I ungdomens år

Besökare i våra trakter förundras över det intensiva kulturutbudet – mångsidigheten och kvalitén. Så är det säkert i alla landsändar, en mängd kulturprojekt som kommer till av ren lust och skaparglädje, som berikar sin bygd, men som väldigt sällan syns på de stora dagstidningarnas kultursidor.

IMG_19511874 föddes Horndals-författaren Johan-Olov Johansson. Här ser vi honom tjugofem år gammal, sittande till vänster i bild. Bredvid honom sitter hans fästmö Stina och bakom står Stinas syster Anna och hennes man Gustav.

Drygt 100 år senare föddes Linnea Nygren i Horndal och nu är hon 22 år. Hon har hunnit gå på musik-konservatoriet i Falun, Singer-songwriter-utbildning i Bollnäs och körledning och vokalensemble-utbildning på Sjöviks folkhögskola.

Och så har hon läst Johan-Olovs noveller och tyckte att det borde kunna bli en bra musical-föreställning av till exempel novellen I ungdomens år. Det blev det! En fantastiskt bra musikteaterunderhållning, med roliga texter, vackra sånger och välspelat av de musikaliska ungdomarna.

Det är en berättelse om Johan-Olovs kompisgäng, om förälskelse med förhinder på grund av stränga religiösa  föreställningar. Anna och Anders vill gifta sig, men Annas mamma som är religiös, menar att Gustav inte har den rätta tron, så då går det ju inte. De två tioåriga tjejer som följde med mig på föreställningen engagerade sig starkt i huvudpersonernas, Annas och Anders, kärlekshistoria. Men de hejade mest på Ellida, modig och frispråkig och fast besluten att rädda Annas och Anders förhållande.

Med tolv ungdomar (OK, tio då, beroende lite var man sätter gränsen för ungdom) på scenen blev den en energirik och rolig föreställning.  de rockande församlingssystrarna

De rockande kvinnliga predikanterna, som försöker omvända Anders var en av höjdpunkterna.

Anna och Anders

Anna spelad av Ebba Lundbäck och Anders spelad av Gabriel Hällqvist

De vackra duetterna mellan Anna och Gustav en annan.

Och naturligtvis måste man ha en scen från smedjan också, med smederna i sina smedskjortor, som hustrurna lade ned stor möda på att hålla vita och fina.

På den sista bilden ser vi Linnea Nygren till vänster, som Ellida. Hon har alltså skrivit manus, regisserat, skrivit sångtexter tillsammans med Alice Andersson.

På samma bild finns också Johan-Olov själv, spelad av Alf Saether. Han skriver upp det han ser och hör, för det kanske kan bli en berättelse någon gång i framtiden…

i smedjan

Ellida Gustav johan olov

Tack för två fina föreställningar i Horndals brukspark. Hoppas det blir fler produktioner framöver!

Uppdatering: Kicki påminner om att Sture Bylén har gjort en kort sammanfattning av föreställningen, med början när publiken uppmanas ta fikapaus.

Det här inlägget postades i Att tolka, Böcker, historia, konst och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till I ungdomens år

  1. Frost skriver:

    Roligt, vad glad jag blir av sånt här. Fina kläder och fina bilder också!

  2. Musikanta skriver:

    Bara 22 år och så duktig! Och vilket fantastiskt projekt att ta sig an att skriva ihop en musikal. Jag vet ju att du är en fan av Johan-Olof så det måste väl glädja dig extra mycket att någon tar fram honom ur gömmorna igen.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Ja med alla dessa ungdomar som engagerat sig kring berättelsen om Annaoch Anders kan man hoppas på lite nyrekrytering till Johan-Olov-sällskapet.

  3. kicki skriver:

    Det ante mig att vi missade något men jag har hittat en liten filmsnutt i alla fall I ungdomens år

    • Karin skriver:

      Ni missade verkligen något ja. Vi hoppas på nya föreställningar framöver.
      Filmsnutten skulle jag ju länka till – tack för påminnelsen!

      Tommie Hildman spelade in hela föreställningen på söndagen. Kan nog bli sevärt när han väl redigerat ihop den.

