Magi

Nytt år, med Magi som årets första lördagstema, enligt Helena. Jag kör igång redan idag, fast det är fredag. Och eftersom det nya året egentligen inte är något annat än en fiktiv siffra tänkte jag att det är intressant att titta lite närmre på talmagi, talmystik och sånt.

imagesNi vet det där med att siffran 13 skulle betyda otur medan tre är ett turtal. Det finns lite olika förklaringar de där föreställningarna, men ingen är särskilt övertygande.

Man brukar inte vilja vara tretton kring bordet, för det var man ju vid Jesu sista måltid, enligt bibeln, och sen gick det som det gick. Men å andra sidan, invänder vän av ordning, var ju Jesus och de tolv apostlarna tretton stycken hela tiden.

9789100572242_200Det hjälps inte, föreställningen om att man inte kan vara tretton personer vid ett middagsbord är djupt rotad och det finns (fanns?) till och med en organisation i Frankrike, ”quatorzes” (”fjortonde”), med personer som ställer upp som den fjortonde gästen om någon skulle ha sån otur att att det skulle bli tretton kring bordet, på grund av återbud eller extragäster.

Men å andra sidan har det funnits kulturer där man delade in året i tretton månader (aztekerna, till exempel) och där man räknade med att det fanns tretton himlar, var och en med sig gud. Därför var tretton ett turtal.

Annars är nog talet 3 det vanligaste turtalet, något som går igen i de flesta kulturer.

Och nu snackar vi verkligen talmagi. Det finns en föreställning i många kulturer om att de jämna talen är jordbundna och materiella (jo, kvinnliga, förstås), medan de ojämna är andliga och manliga.

http://www.snidaruffe.com/images/asa.nornor.1.JPGKropp och själ. Om man då förenar det första manliga och första kvinnliga talet får man det heliga – eller magiska – talet tre!

Tre nornor i vår egen gamla gudavärld, tre ödesgudinnor bland de grekiska gudarna, kristendomens treenighet, de tre vise männen osv.

När man håller på med talmagi är det lätt hänt att man kommer in på den mer vetenskapliga kusinen talteori. Det är ett område som man troligen kan bli alldeles besatt av och jag tror jag ska vara glad åt att jag inte halkade in på det som ung! Om man fortsätter på det spåret finns det mycket att läsa om och räkna på.

Här är ett litet exempel, ett så kallat ”Armstrongtal”: 407. Ett Armstrongtal är ett tal där man kan ta varje siffra i talet och upphöja det med antalet siffror i talet, plussa ihop dem och då får man talet självt! Såhär: Det är tre siffror i 407. Fyra gånger fyra gånger fyra är 64, noll gånger noll gånger noll är noll, sju gånger sju gånger sju är 343. Om man lägger ihop dem, 64+0+343 blir det 407!

Testa själv på något annat Armstrongtal (han som kom på det heter Michael Armstrong):  153, 370, 371, 1634, 8208, 9474, 54748… Det är långa hopp mellan talen; jösses vad han måste ha räknat! De ensiffriga talen är också Armstrongtal, men det är ju inte så magiskt: Fem gånger ett är fem. Jaha, ja.

Undrar vad andra lördagsbloggare hittar på för magi. Det kan man kolla här: Olgakatt Helena Karin på Åland  Gnuttan  Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove  Anki  Anna Noton Music  Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur 

 

Det här inlägget postades i Lördagstema och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Magi

  1. LupusLupus99 skriver:

    Siffran 8 är ansedd som ett lyckotal i vissa Asiatiska länder som Japan och Kina.

    • Karin skriver:

      Ju mer man kollar desto mer inser man att alla siffror är både lycko- och olycktal, någonstans, någon gång. Och jag såg dessutom en uppgift om att talet 13 blev olyckstal ganska sent. Kanske någon gång i slutet på 1800-talet?

  2. Vi var tretton runt julbordet i år. Inte så muntert men det funkade. Och två var små barn så vi kan säga tolv då då.

    • Karin skriver:

      Ingen fara, det brukar gå bra! Vi är numera mestadels 13 kring bordet när vi ses i familjen, med nuvarande uppsättning barn, deras respektive, samt barnbarn osv, och med hänsyn tagen till genomsnittligt bortfall.

  3. kicki skriver:

    Någon (glömt vem) menade att 13 var ett lyckotal och ett tal som höll ordning på tillvaron eftersom mensen kommer var 28-dag och därmed har man mens 13 gånger /år. Men det var på den tiden det var matriarkat, när karlarna tog hand om tideräkningen så vände dom på det mesta och gjorde 13 till olyckstal. Sen kom kejsar Augustus osv.

    • Karin skriver:

      Och så påven Gregorius, som fixade till vår kalender med storskottår och allt. Men varför har vi inte 13 månader per år, som aztekerna? Vårt nuvarande system (28, 30 och 31 dagar per månad, lite hipp som happ) är ju hur knäppt som helst!

      Intressant fråga om mensandet ska räknas som lycka eller olycka. Kanske karlarna var så förtjusta i att få barn att de räknade mensen som en olycka!

