Husmorstips – eller något som alla andra redan listat ut?

Även om vi inte har använt fritidshuset särskilt mycket denna sommar har det ju inte varit obebott. Familj och kompisar kan använda det även om redaktör’n och jag inte är där. Det känns bra att huset används och lite kul är det efteråt att klura ut var andra brukar placera husgeråd. Tallrikar, glas och bestick är rätt självklart var de hör hemma. Men allt det andra!

Version 2Senast när jag var där på snabbesök behövde jag riva lite parmesan. Var fanns rivjärnet? Spagettin kallnade och jag blev allt hungrigare, men inget rivjärn gav sig tillkänna, trots att jag letade även på mindre tänkbara platser som i skafferiet och i verktygsskåpet i hallen. När jag letade i kökslådan med elvisp och liknande fick jag en snilleblixt; där låg också mandelkvarnen och det visade sig gå alldeles utmärkt att riva parmesan med den. Att jag inte tänkt på det tidigare! Vet alla andra matlagande personer detta? Är det en allmänt känd självklarhet? Eller är det en fiffig innovation som jag just kommit på? Tänk vad många blodiga fingertoppar jag hade sluppit om jag vetat detta tidigare!

Nu river jag parmesan var och varannan dag, men den mandelkvarn vi har här i stan är inte anpassad till moderna bänkskivor. Tydligen var bänkskivorna tunnare förr i tiden. Fästgapet på kvarnen är för litet och jag måste leta upp ett 50-talsbord i ett annat rum, för att kunna skruva fast den. Men då gick det finfint. (Jo jag inser att det jag ägnar mig åt kan sorteras in under rubriken ”dagens i-landsproblem”!)

Om rivjärnet kom tillrätta? Jodå. Plötsligt, när jag höjde blicken, såg jag det däruppe på spiskåpans kant, på sidan, in mot väggen. En mycket originell placering, tycker jag.

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Husmorstips – eller något som alla andra redan listat ut?

  1. margaretha skriver:

    Tack för tipset. Så sällan som jag river mina små mängder parmesan, så jag har aldrig kommit att tänka på mandelkvarnsvarianten – men det ska jag göra framledes.
    Tror förresten att på dessa utmärkta mandelkvarnars tid, satte man dem alltid på köksbordet, det fanns inte alltid så många bänkskivor tillgängliga.
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Supersmidigt att riva med mandelkvarnen!

      Det har du nog rätt i, man fäste mandelkvarnen på köksbordets skiva. Men inte ens det funkar för oss, för även köksbordet har för tjock skiva. Tur att vi har ett femtiotalsbord i vardagsrummet!

  2. Olgakatt skriver:

    Sist jag rev parmesan skulle jag ha litet mer än vanligt och la biten i den lilla elektriska hackelsemaskinen och simsalabim, perfekt smulat på 20 sekunder.
    Mandelkvarnen skruvar jag fast på den utdragbara skärbrädan. Har du ingen sådan?
    Det behöver inte vara folk utom familjen som placerar husgerådet på märkliga ställen – maken och jag har inte alltid samma uppfattning om var det är logiskt att placera saker i köket. Och logiken kan hos samma person variera….

    • Karin skriver:

      Snygg omskrivning för det där med att förlägga saker på svårhittade ställen: ”logiken kan hos samma person variera….”!

      En liten elektrisk hackelsemaskin har ju jag också, men eftersom jag köpt den som kaffekvarn har jag aldrig ens tänkt på att man kan mala annat i den. Måste testas. Parmesan är ju gott på det mesta.

  3. Annika J. skriver:

    Min mandelkvarn går att sätta fast i köksbordet, men endast medelst mycket exakt positionering. Dessutom behöver jag hålla i den här jag maler. Själva skivan är tunn nog, men 1,5 centimeter in på undersidan är det en sarg, så greppytan blir lite för kort. (I-landsproblem, jajamensan!)

    Fast egentligen skulle jag (apropå husmorstanken) skryta om att jag nyss har gjort smör, och det är ju ditt fel. (Förtjänst, heter det.) Oj vad gott det blev!

