Invintring

Invintring föreslår Olgakatt som tema för första novemberveckan. Ett nytt ord för mig, men ganska lätt att ge en innebörd. Kanske inte samma innebörd som Olgakatt tänkt sig, men ändå – man förstår på ett ungefär.

Det är sånt som att båten måste upp på land, att (de flesta) utemöbler ska inomhus, hängrännorna bör (borde!) rensas och äppelträden skyddas mot alla som vill äta kvistar och bark.

Jag trodde jag var klar med det mesta när jag gick en runda i morse, men då såg jag vattentunnan. Den måste ju tömmas och vändas upp och ner.

Det är en rejäl tunna och den välter man inte när den är full. Tricket är att hitta en lagom lång slang som kan bilda en sughävert. Först stoppar man ned hela slangen i tunnan så att den blir vattenfylld.

Sedan lägger man ner en så lång bit av slangen (håll för mynningen så att vattnet stannar kvar!) att tyngden av vattnet i slangen liksom suger med sig det som finns i tunnan. Slangen på marken ska gärna ligga i en sluttning nedanför tunnan om det går, så blir det bättre tömning.  Här rinner det på fint och efter ungefär en halvtimme är det lätt som en plätt att välta omkull tunnan med den sista skvätten. Sisådär, invintrat – eller i alla fall klart för vintern!

Övriga temabloggare finns här: Anki,  Anna, Byfånen, Matfreaket,  Livsrummet, Olgakatt, Pensionären på ön (pausar i höst?), Ulla-Minnatur, Tove, Ingrid Musikanta, Pettas Karin, Yvonne, och Paula,

 

Det här inlägget postades i Livet, Trädgård och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Invintring

  1. LupusLupus99 skriver:

    Det var frost ute i morse när jag tittade ut, :) vilket jag tyckte var förvånande
    eftersom jag hade fått för mig att det hade regnat under natten.

    • Karin skriver:

      Ja, nu fryser det på och jag undrar hur det skulle gå om den där vattentunnan blir bottenfrusen. Det experimentet avstår jag nog från.

  2. Anki skriver:

    Tunnan måste tömmas här också … och så hängrännorna! Jag som trodde jag var klar. Tack för påminnelsen!

    • Karin skriver:

      Hängrännorna ja! Äsch, det får vänta till nästa år. Vi har tagit ner träden närmast huset, så numera fylls de inte upp lika snabbt.

  3. Olgakatt skriver:

    Just det där att andra inte tänker sig detsamma som rubriksättaren är ju det roliga!
    Men nog kom du i samma banor som jag den här gången. Kvällen före första nattfrosten tog jag in vad jag trodde var de sista krukorna, men ack, min älskade Lindisfarnefuchsia glömde jag där den hängde just ovanför ögonhöjd. Så den ser ganska ankommen ut nu och jag bara hoppas att inte rötterna frös.

    • Karin skriver:

      Hoppas fuchsian klarade sig! Om den hängde lite högt kanske den inte blev alldeles förfrusen om fötterna! Och Bismarck, hur mår han?

  4. Ulla Laiho skriver:

    Vilket fint tips det där med sughävert i vattentunnan!

    • Karin skriver:

      Nöden är uppfinningarnas moster! Jag var ensam i stugan ett år och insåg att jag måste tömma den på något sätt. Så jag försökte buffa omkull den, vilket var omöjligt. Försökte välta den med spett som hävstång, vilket inte heller gick. Men skulle haft ett riktigt stort sugrör, tänkte jag. Och då kom jag på det där med slangen.

  5. Paula skriver:

    Hej, det var ju en hel vetenskap att tömma den tunnan på rätt sätt! Och visst blev det invintring av den manövern.
    Du berättar om storlommen så jag ryser…jag har ju fått för mig att just fåglar kommer med budskap från andra sidan. Trots att jag envist hävdar att jag inte tror på sånt…
    Ha det gott

  6. Musikanta skriver:

    Jag hade nog tömt tunnan med något sorts öskar. Den kan ju inte vara så svår att välta när den är tom. Det verkar krångligt med slangen. Min invintring har bestått av att jag slängt de vissna pelargonerna på komposten och satt in räfsorna i garaget/förrådet. Trädgårdsmöblerna får stå ute – de får inte plats där eftersom jag måste flytta in hela ”ateljén” om det kommer nattgäster. Löven från våra tre små lönnar har blåst bort av sig själv. Jag vet inte var de har tagit vägen – Kent körde väl sönder en del av dem med gräsklipparen. Så inte ens löv har jag räfsat i år.
    Kram från Ingrid

    • Karin skriver:

      Den där tunnan är djupare än det ser ut på bilden. Jag skulle bara ramla ner i den om jag försökte ösa så mycket att den går att välta. Och det är ju superenkelt att lägga ner slangen en stund så att den – blupp, blupp, blupp – vattenfylls. Sedan drar jag bara upp ett par meter så sköter den hela tömningen åt mig. Mycket smidigt!

      Du verkar ha det väldigt välordnat med invintringen – hur smidigt som helst! Min ambition är att skaffa utemöbler som verkligen kan stå ute hela året, för att undvika onödigt jobb. Några tål det, några andra kan få förfalla och ytterligare några är jag lite rädd om och tar in i boden.

  7. Storfiskaren skriver:

    Hängrännorna är ofta ett problem och ett riskfyllt arbete med stegar som kan glida och förorsaka allvarliga skador. Har under många år funderat på hur man på ett bra sätt kan lösa hitta en lösning för att få ren hängrännorna enkelt och riskfritt. Till slut kom jag på att återanvända ett gammalt metspö av bambu, ett sådant som man skruvar ihop i meterslängder. Då når man upp på höga höjder och kan stå på backen. Sen gällde det bara att lösa hur man kommer ner i rännan. Det blev ett inköp på Ikea, en ny toaborste (av hygienskäl) för en tia och en bit krokigt rör från det egna skrotupplaget. Med några skruvar och silvertape fick jag fast borsten i toppen av metspöet och kan nu rensa hängrännorna gående nere på backen. Det man får se upp med är att det kan komma gegga neddimpande från rännan som man får parera för. Borsten är bra för den passar lagom i rännan och mjuk så den inte repar och skadar rännorna. Ett billigt och praktiskt redskap som också är lätt att förvara då det är delbart.

  8. Karin Eklund skriver:

    Nu blev jag påmind om hängrännorna, när jag läser ditt inlägg. I och för sig så påbörjade jag det jobbet redan i somras med hjälp av sonen men slutfört blev det inte. Kräver väldig hög stege eller en apa som klättrar på taket. Därför brukar sommartiden vara bäst för hängränneinvintring. Men växthusen har ju små rännor de också och dit når jag.
    Hävert är fiffigt. Jag brukar pytsa ut vattnet med hinkar men det här ju mycket fiffigare med slang. Tack för tipset och påminnelsen!

    • Karin skriver:

      Storfiskar’ns hängrännerensare (kommentaren ovanför denna) är mycket fiffig och praktisk. Frågan är om det går att göra en som är så lång så att den når ända upp till era hängrännor. Men det är ju alltid lite hjälp att slippa klättra hela vägen upp. Stege halvvägs och sedan rensaren på ett långt bamburör?

      Med mitt misslyckade försök att fiska upp kardemummabullar ur frysdisken vågar jag mig verkligen inte på att ösa upp ur den djupa tunnan. Risken att jag ramlar ner är överhängande!

  9. Invintringen i Hjo är nästan klar. Äpplen blir vin och mos och annan dricka. Vinterdäcken är på och höstlöven gräsklippta. Vilket måste göras än en gång. Men sedan så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *