6 juni

Första gången jag bakade pepparkakor var jag 30 år och bodde i Östafrika. När det blev jul fick jag ett ryck och gjorde både sillsallad och pepparkakor. Och så  klädde jag en buske med lite färgglada saker så att den skulle likna en julgran. Det gjorde den inte.

Jag insåg rätt snart vad jag höll på med. Jag längtade hem, helt enkelt och hade blivit traditionskramare, för första gången i mitt liv. När de finns där, sedvänjor och traditioner, kan man strunta i dem. När de inte finns, börjar man värna dem, även om man uppriktigt sagt inte är så förtjust i sillsallad. Så fungerar det nog för alla ut- och invandrare.

En forskare, som jag hörde för några år sedan, föreläste om svenskhet i exil. Hon hade rest runt i svenskbygderna i USA. En liten stad hade en stor kaffepanna överst på sitt vattentorn, för att signalera att här bor det svenskar. På ett ställe värnade man verkligen gamla fina svenska traditioner, som den årliga lutfiskkastningen vid midsommarfirandet! Genom språkförbistring, hopblandning av olika helger och allmän handfallenhet inför dessa konstiga sjok av torkad fisk hade man kommit fram till att det nog inte var möjligt att äta dem.

Så man ordnade i stället något som påminner om varpa och diskuskastning. Den som kastar längst eller träffar rätt vinner!

Här i Sverige är det inte ovanligt att man tar en tur i sin nyputsade amerikanare på nationaldagen, gärna bland gula rapsfält mot en blå himmel.

PS 7 juni.

Här är man på väg hem igen, efter nationaldags-firandet. Jag har fått hård men rättvis kritik för teckningen i går, den där bilen här ovanför. Alldeles för trång för att vara en jänkare, och särskilt en Chevrolet Bel Air Nomad 1956. Den modellen tog begreppet familjebil till nya dimensioner. Sådana invändningar tar jag förstås på Största Allvar och gör därför ett nytt försök. Nu får det plats åtta personer!

Det här inlägget postades i Att rita, Att tolka, Ord och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 svar på 6 juni

  1. skogsgurra skriver:

    Bra bild. Men nog ser det mera ut som en tysk Opel Kapitän från medio femtiotal? Eller? Jänkarna var betydligt fläskigare.

  2. Karin skriver:

    Nja, jag hade nog snarare en Chevrolet Bel Air Nomad 1956 i tankarna, men medger att min frihandsteckning kanske inte är alldeles porträttlik.

  3. skogsgurra skriver:

    En nervöst skälvande minut fick jag för mig att du ritat av en husvagn(!). Sedan googlade jag Chevrolet Bel Air Nomad och måste tillstå att det är mera likt en sådan. Men i en sån skulle det inte vara så trångt i framsätet. Plats för tre eller fyra personer.

  4. Karin skriver:

    Nej lugn, bara lugn, ingen husvagn kommer ur min pennspets. Den enda husvagn jag kan tänka mig att publicera är den överkorsade på The Anti Caravan Society’s stilfulla logga. Men den har jag ju inte så det blir ingen husvagn alls. Däremot en uppskalad Cheva. Vassego!

  5. skogsgurra skriver:

    Till detta finns bara en kommentar: MAFFE!

Kommentarer inaktiverade.