Säsong

Lördagstemat är lite försenat för mig, på grund av omständigheter bortom min kontroll. Men här kommer i alla fall en liten försenad spaning på temat Säsong, som Olgakatt föreslagit för denna vecka.

Och som vanligt måste jag ju fundera lite på vad ordet egentligen kan betyda. Det kommer från franskans saison, årstid, som har försvenskats till säsong. Men varifrån kommer saison? Jo från latinets sationis, som betyder tiden för sådd och som faktiskt är urbesläktat (på långt håll), med vårt ”att så”.

Det måste ju på sätt och vis varit den viktigaste årstiden en gång. Och den som man måste vara lite uppmärksam på och påminna varandra att frasi-marketing-mad-men1
det var dags. ”Hörni grabbar och tjejer, nu måste vi nog så lite annars får vi ingen gröt nästa år!” För det är ju rätt lätt att se när det är dags att skörda. Men har man glömt att så, blir det ju bister året därpå. Och sedan, föreställer jag mig som amatöretymolog, spred sig användandet av ordet för den viktigaste årstiden till att betyda årstid överhuvudtaget. Och nu betyder det väl mest några avsnitt i en TV-serie: ”Har du sett senaste säsongen av Mad Men?”

IpTqKdz7ac USA och Kanada har ordet råkat ut för ännu en betydelseglidning. Det är många hem som inte firar jul, men å andra sidan är det många som gör det. Och det är ju några dagar ledigt där kring juldagen.

jesusDå måste det skickas julhälsningar (och framförallt säljas julkort), men det funkar ju inte så bra till eller mellan muslimska och judiska familjer. Det har man löst så att korten ”neutraliseras” så att de oftast heter ”Season Greetings!” Vilket har föranlett kristna organisationer att trycka upp andra julkort med en påminnelse om upprinnelsen till julfirandet.

Och apropå det har jag redan sett annonser om att det är dags att boka julbord…

TACK Olgakatt för trevliga septemberteman! oktoberteman står Pettas-Karin för om jag minns rätt. Och här är hela listan på lördagsbloggare:  Anna  BildbloggenGnuttan   Helena   Karin på Pettas  Livsrummet  Malin  musikanta  Olgakatt,  Pysseliten,  Stenstugu, Tove 

Det här inlägget postades i Lördagstema. Bokmärk permalänken.

21 svar på Säsong

  1. Karin på Pettas skriver:

    Nej men så bra! Nu fick jag förklaringen på Season greetings…
    Jag har undrat men nu vet jag. Tack för det Karin!

    • Karin skriver:

      Jag minns min första jul i USA, då jag frågade en kompis med många barn varför de inte ville ha någon julgran. För mig framstod det som modernt och lite upproriskt. Typ: ”Våga vägra gran!” Hon såg lite häpen ut och sa att det ju inte riktigt är brukligt i judiska familjer. Och så la hon till att det ju var väldigt fördomsfritt av mig att fråga. Så jag slapp känna mig korkad.

  2. kicki skriver:

    Seasons grettings känns lite som allvädersstövlar eller (huga) allkrydda.

    • Karin skriver:

      Jo. En smula opersonligt, kan man tycka. För om man känner varandra tillräckligt väl för att skicka julkort kanske man vet om det är aktuellt eller ej. Eller om man borde skicka ett Chanuka-kort i stället, eller Eid-al-Fitr-hälsningar.

  3. Musikanta skriver:

    Så smart med de amerikanska julkorten! Fint och tänkvärt inlägg om ”säsong” för övrigt.
    Ingrid

  4. Olgakatt skriver:

    Men Gott Nytt År kan man ju önska vem som helst som använder samma kalender!

    • Karin skriver:

      Jo, ”vårt” nyår han nog slagit igenom på de flesta platserna på klotet. Men det är ändå uppskattat om man uppmärksamma andra nyår också som infaller vid helt andra tidpunkter och flyttar sig med månens gång. (Och apropå månen – vilket skådespel i natt!)

