Lite gråmulet när jag tog bilden, men huset är charmigt även en senvinterdag. På sommaren kan man sitta på terrassen, mot kanalen.
Sveriges första kvinnliga journalist, brukar man säga om Wendela Hebbe, eftersom hon var den första kvinnan som hade ett fast avlönat jobb som journalist. Hon arbetade på Aftonbladet i många år, som framstående journalist, med socialreportage som specialitet.
Här är Wendela Hebbes hus i Södertälje, som hon fick som sommarstuga av Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta.
Huset låg på ett område som med tiden blev industritomt och så glömdes det bort. Det skulle ha rivits om inte stadsbibliotekarien i Södertälje, Inger Mattson, hade läst en biografi om Wendela Hebbe på 1970-talet. Hon blev nyfiken på det där huset som Wendela Hebbe och hennes barn och vänner hade tillbringat 25 somrar i. Hon hittade det, drev en kampanj för att det skulle rustas och bevaras och startade föreningen Wendelas vänner för att rädda huset.
Visst bor hon fint, Wendela! I ett av rummen på övervåningen står hon själv och tar emot.
Tjugofyra år senare, 1998, återinvigdes huset på en ny plats i centrala Södertälje, nära kanalen. Då hade det först monterats ner, magasinerats i femton år i väntan på mer pengar till projektet, byggts upp med hjälp av insamlade pengar, bidrag från Boverket och AMS-medel för bevarande av gamla byggmetoder. Imponerande envishet och målmedvetenhet!
Wendela delar huset med sin dotter Signe Hebbe, som var en av Sveriges mest framstående operasångerskor och med konstnären Mollie Faustman, som var Wendela Hebbes och Lars Johan Hiertas sondotter.
Signe Hebbe, Wendela Hebbe och Mollie Faustman
I Hebbevillan har de tre kvinnorna fått var sitt rum, med porträtt, målningar, böcker och dokument som speglar deras liv. Här håller Wendelas vänner sina möten och här ordnas litterära och musikaliska salonger och teaterföreställningar.
Här finns också restaurang och café. Värt att hålla koll på om man är i de trakterna. Nej förresten, värt en omväg, som det brukar heta i guideboks-sammanhang!
Läser just nu om hennes sondotter. Intressant familj, även om några av Hiertas döttrar verkar trista.
Margaretha
Mollie Faustmans barnböcker var populära hemma hos oss. Att hon var en skicklig konstnär visste jag inte förrän jag såg några av hennes målningar i Hebbehuset.
Hiertas döttrar skänkte visst pengar till en stipendiefond för journalister, till pappans minne, men vad de hade för sig i övrigt har jag dålig koll på. Ledtråd?
Yngsta dottern Anna, gift med Gustaf Retzius, bodde i Spökslottet. Hon var en sedlighetens förespråkare, såg till att vi fick filmcencur 1911, och förde en kamp mot osedlig litteratur, ogillade Selma Lagerlöf (sagor var inte bra för barn), ogillade socialister och Ellen Key.
Jag kommer snart att skriva om Mollie, som jag alltid gillat.
Margaretha
Och den där Gustaf Retzius var tydligen också en person med bestämda (och inte alltid så trevliga) åsikter. Spökslottet i Vasastan?
Kul om du skriver om Mollie Faustman!
Jag minns en bok. Jag tror att den var illustrerad med glada teckningar som gjorts med färgkritor. Finns den kvar i avlagringarna? Vore skoj att se igen.
Kanske, kanske i mycket välläst skick. I så fall i Tvåbo. Ska kolla.
Ja, det på Drottninggatan.
M
I Spökparken, hörnet Rådmansgatan. Då bodde jag granne med henne, om än många år senare. Undrade ofta vilka som hade bott i det där Spökhuset, men kom mig aldrig för att kolla.
Har ni läst Britta Hebbes bok om Wendela? Läste den för många år sedan och tyckte mycket om den.
Nej, har inte läst, men det var just den boken som bibliotekarien läste och så satte hon igång hela projektet med Wendelas hus. Litteraturens makt!
Vad kul att få veta vem som bott i spökslottet där jag passerar varje dag när jag är i huvudstan. Spännande att få läsa mer om Vendela Hebbes hus. Det verkar vara värt en resa!(tre stjärnor)
Absolut! Kolla deras program (länken till Wendelas vänner), det händer en hel del spännande där.