  4. Pysseliten skriver:

    Så kul och intressant om siffror! Armstrongtalen har jag inte hört talas om, så mycket matte som jag läst! Jag har en bok som handlar om hur talen och matematiken har erövrats genom tiderna, om olika talsystem osv. Superspännande, men ingen roman som man sträckläser direkt …

    • Karin skriver:

      Åh, den boken måste vara en guldgruva. Kolla om det finns något om primtalstvillingar, till exempel. Det borde ju kunna vara ett intressant tema i er familj. Sen finns det perfekta tal och ymniga tal (Jatack en miljon skulle sitta fint!). Samt mättat tal, överflödande tal eller rikt tal som är ett positivt heltal n för vilket summan av alla dess positiva delare, inklusive n självt, är större än 2n. (Där någonstans tappade jag tråden…).

  5. HeLena skriver:

    Hahahaha! För mig är detta helt nytt, jag har inte varit så begåvad med dem svåra talen… fast idag vet jag ju att det har med hur man lär sig att göra. Och då det tar tid för mig att förstå så… jag dumförklarade mig själv tidigt i vad det gäller matematik. Skolmatten i min ungdom var inte gjord för sådana som mig, förstod man inte direkt så var det ingen idé liksom… På komvux förstod jag att jag inte alls är dum, men det tar tid. Att räkna ut stora tal på papper är inte något som görs i en handvändning.
    13 är mitt lyckotal! Jag är ju född den trettonde så det måste det ju vara, eller hur!
    Tack för fint inlägg!

    • Karin skriver:

      Nä, skolmatten var nog inte gjort för någon, känns det som. Den tog nog effektivt kål på mattelusten för de flesta. Synd, eftersom det egentligen är ett riktigt roligt ämne! Jag såg en gång ett program på TV om hur man lär ut matte i olika länder och det framgick snabbt att vi nog inte är bäst i världen på just det.

      Trevligt med den trettonde som lyckotal – inte så stor konkurrens om just den siffran!

  6. Lena i Wales skriver:

    Du kan inte ha 13 kommentrer, så jag skriver en så det blir 14!
    Intressant med dessa talen, men har inget bra siffersinne och skulle nog inte riktigt klara av det sista räkneexemplet. Däremot tycker jag 4 är mitt turtal och så gillar jag inte 7:or. God fortsättning på det nya året!

    • Karin skriver:

      Tack Lena! jag funderade på att skriva en extra-kommentar för säkerhets skull, men du snyggade ju till antalet från 13 till 14. Visst klarar du räkneexemplet. Fast det är ju mest en fråga om hur pass mycket sifferskräck ens lärare hann injaga i skolan. Om man inte presenterar sådana där räkneexempel som mattetal, utan som julnötter, gåtor eller knep- och knåp-frågor brukar det gå lättare att inse att det är både lätt och kul!

  7. Karin på Pettas skriver:

    Ja, och utifall att någon raderar sin kommentar så säkrar jag antalet
    Jag brukar tänka på dem som är födda fredagen den trettonde och hur de egentligen har det? ;) Jag minns min fars berättelse om en kvinna i stan som inte steg upp ur sängen för att det var fredagen den trettonde med tanke på eventuella olyckor. Naturligtvis så gick en stålfjäder av i madrassen och skadade henne. Så det är absolut bäst att stiga upp! Inte ligga där och invänta eländet
    Det är mycket med det jordiska och i all synnerhet med siffror!

    • Karin skriver:

      Puh! Nu tror jag vi befinner oss på betryggande avstånd från 13 kommentarer – tack!

      Ack ja. Man försöker undvika olyckan och störtar rakt in i den i stället, i värsta fall. Som en episod jag läste om för några år sedan. en skrockfull karl ville inte gå under en stege, så han klev förstås ut i gatan i stället och blev påkörd…

  8. Anna/notonmusic skriver:

    Oj blev alldeles förskräckt över att man inte kan vara 13 vid bordet! Det visste jag inte, men vi har en sköldpadda i huset, Benny, så han kan säkert rycka ut om det behövs. Och så himla intressant med Armstrongtalen! Aldrig hört talas om. Matematik blir väldigt spännande och intressant när man förstår. Men min hjärna är funtad så att den ”slår av” när siffror börjar raddas upp. Det gör att jag missar mycket roligt. Jag behöver den där uppföljande kommentaren och förklaringen, den som du gjorde. ”Så här:” Och så förstår jag och tycker det är så fascinerade! Undrar vem han var den där Armstrong… Jag är oändligt glad över alla historiens avvikande personligheter. Nåja… De flesta då! Gott Nytt År Karin :-)

    • Karin skriver:

      Benny kommer att gilla det! men se upp om du serverar sköldpaddssoppa! Falsk eller äkta spelar ingen roll. Då bör han nog inte vara med. Sköldpaddor är lite känsliga på den punkten!

  9. Tove Olberg skriver:

    Englundsk magi! Spännande och en höjdare med armstrongtal – helt nytt för mig.
    Du tar mig över nejderna du!

Kommentarer inaktiverade.