När regeringen tjuvåkte

Berättelserna om olika myndigheters och departements festligheter förvånar, kanske särskilt SÄPO:s James Bondfest. Även redaktörn är lite tagen och han brukar inte bli skakad i första taget.

E’re party?

Dels kommer det ju som något av en överraskning att SÄPO har så många som tusen anställda. Och att deras fest kostade över fem tusen kronor per person är lite svårsmält.

Det fanns en tid då den offentliga förvaltningen gick till överdrift åt andra hållet, för att inte slösa med skattebetalarnas pengar. Redaktörn drar sig till minnes hur han i sin ungdom intervjuade Tage Erlander. Tage berättade hur besvärligt det blev när gamla kungen ville ha sommarkonseljerna på Drottningholm.

Expeditionschefen i statsrådsberedningen fick i uppdrag att lösa transportfrågan. Hela regeringen skulle ju fraktas och de allmänna kommunikationerna var inte var så smidiga. Expeditionschefen föreslog inköp av två större bilar, extra stora Volvo, med många platser. De skulle ju kunna användas i andra sammanhang också, för regeringens transportbehov.

Men Per Edvin Sköld vägrade. Aldrig i livet att man skulle kosta på sig sådan lyx. Fullständigt onödiga utgifter. Erlander stod inför valet att antingen tvinga kungen att åka in till stan eller att gå emot sin finansminister och driva igenom bilköpet.

När det såg som dystrast ut kom någon på lösningen. (Nej, inte taxi, det skulle också ha ansetts som en onödig lyx.) Man hade nyligen beviljat anslag för fångtransportbilar till Långholmen och de bilarna måste man ju kunna disponera. Och så fick det bli. Regeringen åkte fångtransport till Drottningholm den sommaren, berättade Erlander.

Redaktören undrade varför inte episoden var med i Erlanders memoarer och Erlander förklarade att det väl inte var något att skryta offentligt med. Man hade löst ett praktiskt problem. Men man behövde inte bjuda skämttecknarna på möjligheten att rita av regeringen bakom galler.

Uppdatering: Det var både Ernst Wigforss, som då var finansminister och Per Edvin Sköld som var emot det där med bilköp, meddelar redaktörn som är noga med faktakontrollen.

Det här inlägget postades i Debatt, historia och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

15 svar på När regeringen tjuvåkte

  1. Krönikören skriver:

    Vilken underbar historia! Dagens politiker och makthavare skulle behöva ett annorlunda ekonomiskt tänkande. Och med det menar jag inte fler ”kreativa lösningar” i bokföringen.

    • Karin skriver:

      Erlanders fru Aina hade samma inställning. När Erlander avgick som statsminister lär hon ha återlämnat diverse kontorsmateriel, inklusive en bunt pennor, märkta ”tillhör statsverket”.

  2. Musikanta skriver:

    Tanken svindlar! Vad skulle jag äta och dricka för 5000 kr? Tycker att det blir dyrt när det överstiger 150 kr per person… Fast då får jag naturligtvis inte några Scandal Beauties på köpet och det var många år sen jag var på Operakällaren så där går väl en varmrätt upp till det tredubbla…

    Som lärare blev jag aldrig någonsin bjuden på något jippo med mat. En badhanduk med Söderköpings vapen på (som man därför kunde trott vara stulen) kommer jag dock ihåg att jag fick i slutet av en vårtermin.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Det sorgliga är ju att det inte nödvändigtvis blir roligare för att det blir dyrare. Några av de roligaste personalfester jag varit med om fixade vi själva, mat, dryck och underhållning. Men då krävs det förstås att arbetsgivaren är generös med förberedelsetid i stället.

  3. Kicki skriver:

    Men den här regeringen skulle jag kunna tänka mig bakom galler.

    • Karin skriver:

      Efter att både myndigheter och departement fifflat med momsen (och det handlar i SÄPO:s fall om sexsiffriga belopp), kanske det blir så. Det är ju inga krångligheter, det där med moms i samband med firmafester och har man en hel ekonomiavdelning som sköter sånt är det konstigt om de inte visste.

  4. Kulturchefen skriver:

    Det roligaste med den festen är väl att just SÄPO inte kunde hemlighålla den?

  5. Kulturchefen skriver:

    I övrigt, som varande chef i offentlig sektor så skulle jag gärna se en lite mer nyanserad debatt i media. Klart personalen ska få kalas, socker och uppmuntran, annars kommer ju ingen vilja ha kommun/region/stat som arbetsgivare. Känner igen Ingrids bild från skolan, och jag vägrar att vara så snål med mina anställda. Men de här historierna är helt bisarra. Heja Wigforss och Sköld, kreativiteten används ju bäst till att kapa onödiga kostnader – inte att försöka dölja dem.

    • Karin skriver:

      Helt enig! Klart man ska ha personalfester, men min erfarenhet är att det inte blir bättre för att det blir dyrare, snarare tvärtom. Tid, omtanke och fantasi behövs och att man inte är rädd att själv gå in och tänka igenom det hela, ungefär som man gör när man bjuder hem folk. Här skriver Bengt Göransson om det där med att det kan bli både dyrare och mer tidsödande för en chef att leja en festfixare.

      • ByFånen skriver:

        Enig igen! Men det intressanta är ju inte notans total, mera relevant är väl vad det kostade per person. Och ja 5000 spänn är åt helvete! (ursäkta språket!). Om jag inte missminner mig så ska det också beskattas som inkomst om beloppen överstiger en relativt liten summa.

        • Karin skriver:

          Fem tusen tre hundra till och med.

          Men visst är Göranssons historia om representationen på Utbildningsdepartementet söt. När man riktigt slog på stort, tog utbildningsministern fram nyckeln till kaffeautomaten och bjöd på kaffe. Annars fick man snällt stoppa i ett par kronor i kaffeautomaten…

        • Skogsgurra skriver:

          Det värsta i den vägen var när vi höll på med ett akutfall och inte ville sätta av tid för att gå och äta. Klockan började bli tio på kvällen och vi visste inte när vi skulle bli klara. Stämningen var irriterad – vi hade inte ätit sedan lunchen. Då skickade underhållschefen efter pizza och dryck för att rädda situationen. En tid därefter fick vi kopior på besked till Skattemyndigheten. Ibland bör man inte följa reglerna till 100 procent. Jag kom till hotellet halv fem den morgonen. Jag tror att jag tog i lite extra när vi skickade fakturan till det stora energibolaget.

          • Karin skriver:

            Knasigt, men framtvingat av systemet. Underhållschefen lämnar kvittot på pizzorna till ekonomi. Ekonomi kräver namn på dem som ätit pizza, för att revisorerna inte ska misstänka att underhållschefen själv mumsat i sig fem pizzor på kvällskvisten (exempelvis). När ekonomi får namnen vidtar lite disponeringar, som innebär att man kan få avdrag för ett visst belopp per person och när man gör det måste man redovisa namnen på vederbörande till skatteverket och då… Ett klumpigt och självgående system, men jag skulle nog förlåta underhållschefen idag. Han visste inte vad han gjorde/handlade i god tro. Men visst hade det varit enklare om han bjudit på svartpizza.

Kommentarer inaktiverade.