketchup. Vi klarade av halva.
    När vi hade kommit så långt kom nästa pizza in. Det var en enpersonspizza vi just hade tagit oss igenom.

    Vi lämnade nästa oäten. När vi kom ut på parkeringen kom personalen springande med nummer två inslagen i ett paket. Vi ville inte göra dem lissna så vi tackade och tog emot. När dom inte såg oss försökte vi ge nummer två till en hund som verkade intresserad. Hunden luktade på den och såg sedan ut som han tänkte flyga på mig och ta ett rejält tag i strupen.

    Blandade känslor kan man säga. Var hunn förbannad eller tyckte han att seg gubbstrupe var aptitligare än pizzan? Jag tror båda.

    • Karin skriver:

      Vi passerade Katowice på åttiotalet, redaktör’n och jag. Det är huvudstaden i provinsen Śląsk. Det är nog därifrån jag har den där minnesbilden av bolmande skorstenar. Redaktör’n var bekymrad och kände av luftföroreningarna. Jag tyckte inte det var så farligt och påpekade att det ju ändå var rätt grönt. Redaktör’n, som var bättre påläst och mer observant än jag, sa att den grönskan är inte mycket värd. Om det inte finns ett enda barrträd i trakten är det ett dåligt tecken.

  2. Storfiskarn skriver:

    Med tiden tror jag att sådana här bilder med rykande skorstenar kommer att vara sällsynta i framtiden. Med bättre teknik och kunskaper blir det bättre. Härom dagen testade jag på vår egen skorsten. Hade eld i pannan och laddat fullt med torr björkved och kollade när jag kom ut på gården hur det skulle ryka ur skorstenen. Det syntes ingen rök alls så det gäller att ha pannor med bra förbränning men det lär ju komma ut en del ur skorstenen ändå utan att vi ser det. Inför 1 april hade jag ett riktigt bra gammaldags aprilskämt på gång men tidningarna verkade inte intresserade av sådant nu för tiden. De menade att det är för mycket fake news så numer passar det inte med aprilskämt. Nåja, hade i alla fall tänkt att väcka liv i den gamla masugnen i Siljansfors och hävda att stålindustrin avsåg att ha den som testanläggning för utprovning att smälta järnmalm med vätgas som bränsle. Varför just Siljansfors? När Bessemermetoden kom till Sverige så var masugnen i Siljansfors den tredje i landet som införde den metoden så man låg långt framme med tekniken. Därför vore det ju logiskt att man även nu låg långt framme med teknikutvecklingen. Nu hade jag några färska bilder tagna på masugnen och även uppe och ner i smältugnen som jag tog på senhösten när de höll på att byta tak på masugnen. Riktigt spännande att se hur väl behållen ugnen var invärtes trots alla år både med och utan tak. Nåja, det där med rök var det ju. Jag inbillar mig att utsläppen genom skorstenen blir mindre om man eldar med vätgas. Det påstås ju att det bildas vattenånga när den förbränns och då kommer vi i framtiden inte att se röken av någon rykande skorsten. Bevara målningen den kommer att bli unik!!!

    • Karin skriver:

      Visst är det trist att hittepå-nyheter slagit ut aprilskämten! Det var ju väldigt spännande att gå igenom dagstidningarna och se vad som skulle kunna vara skämt eller inte. Lite svårt att avgöra ibland även förr i tiden, men idag är det ju omöjligt.

      Din Siljansforsidé är nästan för naturtrogen för första april. Kanske skulle funka? Vad säger Jernkontoret?

      Visst känns de där rykande skorstenarna väldigt mycket som sextiotal? Och en idyllisk bild av en röd liten stuga med en liten pelare vitaktig rök från skorstenen uppfattas inte alls som så idyllisk idag.

Kommentarer inaktiverade.