Tummen i kläm? Jajamensan!

Att klämma tummen i en hopfällbar trädgårdsstol är ingen heroisk skada. Det är snarast lite pinsamt. Det hjälper inte att det är en ovanligt ond trädgårdsstol, det är bara klantigt.

tummenMen smärtsamt är det. Och hjälp vad svårt det är att fotografera med vänster hand dessutom! Men här ser man i alla fall ett begynnande färgspel. Det tilltar kan jag berätta, såväl färgintensiteten som smärtan.

Svärsonen hade en drastisk lösning på ett liknande problem. Han hade klämt stortån rätt ordentligt och smärtan var så otrevlig att han beslöt testa en metod som han hört talas om. Det som gör ont är framförallt trycket som uppstår när det blöder under nageln och blodet inte har någonstans att ta vägen. Då kan man borra hål i nageln och lätta på trycket… ”Iiiiih!!” utbrast jag vid blotta tanken, men han lugnade mig med att det inte känns. Man kan ju klippa naglarna, eller hur, så då kan man ju borra i dem också. Det gäller bara att hejda sig i tid.

gemSagt och gjort. Han tog fram borrmaskinen, satte i finaste borrstålet, satte upp foten på stolen och hoppades att ingen av grannarna skulle titta in genom radhusfönstret.  Så borrade han. Och det funkade!

För säkerhets skull kollade jag nyss om det finns något bra råd på vårdguiden om den här sortens situationer och har man sett: där rekommenderas samma metod! Om det bara är en tumnagel, som i detta fall, kan det räcka med att hetta upp ett gem och trycka genom nageln, så att man kan släppa ut lite blod. Intressant! Glödgat gem känns mindre brutalt än en borrmaskin. Men jag tar nog något smärtstillande i kväll och sover på saken.

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Tummen i kläm? Jajamensan!

  1. Karin på Pettas skriver:

    Uj, det där är aldrig nöjsamt!
    Jag har också hört talas om att sticka hål på nageln, men skulle
    förmodligen göra likadant som du. Pinas!
    Hoppas i alla fall att pinan blir kort!
    och nu återstår att se om jag får iväg detta…..

  2. Karin på Pettas skriver:

    Himmel! Det gick ju hur bra som helst! :D

    • Karin skriver:

      Toppen! Har du någon aning om hur du bar dig åt denna gång för att överlista den trilskande kommentarsfunktionen? Två gånger i rad dessutom!

  3. Olgakatt skriver:

    En bilsemester på Gotland för många år sen satte jag ena pekfingret i bildörren och drämde igen den. Ont, jajamensan. Inte begrep jag att ta hål på nageln ens. Vandrarhemmet hade utedass UTAN belysning och i augustinatten var det mörkt. Och ett pekfinger som måste aktas för stötar var ingen höjdare i det läget. Inte fattade den tyska tjejen i grannslafen i sovsalen heller varför jag pekade på henne hela tiden.
    Men trädgårdsstolar kan vara förrädiska. En väninna till mig klämde faktiskt av sig ett finger helt och hållet i en dylik så du kom faktiskt lindrigt undan.

    • Karin skriver:

      Aj, aj, aj! Det hjälper ju lite att hålla handen högt, så jag förstår pekandet. Själv funderar jag på om man skulle kunna montera någon slags takskena, så att jag kan koppla upp mig som en trådbuss, ungefär. Fast det känns lite bättre nu efter en Treo.

      Men så hemskt att klippa av sig fingret, bara så där! Eldar nog upp den där stolen innan barnbarnen gör sig illa på den!

  4. Kicki skriver:

    Aj! Det där med att punktera nageln är nog bra, det handlar ju om att lätta på trycket för det är det som gör ont. Sen gäller det att hitta ett metallgem…

    • Karin skriver:

      Det var just det! Jag hittade ett par plastgem, men det blir liksom inte riktigt samma sak. Pappas skrivbord är sannolikt lösningen på problemet, men det står ju i ett annat hus, vilket är skäl nog att vänta till i morgon med eventuell nagel-piercing.

  5. hyttfogden skriver:

    Helt plötsligt ser jag framför mig det jättejättestora och tunga strykjärn som mormor använde när hon pressade kragar och manschetter. En riktig kluns var det och en dag föll det ner på mormors ena stortå och gissa vad det var intressant för en liten en
    att studera denna tå som förvandlades till en blå vindruva. Ingen bot fanns annat än att vänta ut eländet som tog sin modliga tid och så föll nageln av också…

    • Karin skriver:

      Stackars mormor! Gammaldagsa oelektriska strykjärn var ju rejält tunga. Jag fick ett vanligt elektriskt ett på foten på ett av mina första sommarjobb (som servitris på ett skärgårdsfik, men i jobbet ingick att städa och stryka ägarinnans kläder också). Det kändes. Men min arbetsgivare oroade sig bara för strykjärnet…

  6. Musikanta skriver:

    Låter hemskt med borrmaskin. Jag tycker att du var väldigt modig. Det måste väl gå lika bra att hetta upp en potatissticka som ett gem i så fall. Verkar något mindre hemskt…
    Jag är alltid rädd för trädgårdsstolar som går att fälla upp och ner. Överlåter jobbet åt maken. Jag är ju beroende av fingrarna för min utkomst…

    • Karin skriver:

      Ja, akta fingrarna! Det skulle inte gå något vidare att spela orgel ens med den lindriga skada som jag har.

