Estelleffekten?

Återkommen till storstaden känner jag mig först lite vilsen. Något har förändrats, men vad? Jo, inser jag efter ett tag, en ny färgnyans har smugit sig in i stadsbilden. På bussen, på gatorna, i tunnelbanan, på Konsum, på biblioteket, överallt dyker det upp en ovan kulör: smutsrosa, som solkiga underkläder i silketrikå från fyrtiotalet.

Jag plockar fram kameran på bussen, men stoppar ner den igen. PUL (personuppgiftslagen) och viss blyghet hindrar mig från att fotografera tre kvinnor i  sällsynt missklädsamma klänningar. Om man är mörk, med starka egna färger, som Viktoria, kan man ha vilken färg som helst, även om jag personligen tycker att hon passar bäst i kraftigare kulörer. Men om man är försommarblek och blond är smutsrosa ingen bra idé. Det blev ingen bild så jag använder Tilda Swinton som statist i stället.

IKEA däremot lanserar knallblått som årets färg i sitt sortiment. Det kan fungera som motvikt mot allt färglöst, urtvättat gråskärt som möter ögat överallt. Blommorna, glasserna, klädaffärerna – ja till och med kvällshimlen verkar ha påverkats.

 




PS, medan jag ändå modebloggar måste jag tipsa om Annika Bryns analys av varför ett antal kändisar ser så tråkiga ut (lite smutsrosa även där) och hennes förslag på hur de borde se ut i stället. Jag försökte kommentera den, men något hakade upp sig med kommentarsfunktionen, så jag tar det så här i stället.

Det här inlägget postades i färg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

25 svar på Estelleffekten?

  1. Eva skriver:

    Hiskeligt fult med laxrosa på de flesta… fasansfullt fult på mig. Men fina dottern hittade en fyrtiotalsunderklänning i den färgen på loppis och köpte den, så fin på henne och jag glömmer aldrig minen på kvinnan som sålde den i en liten lada i Jämtland: Min gamla underklänning, det trodde jag var det sista nån skulle köpa!

  2. Skogsgurra skriver:

    Laxrosa passar väldigt bra i vissa sammanhang. Gravad eller rökt lax är svårt att tänka sig i exempelvis knallblått. Däremot är jag ganska fördomsfull när det gäller laxrosa eller skärt som färg på mina kläder. Extra försiktig har jag blivit sedan den gången jag såg stavningen ”stjärt”. Sjeljudets stavningsvarianter kan nog behöva tas upp i undervisningen igen.

    • Karin skriver:

      Laxrosa är en betydligt fräschare färg än den underbyxvariant som grasserar här i stan för närvarande. Håller med dig att du nog inte skulle klä något vidare i ”stjärt”, inte i någon kulör.

  3. Kicki skriver:

    Det enda jag lärt mig om färger och min klädsel är att det nästan alltid är fel. I går blev det jättefel när jag stressade iväg med rostbruna byxor och vinröd jacka. Men det insåg jag inte förrän jag kom hem. F’låt.

  4. hyttfogden skriver:

    Av en snäll tant, som visste att jag tyckte om att handarbeta, fick jag några nystan smutsskärt glansigt bomullsgarn att göra något fint av. Jag var väl tio år ungefär. Det var en förskräcklig färg men det tog emot att slänga så nystana fick vara kvar. Eller hur Kicki, det är svårt med garn Att kasta? Men så när dotra var i princessåldern, cirka fyra år, ville hon att dockan skulle få en skär klänning och gissa vad som kom till användning – fast jag tyckte fortfarande att färgen var hemsk.

    • Karin skriver:

      Åh, riktig prinsessfärg. Dottern måste ha blivit väldigt nöjd!

    • Kicki skriver:

      Nej garn är oslängbart, jag tror jag har lite illskärt och lite inihelsike grönt glittergarn någonstans. Någon gång kommer det att behövas någonstans. Det gäller bara att hitta det då.

