Inte en torr näsduk kvar i hela landet

Bokcirkeldags igen på den trivsamma bokhandeln i Gamla Stan, The English Bookshop. Den här gången är det en riktig snyftare och storsäljare, Kyong-Sook Shins Please Look After Mom.

Jag stålsatte mig inför läsningen eftersom allt tydde på att det skulle bli vähähäldigt sorgligt. ”Vilken snyftare” skrev New York Times, ”här kommer inte att finnas en enda torr näsduk i hela landet”. En del recensenter  har rynkat på näsan åt boken just för att den är sentimental, men många har hyllat den. Jag tycker den är bra. Kanske min kritiska blick mildras något av att det är på engelska – man är ju glad att man fattar vad det står. Eller kan det helt enkelt vara så att min litterära smak inte är så sofistikerad som jag gärna vill tro?

Sorgligt är det ju. Tänk er själva att ens mamma plötsligt bara försvinner. Den där mamman som ständigt odlat grönsaker, lagat mat, skött hushållet, fixat allt, servat familjen och som mest fått otåliga och snäsiga svar på sina oroliga frågor. Hennes barn är moderna storstadsbor, hon är en anakronistisk landsortsbo, som man bara tar för givet. Och så är hon plötsligt gåtfullt försvunnen.

Jag gillar som sagt boken och diskussionerna i bokcirkeln kretsade mycket kring om det är en realistisk bok eller om den ska läsas symboliskt. En mamma försvinner. Symboliserar hon inte ett traditionellt samhälle, med dess omsorger om varandra, som håller på att vittra bort? Eller är hon bara en mamma som försvinner? Gärna både och för mig.

Det här inlägget postades i Att läsa, Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Inte en torr näsduk kvar i hela landet

  1. Miss Gillette skriver:

    Den är jättebra! Jag … eh … känner hen som översatt den till svenska. :-) Faktiskt så hade jag inte tänkt på att mamman kan symbolisera en döende epok, men så är det ju definitivt. Fast att den samhällsformen skulle innebära större omsorger … om man ska tro att den här mamman är representativ för det äldre koreanska systemet, så tycks ju omsorgerna huvudsakligen ha varit enkelriktade. (I samband med den här boken läste jag ett par andra, mer fackbetonade böcker om Korea, och mitt intryck är att det traditionella systemet är oerhört strängt och oförlåtande. Om jag tänker på det ur den synvinkeln skulle jag snarare gissa att författaren ser det som en lättnad att tiderna förändras, att människorna inte är lika styrda av opraktiska riter utan börjar ta hänsyn till sina egna behov och önskningar.

    Man måste nog tänka på att det här faktiskt inte är en västerländsk bok. Jag tror att de enda relevanta jämförelser man kan göra ligger på det existentiella planet.)

    Och visst är det en tragisk bok, men inte på snyftsättet (tack och lov). Istället ger det sakliga tonfallet gott om utrymme för funderingar över hur väl man egentligen sköter om sina relationer, vad som är vettigt att prioritera i tillvaron, såna saker. Viss självrannsakan, kanhända? Ju mer man begrundar den här boken, desto otäckare blir den. Fast på ett bra sätt.

  2. Karin skriver:

    Va, finns den på svenska? Vi valde bort Franzéns Freedom för att den är översatt och idén är att vi ska läsa sånt som inte finns på svenska. Hmmm – noll koll, tydligen.

    Fast jag är inte missnöjd, tvärtom, och det blev väldigt roliga diskussioner om Look After Mom och skillnaderna mellan Europa och Korea kanske inte är så stora. En cirkeldeltagare berättade (med en klädsam skammens rodnad) hur han brukade hälsa på sin farmor och dråsa ner i närmaste fåtölj för att sedan masa sig till matbordet, när maten var klar. Idén att den nittioåriga damen kanske behövde lite handräckning föll honom inte in.

    Men visst, Sydkorea har ju tryckt in några seklers ”utveckling” på kort tid och gamla hierarkiska, förtryckande seder verkar finnas kvar parallellt med ett rätt hektiskt urbant liv. Den kontrasten är nog tydligare där än den varit här.

  3. Kristina Lejdström skriver:

    Den måste man läsa. Är det inte lite inne med detta tema.
    ”En enkel till Antibes” handlade ju om en pappa som försvinner t ex.

    • Karin skriver:

      Ja, läs – den är intressant skrivtekniskt också. Hon lyckas till exempel använda ”du” som berättarperspektiv. Svårt, men det fungerar. Och mammor får ju inte försvinna. Inte pappor heller. Diskussionen handlade, förutom om boken, en hel del om våra förhållanden till mammorna. Rolig mix!

Kommentarer inaktiverade.