      PS: Det var svärsonen som var modig och borrade i sin tånagel. Min tumnagel känns lite bättre idag, så det blir nog inget ingrepp. Men tipset om potatissticka ska jag lägga på minnet.

  7. Skogsgurra skriver:

    Det där är bara dumheter. Det gör ont när man klämmer sig, alldeles oavsett om det är en nagel inblandad eller inte.

    Jag har själv blivit utsatt för den där penetreringen av en båtsman (från Åland, faktiskt) när jag kom i kläm i en dörr som slog igen på grund av grov sjö. Det finns alltid någon sadist som vill göra den där operationen.

    Jag frågade varför och han kom med den gamla vanliga förklaringen att det skulle lätta på trycket. Jag tänkte att det skulle vara bra att låta honom inse att det är en av de äldre myterna inom folkmedicinen och han tog en liten spetsig kniv som han använde som borr. När han fått upp ett hyfsat hål frågade jag honom var blodfontänen var någonstans. Det brukar ju spruta rätt så bra om det finns ett övertryck. Han såg rätt fånig ut och förklarade att ”det har jag aldrig tänkt på” och så frågade han om det kändes bättre? Snarast sämre tyckte jag.

    Och om man tror att verktyget måste vara hett så är det bara en missuppfattning av kravet att sterilisera instrumentet innan man gör hål med det. Vanlig hygienisk åtgärd. Massan hos ett gem eller ett litet borr är så klen att temperaturen faller snabbt och knappast hinner hjälpa till med håltagningen innan den kallnat.

    Dessutom, ett glödande stål stoppar blodflöde. Så det är nog ingen bra idé att använda ett hett föremål om man väntar sig att blodet ska strömma ut ur hålet.

    Men nu gör det ju inte det ändå. Så det kanske inte spelar någon roll.

    Hela den här historien om hur man stillar smärta i en blåslagen nagel är en stor och praktfull myt och lika verkningsfull som att bota hicka genom att dricka vatten från fel sida av ett glas. Vattnet kanske hjälper. Men hur man dricker det spelar ingen roll.

    Vi kan väl passa på att döda myten om slagrutans förträffliga egenskaper också, när vi ändå är igång?

    • Karin skriver:

      Hmm… Jag säger som farbror Sigurd: ”Det är alldeles sant, för han som berättade det lever än.” Och enligt honom (som berättade det) fungerade även dräneringsfasen. Måste kolla om det kan ha varit så att det var en varbildning som han tog itu med.

    • Musikanta skriver:

      Skogsgurra:
      Skönt att få veta det. Fast jag hade nog aldrig tänkt att någon någonsin skulle få borra i någon av mina naglar…

  8. Skogsgurra skriver:

    Det är skillnad på upplevd sanning och verklig sanning.

    • Karin skriver:

      Men hur gör man när två upplevda sanningar (din och Mats) motsäger varandra? Då borde man anordna en serie kontrollerade experiment. Men jag ställer ogärna upp som försöksperson. Och jag tror det kan bli svårt att övertala någon annan också: ”Hej, det är så att vi ska genomföra ett litet experiment. Det går ut på att vi slår dig hårt med en hammare på tummen och sedan borrar vi hål i nageln och ser om det kommer ut något blod. OK?”

      Och vårdguiden då. Det verkar som om det är en rutinåtgärd det där med punkterade naglar. I deras råd och anvisningar står (fritt citerat) att om ni är för mesiga att göra detta själva ska man ta sig till vårdcentralen och få hjälp.
      http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Klamt-finger/

      • Skogsgurra skriver:

        Förvånar mig inte att nån stolle skriver ”När en nagel kläms kan det samlas blod under nageln. Om det gör väldigt ont kan det hjälpa att göra ett litet hål i nageln och tömma ut blodet. Man kan använda till exempel ett gem, som har trubbig ände och som går att hetta upp. Änden av gemet värms i exempelvis en ljuslåga eller med hjälp av en gaständare. Änden måste vara mycket varm – rödglödgad – för att man lätt ska kunna bränna igenom nageln. Man håller gemet mot nageln och trycker endast lätt så att man inte riskerar att skada huden under nageln. När blodet kommer ut genom det lilla hålet lindras smärtan”

        Skitsnack, som sagt. Och sådant finns det mycket gott om i vården. Bilden är till exempel totalt orealistisk. Du kan inte hetta upp ett gem så det lyser rött i ena änden och sedan flytta det från lågan till nageln utan att det svalnar. Vid kontakt med nageln svalnar det ytterligare. Om du inte vill testa på egen nagel kan du försöka med en bit läder eller skinn – det blir knappt ett märke. Inte ens plast, som är mycket mera lättsmält, kan man komma mer än några tiondels millimeter i. En typisk tumnagel är cirka fem tiondelar tjock.

        Och, som sagt, om man nu skulle lyckas hålla gemet tillräckligt varmt så kommer hettan att omedelbart dämpa det högst eventuella blodflödet. En omläsning av Herkules metod att bekämpa den månghövdade hydran kan vara på plats.

  9. hyttfogden skriver:

    OT Har du kollat postlådan vid Tvåbo?

    • Karin skriver:

      Ja, dagligen, eftersom vi letar efter dagstidningarna där. Ibland kommer de, ibland inte. Ska kanske titta ännu djupare när jag kommer tillbaka till eh – vid Tvåbo, sa du? Där är jag ju nu! KOllar och återkommer.

      • Karin skriver:

        Men så trevligt! Både Sympatiske Filip och Kaspersson på samma gång – tack och bock! Och jag som skulle…

Kommentarer är stängda.