Från andra sidan havet

Här ser man lapis lazuli-stenen i en fin liten skål från 1500talet

Ultramarin har jag länge tänkt att det betyder intensivt marinblå, med ”ultra” som ett förstärkningsord, alltså som i ultrastark eller ultrasnabb. Men det är en annan slags ytterlighet det handlar om, insåg jag när jag häromåret lärde mig vad det heter på franska: bleu d’outre mer, det vill säga blått från andra sidan havet. Från början var det den dyrbara stenen Lapis Lazuli som man använde för att framställa den ultramarinblå färgen. Det fanns i Afganistan, som ju ligger bortom Medelhavet, från Frankrike sett.

På 1800-talet kom man på hur man gör samma blå, eller till och med starkare blå nyanser genom olika lerblandningar och bränningar.

Numera är det väl knappast någon som använder lapis lazuli-kross till att måla med. Utom jag, dårå … När jag letade efter jordfärgen sienna (den naturliga varianten, i stället för de syntetiskt framställda)  hittade jag Ottossons färg i Genarp, i Skåne.  Och har man sett – de hade även en lapis lazuli-färg!

Turligt nog hade jag en Skåneresa inplanerad och min Skånekompis tvekade inte att köra hela vägen från Hässleholm till Genarp, för att jag skulle få besöka färgfabriken.

En veritabel godisbutik. Och en kunnig och entusiastisk färgmakare i färgmakeriet. Kul med en svensk tillverkare av akvarellfärger!

Vi diskuterade om jag skulle köpa lite gummi arabicum och pigmentpulver och ge mig på att blanda till akvarellfärgerna själv, men hans skildring av processen fick mig att tveka. Det är inte lätt att få det rätt och det händer ofta att man missar temperaturen när man smälter gummit och då går det inte att rädda.

Så det fick bli färdiga akvarelltuber i stället. Intressanta bekantskaper!

Lapis lazuli-färgen är mer grå än blå, eftersom den är från den så kallade tredje tvätten. Första tvätten är blåast (och väldigt dyr!),  den sista är mer gråblå. Den är också mer genomskinlig än de första omgångarna och ger ett fint skimmer som är svårt att få fram på annat sätt.

Det är alltid lika spännande att utforska nytillskotten i färglådan. Här är några exempel. Den första är en irgazin-gul som som har en enorm spännvidd från kraftigt gröngul till ljusaste ljusa gult. På bilden ser den lite gråare ut än i verkligheten. Den är kul att blanda med andra färger eftersom den bidrar till intressanta granuleringar, eller krackeleringar. Tillsammans med den pariserblå vet man aldrig vad som kan hända! Eller med den gryniga utramarinblå, som i blandningarna under den gula.

De två översta blå till höger är Ottossons ultramarin och Winsor & Newtons. I mitten ser man den blågrå Lapis lazuli, bredvid sienna från Ottossons och W&N. De blå längst ner till höger är kobolt från Ottossons, respektive W&N, där Ottossons är en mycket färgstarkare och ”renare” blå.

OK, då är det bara att sätta igång och måla något också. Återkommer om det blir något resultat som jag vågar visa!

7 oktober. Sisådär, ett första försök med nya färgerna. Det tar ett tag att bekanta sig, men det ska nog gå.

Det här inlägget postades i Att måla, Att översätta, Att resa, Att tolka, färg och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Från andra sidan havet

  1. Karin Eklund skriver:

    Oj, så hoppfullt det kändes helt plötsligt när jag trodde att du var på den här sidan om havet, men sen förstod jag .
    Ultramarin färg handlar det om. Från andra sidan Medelhavet!
    Det finns många sidor på ett järnspett.
    Färgkillen ser så trevlig ut så jag känner att jag nästan måste ta mig dit jag också för att handla akvarellfärger så jag kan börja måla akvarell. Fast så blir det ju inte.
    Tur att du kommer dig för att göra det istället och givetvis så blir det resultat som du vågar visa! Så säkert så! Jag väntar snällt!

    • Karin skriver:

      Det har jag inte tänkt på, men vi är ju också ultramarina, i förhållande till varandra, så att säga. Hej där på andra sidan havet!

      Nu har jag i alla fall lagt ut ett första försök – ett Skånelandskap ur minnet – och det är ju som att lära sig spela på ett nytt instrument. Eller rida på en häst som man inte träffat förut. Man får pröva sig fram lite.

      Klart du ska testa akvarell! Risken är att du blir alldeles fast, men den risken är värd att ta.

  2. Nilla skriver:

    Ååååh, vilken underbar bild!

    Säljer du dina målningar?

    • Karin skriver:

      Tack!

      Nej säljer gör jag nog egentligen inte. Just denna målning klippte jag ner till hanterligt format och skickade i ett skrynkligt kuvert till min skånska värdinna, som tack för senast.

      • Nilla skriver:

        Lyllos henne!!! Jag tycker jättemycket om den. Ser fram emot att se fler bilder här.

      • Karin skriver:

        Om det blir nåt mer Skåne-relaterat motiv kan jag tänka mig att skicka till dig. Jag brukar göra så att jag lånar ut mina bilder. Det beror på att jag vet att jag något år senare har lärt mig såpass mycket mer om akvarellmålandet (neverending story!) att jag inte är nöjd med tidigare alster. Och då byter jag ut mot ett nytt, bättre. Som jag sedan … ja, du fattar.

  3. margareta börjesson skriver:

    En ljuvlig bild, härlig att få ta del av – fortsätt!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.