Så var det skolstart med allt vad det innebär, på gott och ont. För dem som har svårt att läsa är det mest ont. Kunskaperna om dyslexi har blivit bättre på de senaste tjugo-trettio åren. Nya tekniska hjälpmedel, som talsyntes, förbättras hela tiden. Men trots det finns det föreställningar om att om ungarna bara skärper sig lite ska de nog fixa det där med läsningen. Eller att det inte är något riktigt problem egentligen. För hur ska man annars förstå nerdragningarna för elever med behov av stöd för läsning.
Jag har sparat en artikel från början av 2011 med den drastiska rubriken ”Kryp uppför trappan! Du får en rullstol när du kommer upp”. Författarna är Helena Bross, lågstadielärare och författare med dyslexi och Ulla Föhrer, logoped. De skriver: ”Dyslexi/läs- och skrivsvårigheter är en funktionsnedsättning, men många elever får tillgång till hjälpmedel först på gymnasiet eller universitetet.”
I Stockholm har det funnits extra resurser för att ge barn med dyslexi särskilt stöd i skolan. Men från och med höstterminen är inte dyslexi ett giltigt skäl. SÅ KORKAT!
Det är just de första skolåren som så mycket avgörs om barnens framtida förhållande till läsning, till lärande, till sin egen förmåga. Om barn ges chansen att läsa, även om de inte är så bra på att avkoda de där små krumelurerna på papper, uppstår aldrig den jobbiga skillnaden mellan dem som kan läsa och dem som inte kan det.
Sonen till vänster. Här har hans talsyntesidéer just fått utvecklingspengar av Post- och Telestyrelsen.
Nu finns det smidiga, fungerande hjälpmedel, som verkligen borde användas från allra första början.
I den här artikeln beskrivs ett utmärkt hjälpmedel. Eftersom konstruktören dessutom råkar vara min son vet jag hur mycket talsyntes betytt för honom och hur det program han byggt tar hand om en rad krångligheter som han stött på när han vill läsa något, snabbt och enkelt.
Det borde vara en ganska billig investering att förse ungar med det hjälpmedlet. Andelen dyslektiker är större i fängelserna än i övriga samhället. T ex.
Ja, problemet är nog framförallt en fråga om attityder. För dem som kan är det svårt att förstå hur man inte kan kunna. Och det ska nog en dyslektiker till för att utveckla ett program som är lätt att använda.
SÅ intressant. Berättade just vad jag läst för min mor (pensionerad speciallärare), som tyckte det var jätteintressant. På hennes tid var det gott om speciallärare – varför i all världen (för att inte använda ett starkare uttryck) har man dragit ned på de tjänsterna. Så korkat!
Margaretha
Det är spännande med detta läsande med öronen, som innebär sådana fantastiska möjligheter. Men det behövs ju också personer som vägleder, förklarar och uppmuntrar. Kombinationen av bra specialpedagoger och ny teknik skulle kunna göra dyslexi till ett mycket litet problem.
Utmärkt att det händer någonting verkligt positivt på dyslexifronten. Tänk så många som har blivit missförstådda helt i onödan och fortfarande blir. Det är bara att gratulera!
Ja, alla dessa skildringar av förtvivlan och förnedring, bara för att bokstäverna mest av allt liknar myror på rymmen och ingen fattar det. Det går låååångsamt och det finns bakslag, som nerdragningarna för hjälp till dyslektiker i Stockholm men lite framåt går det ändå.
En ”normal” läsare behöver bara vända upp och ner på en tidning för att förstå hur en dyslektiker har det när hen ska läsa. Jag har haft många sådana barn under min tid som speciallärare och vet vilka problem de haft med oförstående lärare. Jag hoppas verkligen att din son får gehör för sin uppfinning – den verkar väldigt bra. Framför allt behöver dyslektiska barn något att syssla med samtidigt som de lär sig läsa. Jag jobbade mycket med kort och bilder och stavningspussel som jag gjorde själv. Grattis till honom för det fina initiativet!
Ingrid
Tack, ska framföra ditt grattis till honom. Vinsterna på sin talsynteslösning har han egentligen redan gjort. Förut kämpade han med tidningen, facklitteratur eller andra böcker som han gärna ville läsa, blev frustrerad, fick huvudvärk, gav upp och kände sig irriterad på allt och alla. Nu kan han läsa det han vill, snabbt och oproblematiskt.
Tänk att det ska behövas en diagnos för att få extra stöd. När jag var liten gick var och varannan unge till ”specialfröken” under kortare eller längre period, en hel drös fick gå till ”talfröken” och lära sig säga Rrrrrr eller bara prata i största allmänhet. Med ny forskning, nya moderna hjälpmedel borde det inte vara så trixigt all hjälpa alla barn som behövera!
Du var nog liten under en guldålder, då man satsade rejält på de gemensamma resurserna, skolan, t.ex. Nu med alla fiffiga hjälpmedel behövs kanske inte alla speciallärare, men rätt många för att hjälpa till och underlätta. Önskar att vi kunde få tillbaka de där insikterna om att det nästan inte går att satsa för mycket på de där viktiga tidiga åren.
Obegripligt att man TAR BORT möjligheter i Stockholm för de dyslektiska eleverna!
När det finns hjälp att få och lagen säger att man ska få den hjälp man behöver.
Ett stort grattis till den uppfinnande sonen! Hoppas hjälpmedlet kommer till utbredd användning och att stockholmspolitikerna tar sitt förnuft till fånga. Detta att ”spara” en hundring i en kassa som blir till förlust på 10 000 i en annan gör mig tokig! För att inte ens räkna den mänskliga förlusten alls.
Obegripligt var dagen understatement, sa Bull. Ja, det är dyrt att spara in på lågstadieeleverna, för varje missad unge kostar mångfalt mycket mer lite längre fram i livet. För att inte tala om hur mycket ont i magen det går åt!
Och smart program och grattis till Tors Tortalk!
Mycket tänk, fix och pyssel ligger bakom det programmet. Hälsar och grattar upphovsmannen.
Oj, detta har jag följt lite på avstånd. Men nu verkar det ju ha tagit sig väldigt bra.
Gratta så ini-h från oss båda!
Visst är det kul! Jag tror kanske att du varit lite förebild dessutom, i det där att klura ut lösningar som inte finns.
Det vore ju extra skoj. Om det är på det sättet.
Jag kom just på att jag har minst tre personer i bekantskapskretsen som nog skulle uppskatta TORTALK. Var köper man?
Hm, vet inte riktigt. Ska kolla. Återkommer i morgon.
Det här måste jag hålla ögonen på! Har en unge med dyslexi hemma, så jag har verkligen sett vad läsfrustration är. Men hur ska man uppmuntra en 11-åring att använda de hjälpmedel som faktiskt finns, när allt hon vill är att göra som kompisarna och läsa från papper?
Hej Bess och välkommen hit! Svår fråga det där. Men om man åtminstone kan börja göra läxorna med talsyntes är mycket vunnet. Annars är det ju en ständig kamp mot klockan, där man vet att man ändå aldrig kommer i kapp. Bäst vore om man ändrar synen på läsandet, så att innehållet, inte läsmetoden är viktigast. Man det är klart det är motigt, när alla kompisar… Det fiffiga med Tors talsynteslösning är just smidigheten och lättillgängligheten. Och ju fler som börjar med läsplatta, desto mindre skillnader blir det ju.