      • Olgakatt skriver:

        I Princeton var det MOLNIGT! Ur månsynpunkt var jag på helt fel plats! Tur det finns bilder.

      • Karin skriver:

        Ja, tur att det finns bilder! Jag råkade vakna i fyratiden och gick förstås ut på balkongen, men det var mest molniga skyar (om än rödfärgade) och kanske, kanske en glimt av månen. Mina egna bilder är inget att skryta med, så jag njuter mest av andras.

  5. Gnuttan skriver:

    Här kom vi vida omkring. Tid till att så, det lät ju logiskt. Spännande hur ord sedan får ny betydelse allteftersom världen utvecklas och nya fenomen föds (som TV-serier osv.).

  6. Här i Hjo är turistsäsongen slut men som tur är har vi en ny säsong redan här: svampsäsongen. Och på tv började Bron härom kvällen. En ny säsong. Säsong är ett bra ord i flera sammanhang.

    • Karin skriver:

      Högrevsäsongen ej att förglömma… Vår ICA-handlare gav begreppet säsong en ny och oväntad innebörd när jag skulle köpa högrev i somras: ”Nej, det har vi inte. Det är ju inte högrevsäsong, precis.” Men andra styckningsdetaljer gick det utmärkt att köpa. Mycket gåtfullt.

      • Skogsgurra skriver:

        Så konstigt är det väl egentligen inte. Högrev är ju enligt en gemensam forntida bekant med stockholmarens ä/e-problem lika med högräv, dvs fjällräv.

        Och jag kan gott tänka mig att säsongen för fjällräv är mycket kort, för att inte säga obefintlig.

        Om man inte talar om fritidskläder…

        • Karin skriver:

          Ack, minnen… Det där hade jag glömt, men visst förundrades stockholmarn över att det gick att äta högräv!

          Men å andra sidan är ICA-handlarn inte alls stockholmare, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

  7. Tove Olberg skriver:

    Se där ja, vad det blev i englundska bloggen om säsongen … :-)

  8. Kulturchefen skriver:

    Haha, vilken fin spaning om såning! Jag gillar Seasons greetings, det täcker ju in hela säsongen från Thanksgiving och framåt. En massa kalas i följd med mystisk mat.

    En helamerikansk snustorr kalkon har jag ätit, med brödsmulor i löksoppepulver som fyllning och den åts med mintsås till. Den stod still, såsen alltså, ety den var tillredd av mint-jellopulver blandat med … mjölk/grädde/sour cream. Kokerskan var min Suzukimentor och tack och lov en strålande pedagog, för någon karriär i köket var inte att tänka på.

    Och apropå säsong; blott nio veckor kvar till kalender … om veckan bara består av måndag och fredag är året uppbyggt av nyss kalender och strax kalender.

    Tips – se La Traviata på Folkoperan! Lite naket som man kan vara utan, men fantastiskt fin iscensättning och lysande, absolut ljuvliga Violettor. Om detta inte är bägge brudarnas svenska genombrott ska jag äta upp min mormors ärtgröna hatt. Tror jag tar den hellre än att återuppleva kalkonen.

    • Karin skriver:

      Yeck, Jello är nog det värsta jag vet! Men sådana där mattraditioner är förstås obegripliga och har man präglats från barndomen med att något är festligt så blir det nog gott oavsett. Själv är jag till exempel svag för lite torr, gråaktig julskinka av ett slag som det är svårt att få tag på nuförtiden…

      La Traviata ska jag försöka trav(vi)a(ta) iväg på, banne mig; tack för tips!

      • Kulturchefen skriver:

        Grå skinka ska det ju vara! Inte nitritpreppad. Eller är det nitrat? Blandar alltid ihop dom. Precis som jag inte kan skilja på Richard Ford och Richard Florida om jag inte tänker efter en stund.

Kommentarer inaktiverade.