Att överleva november – Nanorajmo

Nanorajmo uttalas det och det är inte en finsk maträtt och inte heller japansk barnteater.

Det är förkortningen för National Novel Writing Month eller NaNoWriMo, som det brukar skrivas. Det där med nationell är nog lite överspelat, men när det hela började i USA för mer än tjugo år sedan (med 25 deltagare) var det att sätta ribban högt att satsa på en landsomfattande tävling.

Nu är man uppe i mer än 50 000 deltagare över hela världen och det är dags att registrera sig. Man kan skriva på vilket språk man vill, det finns olika diskussionsgrupper för deltagarna, där man kan sucka och stöna eller dela med sig av skrivglädjen, beroende på hur det går. Det finns till och med en Procrastination Station där man kan hänga ett tag med likasinnade när man kört fast. Det finns förstås T-shirts och muggar och en massa annat. Här kan man läsa mer och registrera sig: NaNoWriMo

Och priset då? Vem vinner vad och hur? Alla som klarar att skriva 50 000 ord under novembers 30 dagar har vunnit. Det är 1667 ord om dagen. I USA räknar man för det mesta ord, men om man översätter till tecken blir det knappt 300 000 tecken, eller lite mindre än 10 000 tecken per dag. Det går, men man får vara beredd på att skriva på och inte hålla på att dutta och fixa med texten hela tiden.

Men om man har en lysande romanidé, då kanske någon annan knycker den om man deltar? Nej, man skriver inte på nätet utan på sin egen dator och när man skickar in resultatet för att få sin NaNoWriMo-bagde så finns det fiffiga lösningar för att kryptera texten. Det finns ordräknare att ladda ner, men den vanliga ordräknaren under ”verktyg” räcker gott.

Men då kan man ju fuska och bara skriva 50 000 nonsensord och skicka in? Visst, skriver NaNoWriMo-teamet, om någon har lust att fuska så går det naturligtvis bra. Men det är liksom lite poänglöst eftersom hela tanken är att detta ska vara ett sätt att hjälpa skribenter att jobba koncentrerat med en text under en månad.

Men om man börjar skriva innan den 1 november då? Jo, det kan man väl göra, men då deltar man ju inte riktigt i projektet som syftar till att man ska fokusera ordentligt under en månad och se till att ägna all tillgänglig tid till att få ihop de där 50 000 orden. En snabbskrivningsträning. En släpp-loss-träning. En övning i att låta de inre kritikerna och censorerna få ledigt.

Vad gör man sedan? Om man har fått ihop sina 50 000 ord så har man ett utkast till en roman och då börjar det verkligt roliga, att redigera, att gå tillbaka och fixa till sådant som inte blev så bra, att putsa på formuleringar och fundera på vad som kan strykas och vad som behöver skrivas till.

Så nu är det bara att se till att hålla almanackan så ren som möjligt i november. För lycka är väl ändå att ha ett råmanus som väntar på att bli slitet i stycken, för att sedan återuppstå i förklarat ljus?

Det här inlägget postades i Att skriva och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

14 svar på Att överleva november – Nanorajmo

  1. Kicki skriver:

    Den där länken till NaNoWriMo funkar inte, annars förstår jag ungefär vad du menar.

    • Karin skriver:

      Nu tror jag att länken fungerar. Och vad bra att du fattar – inte för att jag vill tjata, men i alla fall. Värt ett försök?

  2. Musikanta skriver:

    Jag håller mig nog till bloggen – den tar upp alldeles för mycket tid bara den! Ska jag dessutom hinna läsa alla böcker jag lånat hem från bibblan skulle nog huset och även maken förfalla – den senare till andra bekantskaper förmodligen än min…

    Men det är ett bra initiativ tror jag, för den som har utkast till romaner eller noveller i sin skrivbordslåda eller på datorn, och som aldrig kommer till skott! Det gick bra med länken. jag har lagt till den i Mina favoriter för säkerhets skull. Man vet ju aldrig…
    En skön fortsättning på helgen önskar Ingrid!

    • Karin skriver:

      Som sagt, man vet ju aldrig… Och att de valt just november är ju så lyckat, som gjort för svenska förhållanden. Det är ju inte heller någon katastrof om man testar och sedan konstaterar att det kanske bara blev 10 000 ord, eller några få. Då blev det i alla fall det!

  3. Hej – anmälde mig redan i maj (för säkerhets skull), har haft ett oftast tomt dokument betitlat 1667,5 liggande på skrivbordet i datorn – och faktiskt skrivit ett antal sådana, dock inte gånger 30 … Tänker försöka i november, behöver annat än sucka över mörker, regn och kyla då. Nu gäller bara att komma på titel, skriva kort synopsis etc!

    • Karin skriver:

      Ja, det rekommenderas ju att man planerar sin story i förväg. Jag som envist hävdat att det passar mig bättre att bara skriva på och se vad det blir. Nu tänker jag utforma någon sorts plan, hur det nu ska gå till. Ska försöka tänka igenom det i blogg-form de närmaste dagarna.

  4. För övrigt gillar jag din skrivning, Nanorajmo!

    • Karin skriver:

      Visst låter det lite som en indianstam, eller finsk mat eller japansk teater?

      Ska i alla fall bli kul att testa och kul att du också skriver i november. Då kan vi sucka tillsammans – eller kanske rentav jubla?

  5. Nilla skriver:

    Låter vansinnigt roligt! Kan mycket väl tänka mig att delta i det nästa år när jag skrivit klart det manus jag jobbar med nu. En nyttig utmaning skulle det nog bli för mig som skriver så himla långsamt för att jag hela tiden filar och filar och filar på texten innan jag går vidare…

    • Karin skriver:

      Eller sätt igång ändå! Man kan ju alltid fixa mini-Nanorajmos år sig själv med hjälp av en äggklocka. En timme, marsch framåt! Inget pillande och fipplande med ordval eller nyanser och huruvida ljust olivgrön är bättre än mörkt lindblomsgrön. (Ingetdera är något vidare tycker jag.) Grönt får duga så länge om det absolut ska vara en färg.

      • Nilla skriver:

        Haha, ja, kanske det.

        Annars är jag väldigt mycket för att pilla med ord och hitta den exakta nyansen…

        • Karin skriver:

          Jo, jag är likadan och det är det som är problemet för mig, för mycket dutt och pill. När jag väl förmår mig att strunta i detaljfixet och bara skriva på blir det så mycket roligare sen när det är dags för revidering

  6. Eva skriver:

    jamen inte så dumt, släng alla pågående manus i en låda och börja friskt och glatt. Men jag tror inte jag ska planera utan skriva på av ren lust och se vad det blir! Peta kan man göra sen.

Kommentarer inaktiverade.