Husmorstips

Men VAR har du köpt de fina orkidéerna, utropar en och annan besökare. Jag säger som det är att dem fick redaktörn vid något högtidligt tillfälle för snart två år sedan.

Men HUR får du dem att överleva och blomma om så fint, utropas det då. Och det berättar jag ju gärna. Det är egentligen väldigt enkelt, men kräver ett visst mått av förströddhet och något som kanske kan kallas tålamod om man vill vara snäll. Man gör så här:

När de fina fådda orkidéerna blommat ut ställer man dem lite avsides och ger dem en slurk vatten då och då så att bladverket håller sig grönt. När man sedan glömt att vattna dem, så att de ser för eländiga ut, skjuter man in dem bakom gardinen så att man slipper se dem. Vid vårstädningen upptäcker man de sorgliga resterna och beslutar sig för att det är dags att slänga dem, något som sker bäst på balkongen, så att det inte hamnar jord på golvet. Men så avbryts man och de blir stående på balkongen över sommaren. I augusti när man ska fullfölja slängprojektet upptäcker man tecken till liv i krukorna och tar in dem i stugvärmen. Och nu ser de ut så här.

Jag har fler liknande husmorstips som jag kanske delar med mig av framöver.

Det här inlägget postades i Att odla och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

38 svar på Husmorstips

  1. Skogsgurra skriver:

    Det är bara att konstatera att all denna möda, och över lång tid, har gett ett alldeles strålande resultat.

    Nu till dagens språkfråga: Heter det Årchidé eller Årckidé?

  2. Karin skriver:

    Årk icke de, men återkommer när jag samlat nya krafter.

    • Karin skriver:

      Back again. Kilade till kiosken och köpte orkidéer. Kolliderade med känd arkitekt. Nä, gjorde jag inte. Men arkitekt och orkidé är två ord med vacklande språkbruk, när det gäller uttalet. K framför i borde ju bli tje-ljud, men just arkitekt och orkidé uttalas väl ungefär lika ofta med k-ljud som tje-ljud skulle jag tro. /Eder ödmjuka språkrådgivare

      • Skogsgurra skriver:

        Som tack för handfasta språkråd kommer här bonusråd nummer tre: ”Gör Er besväret att fordra byxfickorna på makens arbetskostym till halva djupleken med sämskskinn medan plagget är nytt. Sen klagar han inte över trasiga fickor och förlorade nycklar och växelmynt.” Gott råd!

  3. Hyttfogden skriver:

    Min mormor som var en husmor av gamla stammen som bakade, kokade, slaktade, konserverade, kläckte ägg mm mm hade ett problem – amaryllis. Varje gång någon förde den växten på tal mulnade hon och man förstod snabbt att detta inte var
    ett lämpligt samtalsämne. Mormor hade nämligen aldrig lyckats får en amaryllis att blomma om.

    Att driva en lök som gick i blom gick bra men att få den att blomma om nästa säsong – inte. Förvaring under diskbänken, i ett ladugårdsfönster, i en rabatt i trädgården eller på vinden – alla knep förgäves.

    Nu har vi haft en amaryllis ute i trädgården hela sommaren, vi fick den till jul förra året. Nu har jag tagit in den i köksfarstun. Den har bladen kvar. Nu frågar jag dig
    om du har något bra husmorstips hur jag ska förfara så att den blommar om till jul?
    Svar till ”en som prövat livet”.

