En förbryllande film, Gloria

Den finns på tidningarnas listor över bästa filmer just nu. Den vann pris för bästa kvinnliga skådespelare vid Filmestivalen i Berlin i år. Gloria verkar vara filmen som ingen vågar kritisera. Jag såg den på annandagen och får ingen rätsida på den. Funderar lite på vad som irriterar mig bortsett från att man valt en osannolikt o-charmig manlig huvudperson. Paulina Garcia är verkligen makalöst bra i rollen som Gloria, hon förtjänar de priser hon får, men filmen är konstig, hennes rollkaraktär är konstig.

gloria3”Delvis dialogdriven” sade någon recensent. Onödigt prat, tycker jag. ”Levnadsglad” säger bioreklamen. Sorglig och trasslig, tycker jag. Inte kan det väl vara så enkelt att alla är helt till sig för att vi får se en vuxen kvinna som raggar på krogen och som gillar sex?

Hon känns lite för ogenomtänkt. De olika episoderna ger henne ingen personlighet, de är som plockade lite här och där och hon (Garcia) gör det bästa av dem, men Gloria blir alltmer ogripbar. Om någon skulle sabba min mobil, genom att släppa ner den i soppan och sedan skratta ut mig skulle jag nog bli rätt förbannad. I filmen framställs det som helt OK, rentav bra att Gloria gör det.

gloria

Gloria och ex-maken har trevligt tillsammans…

När Gloria tar med sin nyfunna partner, Rodolfo, till sin sons födelsedagsfest hamnar Rodolfo helt utanför medan hon blir sentimental med sin exmake, över deras gemensamma bröllopsbilder. Rodolfo blir sur och går. Undrar om inte jag hade gjort likadant.

Sympatierna hamnar liksom ingenstans i denna vaga historia. Kanske det är poängen? Men manuset saknar riktning och de medverkande tycks ha tappat intresset när de kommit halvvägs. ”Meh, måste filmen hålla på en halvtimme till? Vad ska vi hitta på då?”

Finns det dimensioner som jag missar helt? Är det rentav en allegori över Chiles kluvna situation. Vad gjorde den där Rodolfo egentligen som officer under Pinochet-tiden, måste man ju undra. Men om det är en sådan berättelse gömd under Glorias vingliga väg tycker jag det hade varit rimligt att ge oss icke-chilenska biobesökare lite fler ledtrådar.

Det här inlägget postades i film och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 svar på En förbryllande film, Gloria

  1. Nilla skriver:

    Nu blir jag ju enormt nyfiken. Måste se den och se vad jag tycker!

  2. Nilla skriver:

    Fast den verkar inte gå i Örebro … :(

    • Karin skriver:

      Förhoppningsvis kommer den till Örebro också. Och den är så annorlunda att den är sevärd bara därför. Men som sagt, mycket förbryllande.

  3. Musikanta skriver:

    Den ska jag kanske se sen när den kommer i TV om några år. Då kan man ju stänga av efter halva filmen :-)!
    Ingrid som mest gillar engelska filmer, gärna några tiotals år gamla.

    • Karin skriver:

      Ja, det är enklare att stänga av TV:n än att krångla sig ut från en biograf! Men jag undrar fortfarande om jag missat något. Olika filmländer har (tack och lov fortfarande) olika berättartraditioner. Jag minns hur förvirrad jag var under mitt första halvår i USA då jag alltid, utan undantag hejade på fel huvudperson i TV-serierna.

  4. Mia skriver:

    Jag blir också nyfiken… måste kolla… Tror jag läst om filmen tidigare, men inte en sådan här intressant recension… ;-)

    • Karin skriver:

      Du ska absolut se den om du får en chans! Det är roligt med förbryllande filmer, för man fortsätter att tänka på dem. Varför blir jag så irriterad? Exakt vad är det som skaver?

      • Karin skriver:

        PS: Ta en titt på min kompis Evas kommentarer till filmen också. Vi tyckte lite olika om den. Men vi är båda överens om att Paulina Garcia är lysande.

Kommentarer är stängda.