Men Margit då, läppstift?

Nästan dagligen passerar jag Mosebacke torg, med sin staty vid den lilla springbrunnen, två kvinnor, rygg mot rygg, den ena med en vattenkruka. Den gjordes på 1930-talet av konstnären Nils Sjögren och kom på plats i mitten av 40-talet, som ”Systrarna”. Idag hade de gjort sig extra fina, med läppstift.

Men Margit då, tänkte jag, läppstift är väl inte riktigt likt dig!

Modellen till skulpturens båda kvinnor heter Margit Jansson, på sin tid en av Sveriges främsta yrkesverksamma modeller.

I en mapp med blandat innehåll hittar jag en odaterad tidningsnotis med en bild av henne tillsammans med ”Systrarna”. (Margit längst till vänster på bilden.) Notisen handlar om en utställning som ordnades på Konstakademin för att hjälpa till med en hyfsad pension åt henne. Hon föddes 1911, så klippet kan kanske vara från 60-talet, beroende på hur man såg på pensionsåldern för modeller.

Hon har modellat åt alla: Carl Eldh, Albert Engström, Bror Hjort, Karl Fagerberg, Birger Ljungqvist, Sigge Bergström, Evert Lundquist, X:et, Otte Sköld.

Hennes drag finns förutom i otaliga skisser, teckningar och oljemålningar också i skulpturer som Familjelycka i Sundbyberg och i altartavlor av Olle Hjortzberg.

Men inte nog med det. Hon ställde också upp för ABF-kurser i måleri runt om i landet och någonstans i gömmorna på landet finns säkert skisser och målningar från de år då hon kom till den lilla bruksorten Horndal för att stå modell för målarcirkeln Grifflarna. Åke Pernby från Otte Skölds målarskola kom till cirkeln då och då för att vägleda och undervisa. Ni måste ha en riktig modell, tyckte han och Margit hängde med. Måste leta efter fler bilder nästa gång vi åker till landet.

 

Det här inlägget postades i Att rita, Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Men Margit då, läppstift?

  1. Miss Gillette skriver:

    ”Margit längst till vänster på bilden.” Fniss.

    Läppstifta skulpturer är ju en finfin idé! En vandalism som är enkel att ställa till rätta. Nästa steg blir väl att förse damerna med handväska och kanske benvärmare — det är ju många som går omkring och värmer lyktstolpar och elskåp och annat med hemstickade plagg. Kul, tycker jag.

    • Karin skriver:

      Ja, det ser riktigt gulligt ut. Jag blev mest förvånad för att det var så oväntat och hon verkar vara den osminkade typen på alla sätt, Margit. Men visst är det frestande att förse syrrorna med lite varma kläder till vintern. Mer ”urban knitting”. För ett varmare Stockholm! Eller Sverige, eller varför nöja sig med det? En varmare värld.

  2. Musikanta skriver:

    Varför inte en vacker hatt à la drottning Silvia? Som MG skriver, lätt att rätta till den ”vandaliseringen”. Jag beundrar alla som orka stå eller sitta modell – något av det tråkigaste som finns och som jag inte har gjort sedan jag var nio år och tvingades sitta stilla i timtal (tyckte åtminstone jag) för ett porträtt i olja. Dessutom utan kläder (inte jag förstås), måste ha varit kallt i ateljéerna på vintern!

  3. Karin skriver:

    Jag tror att modellerna förväntades jobba sex timmar om dagen. Sex timmar! Och då var det vanligtvis samma pose som gällde hela dagen. Att stå i samma ställning bara några minuter är ju påfrestande nog. Tappert. Ska nog smyga ut någon mörk natt och klä på systrarna lite, om inte annat som en lite avig och senkommen hedersbetygelse till Margit Jansson

Kommentarer inaktiverade.