    • Karin skriver:

      Kära Hyttfogde,

      Vad trevligt att du tar upp just den frågan, som dessutom är synnerligen aktuell så här års! Utomhusvistelsen är säker helt OK för lökarna och farstun är nog inte heller alltför skadlig, men jag misstänker att det kan vara lite för ljust. De behöver vila och lite lagom mörker. Gör så här: Tillverka strutar av brunt omslagspapper i lagom höjd. Tänk på att de kan växa lite även om det är mörkt. Ställ dem i vindstrappan. Det gjorde alltid mamma och såvitt jag minns var det samma amaryllisar som återkom under hela vår uppväxt. Plocka fram den kring första advent och låt dem få lite ljus och vatten, så kanske det blir nya blommor. Om inte är det bara att försöka på nytt nästa år och då vill de ner i källaren i mars för sommarsemester och så upp igen i september. Återkom gärna om det inte funkar! /Eder überpräktiga husmor

  4. Skogsgurra skriver:

    Bästa Hyttfogde
    Vi har i vår rikhaltiga samling av motböcker, partiböcker och kommunikationstabeller en liten skrift som kanske har svaret på dina frågor: http://www.gke.org/pub/files/Husmodrarnas%20omtyckta%20billiga%20hjalpreda.jpg
    Välkommen till södra sidan!

    • Karin skriver:

      Ja, låtom oss utbyta råd och tips!

      • Skogsgurra skriver:

        Vi kan ju göra så här: För varje råd som Husmor ger till behövande kan överertecknad bidra med ett slumpvist utvalt råd ur den digra samlingen. Jag tror att det kan öka intresset för spalten.

        Dagens första tips rör det alltid svåra problemet med löklukt på knivar: ”Att fördriva löklukt på knivar och dylikt varmed man skurit lök, går lätt genom att gnida dem med torrt salt.”

        • Örjan skriver:

          Löklukt på knivar? Antager det avser kolstålsknivar, med sitt mjukare, porösare (?) stål.
          Rostfria ”löktvålar” marknadsförs ju med argumentet att de vid användning tar bort lök och fisklukt från fingrar.
          http://www.bostalletskonating-butik.se/loktval-i-metall/673-0

          • Karin skriver:

            Intressant! För att få bort löklukt på metall använder man salt och för att få bort löklukt på händerna använder man metall…

            Fast jag misstänker att det inte fanns rostfria knivar på den tiden då husmorstipsen skrevs. Och hur löklukt kan bita fast sig på järnknivar vet jag alltför väl.

  5. Eva skriver:

    Tänker testa om rådet funkar på mina pelargoner också. De har just tagits in från balkongen, något svalt utrymme har jag inte men tänker övervintra dem i ett skuggigt fönster med avstängt element och fördragen gardin. Fast än så länge så blommar de. vad tror husmor om det?

    • Karin skriver:

      Det verkar genomtänkt och bra, men till skillnad från amaryllis behöver inte pelargonerna ha det mörkt under viloperioden. Men svalt och torrt. Klipp ner den och och dra ner vattenransonen till ett minimum. Sen kanske man måste klippa på våren också om de blivit skrangliga under vintern. De där tuffingarna tål att beskäras lite närsomhelst och nästan hur mycket som helst, bara det finns något litet grönt blad kvar. Fast man kan ju låta dem hålla på och växa och blomma på vintern också om man vill. Då är det ljus, värme och näring som gäller. Kort sagt, man kan göra lite som man vill.
      /Husmorsakuten

  6. Hyttfogden skriver:

    Betr övervintring av pelargoner kan jag meddela att ett eller flera ladugårdsfönster
    är utmärkta förvaringsplatser under vintern. Förutsättningen är då att ett flertal
    kreatur vistas i lokalen under samma tid vilka alstrar en temperatur av omkring +8 grader.

    Pelargonerna tas in igen i början av mars. Man ska således inte vänta tills det s k kosläppet går av stapeln, vilken begivenhet brukar äga rum i slutet av maj. Om man väntar för länge med att ägna sig åt geranievård är det stor risk att plantorna börjar
    växa och utveckla långa lianliknande skott, som alls icke är till fördel för det fortsatta växandet och knoppsättningen.

    • Kicki skriver:

      Läste ett råd om huru övervintra pelargoner: Man skakar av all jord och hänger dom upponer i matkällaren.
      Det låter väl som ett utmärkt råd att bli av med problemet för gott. Jag prövar. Missa inte den spännande fortsättningen i mars. (påminn mig)

      • Karin skriver:

        Hmm… skaffa ladugård och kreatur eller jordkällare. Eller flytta till landet där det ändå finns någon slags jordkällare redan, i alla fall ett tag till, förhoppningsvis. Inga lätta val det där.