    • Karin skriver:

      Ja, smör – heja! Detaljer please! Vad syrade du med (om du syrade), hur länge, i kylskåp eller rumstemperatur?

      Och här kommer nu nästa grej: brynt smör. Man bryner smöret till ljusbrunt, inte bränt. Låter det svalna och sen vispar man upp det så att det blir lagom fluffigt. Till skillnad mot vad en fick lära sig i skolköket en gång i tiden ska de där grumsiga partiklarna vara kvar, det är där det finns mest smak. Jag använde köpesmör, vanligt extrasaltat, och jösses vilken fart det blev på det!

      Här är länk som jag fick av Örjan, där Matgeek visar hur man gör. Han vispar dock inte det brynta smöret, vad jag kan se, men om man gör det blir det trevligare konsistens. https://www.youtube.com/watch?v=jCBOnpULtv0 (eventuellt kommer det någon reklamsnutt i början).

      • Annika J. skriver:

        Jag gjorde i stort sett som du skrev som hastrecept: 5 deciliter grädde som jag rörde ut en dryg matsked gräddfil i och lät stå i kylen i två dygn.

        Sedan visp-visp-vispade jag.

        Jösses vad det tar tid till och med med elvisp! Mamman berättade häromkvällen (eftersom jag hade sagt vad jag skulle göra) om en granne när hon var barn — under kriget, när man fick göra vad man kunde för att fö’ sina många ungar — som vispade grädde till smör för hand. Herreminjemine, tänkte jag när jag insåg att jag hade kört elvisp i en kvart och det fortfarande inte riktigt var smör, hur tröttsamt skulle det ha varit med handvispning?!?!

        Nå, hur som helst, jag kollade på internätet hur man tvättar smör (och det är ju på intet vis konstigt eller svårt; sila i finmaskig sil, knåda ihop, skölj och knåda vidare!), och när allt var klart blandade jag i ganska generöst med flingsalt. Bara salt. Min andra hälft, som kom hem tidigare i kväll, har också smakat resultatet och förkunnat det godare än köpesmör.

        Så nu vill jag helt enkelt tacka djupast för inspirationen! (Skirat smör måste jag hitta på en anledning till också …)

      • Karin skriver:

        Jag fuskar lite med tvättandet – jag har för mig att det har med hållbarheten att göra och med tanke på hur fort det hemgjorda smöret tar slut är hållbarhet inget bekymmer. Jag lägger bara klunsen i en linneduk som jag knyter fast ovanför diskhon så att den får rinna av ett par timmar.

        Kanske det är det där med att det tar tid som givit smörkärnandet sin nimbus av Mycket Komplicerad Process? Om man kärnar i en gammaldags smörkärna måste det ju ta evigheter!

  4. I-landsproblem, jodå. Men att äta spagetti utan parmesan är inte lika kul.

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Mandelkvarnar är ju fina att ha framme dessutom! Ska genast gräva fram min. Gubben lägger helst köksprylarna där de befann sig i hans barndom trots att vi har huserat ihop i snart trettio år. Men jag har under årens lopp bytt plats på saker när jag tycker att det blir bättre och då vacklar gubbens grundvalar så till den milda grad att han helt enkelt ”går i barndom” och placerar mått och osthyvlar där de befann sig på femtiotalet i mammas lådor!

  6. Olgakatt skriver:

    Apropå smör så gör jag sedan minst 10 år mitt eget Bregott. Ekologiskt smör, ekologisk rapsolja och vatten i proportionerna 5:4:3, t ex 1/2 kg smör, 4 dl olja och 3 dl vatten. (Olika sort på ingredienserna, jag vet.) När allt har rumstemperatur vispar jag med elvispen. Salt efter behag. Väldigt gott och bredbart direkt ur kylen. Nu blir jag sugen på att försöka göra detsamma med brynt smör……

    • Karin skriver:

      Vad smart och sannolikt ett annat kilopris är Bregott! Men inte är det väl vatten i Bregott, tänkte jag först. Så kollade jag Bregottpaketet och har man sett, visst innehåller det vatten!

      Smörprojektet förgrenar sig i intressanta riktningar: hemgjort, brynt vispat smör, blandad med rapsolja och vatten!

Kommentarer inaktiverade.