Med lite tur kan man få konst till kaffet. Det vimlar av lokaler i Stockholm som har ambitionen att vara något utöver ett ställe där man stjälper i sig en kopp kaffe och rusar vidare. Under Allhelgonakyrkan, eller i dess bottenvåning, snarare, under själva kyrksalen, ligger Café Helga där det just nu också finns några trevliga akvareller, gjorda av en grupp som brukar hålla till ute vid Alvikstorpet. Den här har Kristina Lejdström målat.
Och på Kafé Fenix, på Södermannagatan, hittar man en spännande utställning med fotografier och intervjuer av Belinda Morén. Fina porträtt i bild och ord. Ungdomar på väg ut i livet, som redan samlad en hel det livserfarenhet i bagaget, reflekterar över sin situation och roll i samhället. Belinda går tredje året på Kulturamas fotolinje och hennes projektarbete Fem unga, en stad består av intervjuer med unga i Stockholm om barndom, vardag, drömmar och klass.
Mycket nära verkligheten, känns det som. Långt ifrån de peppiga intervjuerna med ungdomar som man brukar hitta i de stora dagstidningarna, till exempel inför valet av skola på höstarna. Det här är eftersinnande, ärliga och innehållsrika svar.Och följsamt fångade porträtt
Det här lilla utsnittet gör inte utställningen rättvisa. Bättre bilder och lite mingelbilder från vernissagen finns här . Men bäst är det förstås att gå till Södermannagatan 38 och se den på plats.
Och så pågår Vårsalongen på Liljevalchs. I år känns den lite gammaldags, på ett trevligt sätt. Den har ju varit rätt experimentellt och lite smågalen några år, med installationer som man inte riktigt blir klok på och annat i den stilen. OK, jag kanske inte har hängt med så bra i vad som gäller inom konsten just nu, men det är jag nog inte helt ensam om.
I år signalerar Vårsalongen blandad konfekt med hjälp av loggan och mönstret på utställningskatalogen. De där godispåsarna som fanns förr, med olikfärgade prickar på. Kan man få tag i dem fortfarande?
Här finns i alla fall många målningar, en del broderier, applikationer, blyertsteckningar och några skulpturer. Enstaka videos. Några få foton. Väldigt mycket fint, allt har hängts mycket tätt, så man måste nog gå dit ett par gånger innan man ser vad som finns.
Här är en trevlig tavla av Randi Leirnes. Den heter Var fan är Söderlund?
Vilken flax jag tycker att jag har!
Du visar konst, Olgakatt gör det, Musikanta gör det och många andra.
På det sättet kommer jag också på konstutställningar som jag gärna vill besöka, men som avståndet och tiden trots allt sätter krokben för.
Jag får ta mig själv i kragen och gå på salong i hemmaknutarna och visa vad som finns här på ön i gengäld.
Karin som också undrar var fan Söderlund är. Han syns inte alls på tavlan
Ja, lite Ålandskonst, please. Eller ta dig i kragen och fixa utställning på Pettas? Fast det har jag för mig at ni gör då och då.
Och den där Söderlund vill man ju verkligen veta var han håller hus, eller hur!
Roligt att du ville ha med en bild av mig i din eminenta blogg. Just den bilden är inte med på utställningen i Helga Rum av tekniska skäl.
Krånglig att spika upp helt enkelt. Men jag skäms inte för att
gilla den. Det är ett nöje att gå runt och kolla utställningar.
Jag gillade också Liljevalchs i år. Mycket att titta på. Några
bilder som jag gillade lite extra liksom Hagalundsinstallationen.
Men det gör ont när man tänker på skövlingen av denna kulturmiljö.
Jag saknade den på utställningen, men desto bättre att jag kan visa den här. Den är bra!
Hagalund var fin, otroligt jobb att få till alla fina gamla hus! Men svårfotograferad. I alla fall blev jag inte riktigt nöjd med mina bilder av verket.
Så kul att konstnären själv kommenterade ovan – jag tänkte just skriva att jag tyckte väldigt mycket om hennes akvarellmålning. Jag undrade också som Pettaskarin var Söderlund höll hus – kunde vara kul att veta bakgrunden till titeln…Tack för länken till vårsalongen, intressant att få en liten förhandstitt på alla konstverken.
Kram
Väldigt trevlig vårsalong i år, tycker jag. Mycket att titta på och fundera över. Så det får allt bli fler besök!
Jag trodde att jag hade fått fram en kommentar från den sk smarta telefonen. Efter en vecka i söder och många olika utställningar så fanns det en som fick mig att sväva. Helene Schjerfbeck. Jag missade Hilma af Klimt, men såg hennes bilder i Järna för något år sedan. Dit vill jag åka och njuta igen. Både Helene och Hilma var pionjärer utan att deras samtid såg. Vi som såg samtidskonst på Vårsalongen fick se många verk som skriker utan att höras. Inte för att jag gillar det slätstrukna, men min favorit var bland annat ett enormt textiltryck där konstnären använt träsnitt. Jag har glömt hans namn men vi har haft en enorm utställning här i Luleå. Sen njöt jag av att vandra med blicken i gamla Hagalund. Jag blev sex år igen och hopsade fram mot lekis. Och installationen med skärgårdsön fick mig att tänka på iskalla påskar hos mormor i verkstan längst ut vid Marum. Det finns massor om man bara lyckas med att se.
Ja, det är mycket nu! Hilma af Klimt har jag kvar och Vårsalongen klarar man inte av på ett besök. För mycket att ta in på en gång.
PS Missa inte Karin Mamma Anderssons konstval på Sven-Harrys. Där finns allt!!! T o m en animerad rysk film från förra sekelskiftet med en sån stor charm.
Och Sven-Harrys, förstås! Tack för påminnelsen!