  7. Kulturchefen skriver:

    Underbart! Upp och ner! Vilka tips! Och årtjideh-skötseln borde ju till och med jag klara av. Min amaryllis står i tvättstugan och har satt blad redan, vad gör jag då?

    Benjaminfikusen står nu i verkstaden. Den började lukta konstigt och så sprätte den jord omkring sig. Mycket märkligt. (Hr Katt såg lite besvärad ut när jag förde det på tal)

    Tänker att Husmorsspalten kan kombineras med föreslagen Vett och Etikett hos lilla Moi. Sedan kan vi söka bidrag hos folkbildningsrådet. Tjipp!

    • Karin skriver:

      Lysande idé! Jag vet att särskilt Skogsgurra är mycket intresserad av vett- och etikettspalter.

      • Skogsgurra skriver:

        Detta kan mycket väl utvecklas till en sannskyldig savoir-vivre portal med heltäckande expertis. Jag vill omedelbart bidra med ett tips hur man kan ta bort flugsmuts på förgyllda ramar: ”Borttag flugsmutsen med en ituskuren lök. Detta enkla knep har använts med framgång vid många kritiska tillfällen.”

        • Karin skriver:

          Så praktiskt och användbart! Då kan jag gengälda med ett tips om hur man fördriver löklukt på gyllene ramar och dylikt varpå man gnidit med en ituskuren lök. Det går lätt genom att gnida dem med torrt salt!

          • Skogsgurra skriver:

            Ja. Så fint är det med enkel och naturnära teknik. Det ena kan användas till det andra. Och det andra till det tredje. Lök, salt, kvillabark och alun – se där de fyra hörnpelare som den framgångsrika husmodern vilade å.

  8. Kicki skriver:

    Vad det gäller orkidéer så har jag testat försummelsemetoden, gardinmetonen och glömdemetoden, det funkar inte i det här huset och jag gitter inte ens ta en bild på den pinne som finns kvar. Du har gjort något annat, erkänn.

    • Karin skriver:

      Men, det var ju du som satte mig på spåret någon gång i augusti då du påpekade att det fanns liv i de där krukorna på balkonggolvet. Det är dom! Av strånkarna blev det med tiden dessa blommor. Du kanske inte har glömt bort dina orkidéer tillräckligt länge och ihärdigt? Två somrars försummelser krävs nog för att de ska bli riktigt fina.

      • Kicki skriver:

        Var det då jag hittade slussendjuren?
        Och vad gjorde du med orkidéerna sedan?

        • Karin skriver:

          Just precis, både Slussendjur och orkidéer i en och samma spaning. Inte illa.

          Ja, när jag väl insett att de inte var heldöda var min första åtgärd att inte slänga dem. Sedan sanerade jag krukorna lite nertill och satte in dem på fönsterbrädan i vardagsrummet. Liiite vatten ibland, högst en gång i veckan.

    • Skogsgurra skriver:

      Lika bra att hon erkänner. Dom här konstiga förklaringarna tror jag inte heller på.

  9. Kulturchefen skriver:

    Och här ligger man och skrattar. Lök är lösningen på allt. Amaryllisen undantaget, gissar jag, så hvad göra?

    • Skogsgurra skriver:

      Hans Alfredson funderade kring kvinnors lägre lön: ”Inte röker dom. Och inte super dom. Och fruntimmer är dom ju själva.” Det ansåg han förklarar det lägre ersättningsbehovet.
      På samma sätt är det med amaryllisen. Den är ju lök själv. Det är därför det inte funkar.

  10. Cecilia N skriver:

    Älskar det här båset!

  11. Jane Morén skriver:

    Bilden påminde mig om åren på Urvädersgränd, utsikten neröver stan, jag saknar den utsikten.

Kommentarer inaktiverade.