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Å vad roligt att du skriver om det här Karin, det är så sant att det finns så mycket kulturutbud med kvalitet ute i landet som aldrig riktigt syns. Det här hade jag verkligen velat se, Linnea är en jätteduktig tjej, jag vet ju vem hon är förstås eftersom vi bor i samma kommun :-) Väldigt roligt att få läsa om! Och väldigt fina bilder från föreställningen. Hoppas det blir en repris nästa sommar! Kram och ha en härlig söndag!

    • Karin skriver:

      Visst blir man imponerad! Så hög kvalitet rätt igenom i den här föreställningen. Bra tempo, bra skådespeleri, fin bearbetning av Johan-Olovs novell och riktigt, riktigt bra musik. Ja, vi får verkligen hoppas på en repris – och kanske någon ny musikal framöver.

  5. Annika J. skriver:

    Liten anekdot.

    Jag hade nog aldrig hört talas om Johan-Olov Johansson då jag som ung (mycket ung tycker jag nu, men det tyckte jag förstås inte då — jag var 24 och 25) vikarierade som bokbussbibliotekarie.

    Bland bussens låntagare, varmed jag menar besökarna (det var verkligen inte alla som kom till bussen för att de brydde sig om några böcker — de ville träffa lite folk och snacka lite — men jag vägrar att säga ”kunderna” eller ”klienterna”, för det där är odrägliga ord i det här sammanhanget) på bussen fanns en del gamla — mycket gamla — farbröder som levt sitt liv på små gårdar. Och de ville nog gärna läsa böcker, men de ville låna sådana böcker som de hade läst många gånger förr.

    Biblioteket hade några hyllor ”inaktuella men värda att spara”-böcker i källarmagasinet, och efter samtal med farbröderna och bokbusschauffören lärde jag mig raskt att Johan-Olov Johansson var EXAKT vad de gamla farbröderna ville ha.

    Det enda som grämer mig alla dessa år senare, är att jag aldrig har läst någon av hans böcker. Jag tror att jag skulle lära mig mycket av dem!

    • Karin skriver:

      Men så roligt – och vilken perfekt bokbussbibliotekarie! Han var ju verkligen folkkär, den gode Johan-Olov, framförallt genom sina uppläsningar i radio. Min mammas äldsta syster jobbade på telefonstationen i Falun på sent fyrtiotal och i början av femtiotalet då han läste sina noveller. Och moster Frida berättade att ”när Johan-Olov läser i radio, ja då kan vi ta kafferast, för då är det INGEN som ringer”.

      Jag skickar förstås, som tack för rådiga bokbussinsatser, en novellsamling som Johan-Olov-sällskapet gav ut häromåret. Men då måste jag ha din adress. Mejla den till mitt förnamn.efternamn(at)tele2.se

      • Annika J. skriver:

        Men oj, tack! Det ska bli mig en glädje.

        Mejlar genast.

        • Karin skriver:

          Novellsamling kommer inom kort om gud vill och verktygen håller, som Johan-Olov skulle ha sagt (kanske), samt om posten gör sitt jobb.

          • Annika J. skriver:

            Åh, vad roligt. Tack igen.

            Haha, ”verktygen” är säkert ett ursprungligare ord i sammanhanget än de där ”skorna” och ”brallorna” och vad det nu är för ena jag tänker på i samband med ”om gud vill”-uttrycket …

            • Skogsgurra skriver:

              Eller inshallah på nysvenska. Där är det varken verktyg, byxor eller skor utan en betydligt högre instans inbland. Om man säger.

  6. LupusLupus99 skriver:

    Jag såg en föreställning förra året under Eskilstuna festival med Teater7..
    Föreställning hette Den Galopperande Doktorn. Det var ganska bra även om
    föreställningen var anpassad för barn snarare än för vuxna.

    Ett kort reportage i SVT.

    • Karin skriver:

      Då uppstår frågan förstås om Johan-Olov Johansson skulle ha blivit glad eller arg över att kopplas till en commedia dell’arte-föreställning!

  7. Tove Olberg skriver:

    Kul-tur att läsa, se bilder och lyssna i glädje över det som bevaras ”på nytt”.
    En behöver inte ha någon anknytning alls egentligen …. under läsningen började naturligtvis Johan-Olov funderingen …. just så hos dig läste jag då jag var nybesökare här så lästa jag ju …

Kommentarer inaktiverade.