Om man byter perspektiv

Såhär säger en av mina många rit-böcker, Bruce Robertsons Teckna och illustrera. Här handlar det om småbarn och en treåring bör väl räknas dit.

Den finns det såklart individuella skillnader och min treåring verkar ha lite avlångt ansikte, trots att han har väldigt runda kinder. Men hans kinder är liksom mest runda framåt.

Så, vad händer om jag byter perspektiv och avbildar honom mera från sidan? Typiskt för barn är ju att huvudet ser lite ovalt ut framifrån, men mera som ett klot från sidan.

Här är treåringen snett från sidan. Då fick han plötsligt ungefär rätt ålder.

Förra porträttet (i gårdagens inlägg) har jag gjort med hjälp av mjuk blyertspenna och akvarellfärg. Först en underskiss med penna, som kan suddas ut (inte suddas bort utan suddas omkring med lillfingret, till exempel) till skuggor där det behövs. Sedan akvarellfärg ovanpå det.

Dagens akvarell är en snabbskiss, med lös blyersteckning, inget skuggsudd, akvarellfärg direkt på skissen.

Och ja, händer är svårt!

Liksom ögon, förstås. Ett öga är lätt, men två likadana är knepigare. Här har jag tagit till Lerintricket, eller Zorntricket om man vill. Täckvitt.

Jag missade först det där lilla blänket i bortre ögat och då ser det konstigt ut. Så jag tog en liten, liten dutt med vit gouache och prickade dit. Det gör väldigt stor skillnad!

 

Det här inlägget postades i akvarell, Porträtt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Om man byter perspektiv

  1. Ja, ett öga funkar ju men ska det vara två så blir det svårare. Men nu tycker jag nog att jag känner igen den där killen.
    Här är en annan som har problem med ögonen och också lyckats bra. Många ögon blev det.

  2. hyttfogden skriver:

    Har du vävt gåsögon?

  3. Paula skriver:

    Du är mycket duktig i den svåra porträttkonsten. För många herrans år beställde jag en brevkurs i teckning, tror den innehöll ca 20 lektionshäften. Man övade och skickade in dem och fick dem åter med omdömen. Jag kom inte så långt i kursen, men, hör och häpna, jag har hela kurslitteraturen kvar! Vem vet, jag kanske plockar fram häftena en dag och försöker åter lära mig. Av alla konstformer som finns hade jag helst velat kunna rita och måla! Storlommen brukar jag höra, dock inte så här tidigt på säsongen. Inte ens kanadagässen har visat sig här ännu, bara svanarna. Önskar dig en fin helg!

    • Karin skriver:

      Jag tycker det låter som det perfekta karantänsprojektet att plocka fram den där brevkursen. De äldre kurserna är ofta väldigt bra. Konkreta och innehållsrika. Om du saknar bra papper och annat ritmaterial finns det ju att beställa på nätet. IB Wahlström, Zinkvitt och andra ställen.

      Storlommen väntar nog några veckor till.

      Trevlig helg till dig också!

      • skogsgurra skriver:

        Jag tänker fortfarande på mina besök på tyska Spezialpapierfabriken där det låg utsorterat akvarellpapper i drivor. Inga stora fel på det – kanske lite småklumpar, avvikande gramvikt eller nyansvariationer. Och det var ju bara att lassa in i skåpet. Femtio eller hundra kg hade varit lätt att få med sig.

        Men det tänkte jag inte på. Och nu blir det nog inte några besök åt det hållet på ett tag.

      • Karin skriver:

        Åh! *längtansfylld suck*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.