Tänka sig…

Här sitter Tanken och deppar vid Erik Gustav Geijers fötter i Universitetsparken i Uppsala. Kanske hon känner på sig att det går utför? Eller kanske hon är missnöjd med placeringen.

Idag vaknade jag till radions nyhet att man tänker sämre när man fyllt 45, enligt en vetenskaplig tidskrift. Man skulle ju kunna bli lite nedslagen av ett sådant besked, men det fick mig i stället att undra hur undersökningen ser ut och om den där korta summeringen i radioprogrammet verkligen stämmer. Och, förstås, hur gammal undersökaren själv är. Det var framförallt slutledningsförmågan som blev sämre efter 45.

Det vore intressant att veta hur man mäter. Jämför man samma personer över tid eller jämför man grupper med 20- åringar, 30-åringar osv? Hur handskas men i så fall med att de haft olika skolgång? Jo, jag vet, det är väl bara att försöka få tag i den där tidskriften som man refererade till och sätta sig in i frågan.

Eller strunta i det och njuta av en god bok i stället, som till exempel Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman (född 1933) som är det smartaste och roligaste jag läst på länge.

Uppdatering: Skogsgurra har letat upp en artikel om studien:  Det visade sig vara bland engelska regeringstjänstemän som man utfört studien. Hur det ev kan ha påverkat resultatet finns det funderingar om i kommentarsfältet.

Mera uppdatering: Här är artikeln i British Medical Journal  Den goda nyheten som man glömde nämna i radiosammanfattningen är att en tredjedel av de undersökta inte hade någon försämrad hjärnkapacitet alls vid sjuttio års ålder. Men då vill man ju gärna veta varför? Var den tredjedelen sådana som gjorde karriär? Berodde det i så fall på ”bättre hjärnor” eller förblev de mer alerta tack vare nya utmaningar? Förhoppningsvis följer man upp det.

Det här inlägget postades i Att läsa, Att tolka, Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Tänka sig…

  1. Skugsgurra skriver:

    http://www.independent.ie/health/health-news/life-ends-at-45-study-reveals-when-our-mental-powers-start-to-diminish-2981630.html

    Det finns lite mer att ta hänsyn till än mental rörlighet och multiplikation av tvåsiffriga tal – där har jag inga stora problem. Men jag får ofta söka ord längre än jag gjorde tidigare. Det tror jag beror på att jag har fler ord att välja mellan och flera mallar att använda än jag hade tidigare.

    Men det är nog dumt att förneka åldrandet. Oundvikligt. Det är vad det är.

    • Karin skriver:

      Tack för länken! Intressant att se hur de gått tillväga. Hmm, engelska regeringstjänstemän är det som man studerat. Skulle det kunna vara så att ett av den brittiska administrationens typiska drag är att man har gjort sin karriär vid 45 – 50 års ålder. Sedan är det rätt ovanligt att man ”blir” något. Man slutar anstränga sig helt enkelt, fortsätter med det man gör på en tämligen låg ambitionsnivå. Sedan visar det sig att det inte går utför lika fort för kvinnorna, särskilt inte i de äldre grupperna. Vore ett område värt att dyka ner i.

      Eller helt andra yrkeskategorier som har mer likartade uppgifter hela tiden, alltså inte någon förväntad ”karriär”. Förbättrade eller försämrade resultat?

  2. Eva skriver:

    Du är själv ett levande bevis på att det också går att fördjupa sitt tänkande, dra alltmer intressanta slutsatser, med all den erfarenhet och kunskap man samlat på sig?

    • Karin skriver:

      Äsch, inte då! Men visst är det intressant att det till och med i schack, som anses vara en sport som passar bäst för riktigt unga spänstiga hjärnor, finns gamla rävar som hävdar sig väldigt bra. Och en hel del ny hjärnforskning tyder på att hjärnan gärna lär sig nytt och förnyar sig om den bara får chansen.

      Men det är klart att hjärnan också åldras, det är inget man kommer ifrån. Jag blir bara lite förvånad ibland att man släpper fram så kallade vetenskapliga resultat i sådana där konstiga sammanfattningar som inte egentligen förklarar någonting, eller ännu värre är helt missvisande.

  3. Skugsgurra skriver:

    Du är ju yngre än (jag)/mig. Så det är ingen fara.

    När jag nu i efterhand analyserar hela situationen så kan jag ganska väl inse att syftningen inte är självklar. Rent tekniskt har både jag och Eva svarat på din text. Så jag fruktar att du har rätt – igen.

    Jag ville kanske lite för gärna där.

  4. Eva skriver:

    Skogsgurra! Klart jag menar dig också. Klartänktheten verkar ligga i släkten!

Kommentarer inaktiverade.