AD, AI, MI och MD

Jag beklagade mig över datorkrångel i går och fick den trösterika kommentaren att mot artificiell dumhet (AD) kämpa själva gudarna förgäves. ”AI (artificiell intelligens), är nog inte att få datorer att tänka som människor” sade en annan datorkunnig person, ”det är att få människor att tänka mer som datorer. Först då kan människan och maskinen förstå varandra.” Själv är jag inte riktigt kompetent att bedöma hur det är med den saken, men det låter lite trösterikt på något sätt. Det är fortfarande vi människor som måste bemästra maskinerna, inte tvärtom. Fast schack lär de vara överlägsna på nu, de där datorerna, eftersom schack är ett spel med visserligen många, men ändå ett begränsat antal, kombinationer.

Jag blev i alla fall rörd när vår köksklocka uppvisade lite artificiell intelligens. Den hade sackat sig rejält när vi var på landet, men när vi gästspelade i stan började den ticka på i normal takt. Som om den insett att det inte var någon idé att anstränga sig i onödan för en tom lägenhet, men desto angelägnare att visa rätt tid när den fått publik igen. Gulligt!

I Juli Zehs Leklust – eller flickan utan egenskaper läser jag på de första sidorna:

”Vem är ’jag’? Vilka ’vi’? Problemet engagerar mänsklig- heten sedan tusentals år. En dator som ville lösa det skulle se sig tvungen att sätta upp en oändlig ekvation. Vem är du? betyder för den: Hur många program körs i denna sekund i ditt inre? /-/ Människan skiljer sig från datorn genom sin förmåga att slarva, genom sin begåvning att nonchalera ett problem när hon instinktivt uppfattar att det är oändligheten hon konkurrerar med. Medan datorn kraschar, skakar människan på huvudet, skrattar eller gråter och går vidare.”

Kombon MI och MD, mänsklig intelligens och dumhet, kanske inte har spelat ut sin roll helt och hållet, trots allt?

Det här inlägget postades i Att läsa, Att tolka, Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på AD, AI, MI och MD

  1. annica skriver:

    Underbart med klockan. Vi har en likadan hemma. Den inte bara stannar under våra veckor på landet, den envisas med att ramla ner från spiken. Vilket aldrig händer när vi är i lägenheten. Som om den längtade bort från övergivenheten. Kanske går den och går den utan att komma till dörren…

    • Skogsgurra skriver:

      Stort underhållningsvärde i både inlägg och kommentar. Vi har en klocka som fungerar alldeles utmärkt när vi inte är hemma. Men, när vi kommer hem och slår på datorer och bredband så bara stannar den.
      Ska vi byta? Någon?

      Vår klocka ger sig inte ut på promenader. Inte som vi kunnat se, i alla fall. Det kanske kan vara ett plus?

      • Karin skriver:

        Skulle man sammanföra dessa klockor med lite avvikande beteende, månne, så att de kan ägna sig åt lite kamratstödjande verksamhet?

    • Karin skriver:

      Vilken trevligt anarkistisk klocka ni har, Annica! Kanske har den just kommit tillbaka in igen, när ni hittar den på golvet, efter att den bevisat för sig själv att det där med att klockor går och går men aldrig kommer till dörren bara är vidskepelse?

      • annica skriver:

        … det är precis det jag befarar, att klockeländet är ute och rör på sig. Och vad gör den efter att ha varit ute i friheten? Blir uppnosig och obstinat som en annan tonåring och stannar. Den här gången på 08.45.

        • Karin skriver:

          Annica, om jag ser en klocka som är ute och dräller vid olämpliga tidpunkter lovar jag att ta ett allvarligt samtal med den. Vi måste ju ta gemensamt ansvar, ”Klockägare på stan”, typ.

  2. IET skriver:

    Hej Karin,
    tack för kommentaren inne hos mig, den gjorde att jag hittade hit. Har suttit en lång, lång stund och läst i dina inlägg nu. Bra sätt att starta dagen. :-)

    Om konstiga meddelanden från datorn: Just nu möts jag varje morgon av en skylt med varningstriangel på skrivbordet, där det står ”Vill du verkligen avsluta?”
    Varje morgon testar jag att klicka på alternativet Nej. Inget händer. Ungefär var tredje dag följer jag upp nej-klickandet med ett bestämt klick på Ja. Inget händer då heller.
    Omstarter och nattliga vilor hjälper inte det minsta, det verkar som om den där skylten har flyttat in, bestämt sig för att stanna. Trodde inte att det påverkat mig så starkt, men häromdagen frågade min man mig varför jag numera alltid säger ”Eeeh… nej” när jag sätter på datorn. (!)

    • Karin skriver:

      Välkommen IET! Jag gjorde likadant när jag väl hittade din blogg, läste de fantastiska skildringarna från dina odlingar – och njöt av alla vackra bilder!

      Ja dessa mystiska maskiner. Jag tror att din dator har haft en otrygg barndom och känner ett starkt bekräftelsebehov. Min blir sådär konstig när jag byter scanner, då tjurar den och vill inte samarbeta alls. Svartsjuk, helt enkelt. Testa om det hjälper med en försäkran att du inte alls tänker göra slut med den…

Kommentarer inaktiverade.