Regeringskansliets resor, förr och nu

”Jag bokar inte själv mina resor, utan vi har en organisation för det på departementet”, säger Erik Bromander som lyckats resa för 829 000 resor på två år. Han har jobbat som statssekreterare på Näringsdepartementet; ett tufft jobb som brukar innebära att man tar hand om markservicen på departementet, så att statsråden klarar de resor som de måste åka på. Bromander lade sig i stället i det ”yttre varvet”, som man brukar säga om dem som inte stannar hemma och tar hand om grovjobbet och problemen. Nu har resorna granskats och det visar sig visserligen att reglerna är otydliga men att han ändå begått regelbrott som gör att han ska betala tillbaka 40 000 kronor, enligt gårdagens rapporter.

300px-ernestocardenal2001

Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardinal

Annat var det på Bengt Göranssons tid, när han var kulturminister. Statssekreterarna höll sig hemma för det mesta och Bengt såg själv till att hans resor var ändamålsenliga och billiga. När han skulle hälsa på kollegan Ernesto Cardinal i Nicaragua bokade UD resan åt honom och hans entourage. Bengt tyckte att resan var horribelt dyr och bokade om så att den kostade en tredjedel, utan att ta längre tid. Restips: om man åker över Madrid i stället för New York kan man spara en bra slant!

Fast ibland kunde Bengts resvanor ställa till det. Det förväntades ju att ett statsråd anländer ståndsmässigt i första klass. Det gjorde aldrig Bengt. När Sverige var rapportörland i Europarådets förhandlingar om en satellitkonvention, förberedde man ett pampigt mottagande av honom på flygplatsen i Wien i samband med undertecknandet av konventionen. När Bengt skulle ledas av planet, först av alla, hittade man honom helt enkelt inte. Ingen släpptes av – Bengt skulle ju gå av först – och irritationen steg. Innan någon kom på att leta i andraklassavdelningen hann man ringa hem till Stockholm för att kontrollera att han verkligen kommit iväg. Och i andra klass satt Bengt och undrade varför de inte blev avsläppta…

Det här inlägget postades i Att resa, Att tolka, Debatt, Efterlyst, historia och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Regeringskansliets resor, förr och nu

  1. Margaretha skriver:

    Sådana ministrar skulle vi ha fler av!
    Margaretha

  2. Annika J. skriver:

    Ja kära nån, det är numera rätt svårt att ens föreställa sig tiden när en del höga politiker och tjänstemän faktiskt hade principer! (Oj vad jag föll i grubbel nu …)

    • Karin skriver:

      Minns ett av mina första externa möten när jag jobbade på Utbildningsdepartementet, då jag skulle diskutera någon nordisk konferens med representanter för folkbildningsorganisationerna. En äldre kollega gav mig några goda råd inför mötet och avslutade med: ”Och så ska nu naturligtvis inte låta dem bjuda dig på lunchen utan betala själv!”

  3. Olgakatt skriver:

    Idag är det väl litet mer komplicerat med behov av livvakter, bl a, vilket dock inte ursäktar rena nöjesinslag eller semester i kombination med tjänsteresor. Sånt fick inte förekomma i landstingsvärlden ens för 20-25 år sedan. Åkte man på världskonferens till Australien med bidrag från arbetsgivaren var det inte ens tal om att stanna en dag extra utan hem genast när konferensen var slut. Marsch pannkaka!

    • Karin skriver:

      Det var kanske i strängaste laget! Att ta ut semester och stanna kvar en eller ett par dagar, på egen bekostnad borde ju kunna medges.

      Det som förundrar mig i alla dessa sammanhang där olika skandaler uppdagas är att det alltid är ”rutinerna” som ska ses över. Inga rutiner i världen kan ju hindra dåligt omdöme eller ren oärlighet. Nej, jag har ingen lösning – tycker bara att det är en klen ursäkt (som man hör alltför ofta) att regelverket var oklart och rutinerna bristfälliga.

      • Olgakatt skriver:

        Villkoren förklarades tydligt inför resan så det var bara att välja om man ville bekosta alltihop själv eller lyda. Men liitet fuskade jag – smet från föreläsningarna en eftermiddag och åkte på guidad utflykt till bergen.
        Och en kväll var jag på Sydney-operan, förstås. Det kunde ju ingen hindra.

      • Karin skriver:

        Alldeles lagom busigt tycker jag!

  4. Barbro A skriver:

    En annan sak är bonuspoängen på flyget. Där jag jobbat fick man inte använda poängen för att åka på privatresor, men jag har förstått att det är olika med det. Bortsett från om det överhuvudtaget är lämpligt, så är incitamentet att boka resan på det bolag man har kundkort på rätt stor. Oavsett om det går att åka billigare med ett annat bolag.
    Men när jag gått i pension for jag till Barcelona ett par dar för poängen som fanns kvar på mitt SAS-kort…

    • Karin skriver:

      Men BARBRO, I am shocked! Fast det är nog preskriberat vid det här laget. Och inte kan du få sparken heller:-)

      Men du har så rätt i att det där med bonuspoäng för tjänsteresor, som sedan på många håll kan användas för privata resor, är ett otyg. Uppmuntrar till onödigt resande och snedvrider bokningarna till förmån för det bolag man samlar bonuspoäng i.

Kommentarer inaktiverade.