  5. Pettas-Karin skriver:

    Grisskärt betackar jag mig för! Min mormor som var en ekonomisk kvinna köpte en hel packe grisskär tyllgardin (hur många meter vet jag inte) åt sitt yngsta barnbarn (jag). Hon passade på när det var rea på rean på rean…skitbilligt med andra ord och tyckte att hon fyndade. Förstås. Vilket inte det yngsta barnbarnet tyckte alls…hon ville inte ha det och tackade snällt för gåvan men sade lika snällt att hon inte ville ha den. Det blev inte riktigt populärt förstås men en äldre kusin tog ädelmodigt på sig den grisskära gardinbördan/packen….Än i denna dag, fyrtio år senare, undrar jag vad som hände med det grisskära tylltyget…kusinen säger inte ett knyst…Några grisskära gardiner har jag aldrig sett hos henne. Idag hade det ju varit bra att ha den där packen i alla fall. Rena guldet, Estellefärgat gardintyg tycks ju vara på ropet!:)

    • Karin skriver:

      Det låter som en bra kandidat i slutomgången i någon gräslighetstävling: ett helt hus fyllt med grisskära tyllgardiner! Men stackars mormorn som säkert var supernöjd med sitt fynd och så har denna otacksamma unge fräckheten att säga nejtack!

      Estellefärgat måste vara den rosa färgens svar på den gulas Isabellafärgade!

      • Pettas-Karin skriver:

        Bra jämförelse med den gula Isabellafärgen…litet smutsigt på något sätt..
        Ja, inte var jag populär just då. Stackars mormor!

        • Karin skriver:

          Fast kusinen tog ju emot och tackade och neg – och? VAD gjorde hon sedan. Har du frågat? Det måste du göra!

  6. Musikanta skriver:

    Hon är duktig, Annika Bryn, som kunde manipulera alla tjejerna med Photo Shop. Det blev definitivt bättre. Får repetera kursen igen för att se hur man gör.

    Rosa är nog den färg som jag passar allra sämst i trots att jag är ganska svag för färgen i sig. Köper alltid rosa rosor och rosa tulpaner t.ex.

    • Karin skriver:

      Visst var en en rolig genomgång Annika B gjorde, även hennes välformulerade iakttagelser. Och jag tror man klarar omgörningen i enklare ritprogram än Photoshop, som ju är i tyngsta laget. Indesign klarar en hel del och till och med gratisprogram som Paint kan man ha mycket roligt med!

  7. Krönikören skriver:

    Haha, så roligt. Jag har funderat över samma sak. När ska ljushyade människor (läs kvinnor) förstå att beige och fisskärt gör att det ser ut som om de glömt att klä på sig?!

    Fast det är lite taskigt att kalla det Estellerosa, hon är ju bara en lite (s)kär bebis ;)

    • Karin skriver:

      Ja Estelle är ju egentligen oskyldig – det var andra som valde det som man lite eufemistiskt kallar puderrosa. Hon hade ju vitt på sig, och ljusblått sidenband!

      • Skogsgurra skriver:

        Vitt! Detsamma som skär (eller var det oskärad?) dopand. Om jag förstått det rätt?

        Jo, jag är nykter. Har bara svårt att få ihop olika associationer och språkbruk.

  8. hyttfogden skriver:

    Vadå! Hade hon ljusblått sidenband! Det fick hon välan inte ha, det är ju grabbfärgen!
    Eller är dom inte riktigt säkra på vad hen är för kön?
    Hälsningar från en livande morfarsmor som ska sticka blått åt Timmeliten

    • Karin skriver:

      Jag tror att Viktoria och Daniel gjorde en alldeles egen genusanalys av dotterns dopfärger. Rött var ju en gång förbehållet kungar och därmed var den rosa färgen prinsfärg par préference. Är man då en liten blivande kronprinsessa ska man så klart ha en ljusblå färgaccent till den ärvda vita dopklänningen.

      Men jag tycker att det är helt OK att Timmeliten har blått också, fördomsfri som jag är.

Kommentarer inaktiverade.