Om mammor bland annat

Det var internationell litteraturfestival på Moderna museet i helgen. Det mesta missade jag, men på söndag eftermiddag tog jag till alla kända motmedel mot förkylning och lyckades ta mig till dit till de sista två sessionerna: Colm Toíbin och Binyavanga Wainaina.

DSCN2527Colm Toíbin intervjuades av Kristoffer Leandoer som bara behövde antyda ett tema, sedan var Toíbin i full gång. Det blev mycket om Nora Webster och det var synd att det inte fanns tid för fler frågor. Jag tycker Nora Webster är en intressant och spännande romangestalt. En Nora som får stanna kvar hos barnen och försörja dem, i stället för att ge sig av och slå igen dörren som hos Ibsen. Både Toíbin och Leandoer hade tydligen problem med att gilla henne. Hon kämpar på, hennes man har dött, hon måste försörja ungarna. Ungefär som det var för Toíbin som barn. Han växte upp med sin mamma, tillsammans med systrar och mostrar. ”Kvinnor är en gudasänd gåva för författare!” utbrister han. ”De pratar oavbrutet om sånt som de verkligen inte alls behöver säga och under strömmen av ord finns helt andra känslor och viktigare saker som bara skymtar fram i pauser eller blickar. Så användbart för en romanförfattare.”

http://tranan.nu/files/2015/08/Omslag_En-dag-ska-jag-%E2%80%A6-webb.jpg

Wainaina har jag skrivit om tidigare och förra gången avslutade jag med att jag hoppades att hans bok skulle översättas till svenska. Nu har jag blivit bönhörd; One day I will write about this place finns i översättning av Boel Unnerstad, En dag ska jag skriva om den här platsen. Den är inte alldeles lättläst. Den är faktiskt lite krånglig, men bra. Såhär skriver en annan favvoförfattare om den, Teju Cole: ”Det som gör boken bra är dess passionerade beskrivning av det Afrika som vi behöver höra mer om: skolornas, bröllopens, tv-­programmens, skämtens, po­litikens, familjeskvallrens och de egenarta­de drömmarnas Afrika. Det som gör boken fantastisk är Wainainas vackert elastiska meningar som fräser och knastrar, som slår klorna i sina egna betydelser, som töjs ut och faller tillbaka på plats /…/”.

DSCN2535Han gör det inte lätt för sig, Wainaina. När han läste ett långt stycke under sitt framträdande på Moderna Museet lät det nästan som Gertrude Stein. Meningar som ifrågasatte varandra, som tänjde ut sig lite till och snärtade tillbaka. Mycket spännande.

Nej han gör det verkligen inte lätt för sig. Han berättade lite mer om det där kapitlet som fattades i boken, ”the missing chapter”, det som han skrivit efteråt, när han förra året kom ut som gay: ”I am a homosexual, Mum”. Det kan ju verka rätt odramatiskt idag, men i Kenya är det förbjudet. Homosexuella handlingar kan man få fjorton års fängelse för. Han lever och verkar i Nairobi och kommer sannolikt inte att hamna i fängelse, tack vare sin ställning som populär författare. Men modigt är det.

Han har alltid hävdat att den afrikanska litteraturen måste avexotiseras, att man måste sluta se afrikanska författare som bärare av en massa annat än sin litteratur (i alla fall inte i någon högre grad än alla andra författare i världen). Framför allt hävdar han att det är jobbigt att afrikaner alltid blir så mycket kropp och hudfärg, i första hand, i omgivningens ögon, ja då… Han slår ut med armarna i sin klarröda fotsida kaftan och skrattar ”Well, here I am!”

Det här inlägget postades i Att läsa, Att skriva, Böcker, Debatt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Om mammor bland annat

  1. Musikanta skriver:

    Intressant inlägg!
    Ingrid

  2. Så nu har man två nya dåliga samveten liggande på rad…

Kommentarer inaktiverade.