Det är ju ett känt faktum att Wendela levde under familjeliknande former, som det brukade heta när di inte var gifta, med Hierta och att resultatet blev sonen Edward Faustman. Damerna Hebbe verkade ha en olycklig dragning till redaktörer (Karin, du vet hur det är?) och det bar sig inte bättre än att Wendelas dotter Tecla fick ihop det
med Hiertas efterföljare August Sohlman, f ö far till Ragnar Sohlman som såg till att Nobels testamente lagfors i Karlskoga. Tecla blev på smällen och skickades till Paris
där hon inackorderades hos en familj Bergström och födde sonen Armand. Fransmännen hade svårt att uttala barnets efternamn så det fick bli Bergeron, dock inte släkt med den där Tooooom B, som visar ”roliga” familjefilmer där folk slår sig. Armand återvände i vuxen ålder till Sverige och gifte sig med Hilda Stawe som kom från en barnrik familj nära släkt med William-Olssonbarnen. Armand och Hilda fick en son, Tor, som med tiden skulle bli en mycket känd meteorolog.
Hur vet jag allt det här? Jo tack vare en anmoder vid namn Karolina Spikh som som när hon gifte sig hit som ”hemgift” förde med sig en förfärlig massa anor.
Allt det här ovan hittade jag när det gick upp för mig att en av mina anmödrar född Spikh kusin med fru Hebbes syster Malins man Sven Sköldberg. Det fanns konstnärlighet och musikalitet i släkten Åstrand. Malin hade tänkt sig en banan som konstnärinna men ni vet ju hur det var på den tiden, fruntimrena skulle hålls vid spisen osv…
Men arvet gick vidare – Wendelas ill. son,, hennes dotter Signe och Malins sondotter Sigrid Sköldberg-Pettersson som gått till eftervärlden bland annat med julvisan ”Raska fötter springa tripp, tripp, tripp..”. Sigrid var också duktig tecknare.
Men det är ju jättespännande Hyttis. Du är alltså släkt med Wendela! Eller OK, då, de är lite ingifta i din släkt. Vilket släktträd!
Mycket får man lära sig här på bloggen! Tack för intressant inlägg.
Ingrid
Och jag tackar för alla intressanta kompletteringar och kommentarer!
Så kul att Wendela kom på tapeten. Undrar hur många ungdomar som känner till henne idag. En massa fega gubbar står i vägen för en här av starka och kompetenta kvinnor. Jodå, det finns kompetenta män också, men måste de bre sig så förskräckligt??
Hon var en riktig tuffing, Wendela. Och jag gillar denna imponerande målmedvetenhet och envishet för att genomföra renoveringsprojektet av hennes hus. Tjugofyra år! Nästan ett kvarts sekel!
Vi känner inte varandra särskilt väl. Och jag inser att det här uttalandet kanske kom till lite väl automatiskt och oöverlagt.
Men är det inte dags att försöka undvika sårande floskler även när det gäller oss män? I vilka delar av samhället står en här av fega män (du använder ”gubbar”, det tycker jag är onödigt) i vägen för kompetenta kvinnor?
Som ensam familjeförsörjare med eget litet företag där jag i perioder arbetar praktiskt taget dygnet runt har jag hört sådana här uttalanden i decennier och de har gjort mig ledsen. Men jag har aldrig förstått bakgrunden till dem. När jag försöker förstå så inser jag att det kanske har varit så, att det varit ovant med kvinnor på vissa positioner. Det var ju inte så länge sedan kvinnor fick rösträtt, och det tar tid innan formella beslut verkar fullt ut i samhället. Men menar du verkligen att det står en här av fega gubbar i vägen för dagens kompetenta kvinnor? På riktigt?
Bästa Skogsgurra!
Nej, det är ingen floskel, det är min egen erfarenhet, liksom så många andra gummors. Det ÄR ett strukturellt faktum att kvinnor osynliggörs, både nu och historiskt. Det är trist att enskilda män känner sig utpekade och ledsna för det är inte det som är meningen. Men det blir inte bättre förrän fler män tar upp kampen för verklig jämställdhet.
Ja, det står tyvärr mindre kompetenta män i vägen för mera kompetenta kvinnor även idag. På riktigt. Det är bara att se sig omkring i t ex den akademiska världen.
Att mindre kompetenta personer ofta står i vägen för mera kompetenta personer är en realitet. Det ser jag mycket ofta. Men jag anser det vara enögt att bara reagera på de fall där det finns könsskillnad. Och att säga en ”här av fega gubbar” tycker jag är överdrivet, fel och floskulöst.
Och bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna…
OK. Sorry, couldn’t help it. Men detta kanske leder till ett nytt inlägg, för när jag började dra mig till minnes jobb där jag motats undan på olika sätt (mer eller mindre framgångsrikt) av samsupna män blev det så långt att det spränger kommentarsfältet.
Väninneflocken kan allt vara nog så effektiv, den också. Där upphör allt kritiskt tänkande. Det är bara hat som gäller.
Nu tycker jag att det här börjar bli så skvalleraktigt och ogrundat att det är otrevligt.
OK, ämnet kan förtjäna en seriösare behandling än min något lättsinniga association. Men, alla väninneflockar till trots, talar statistiken sitt tydliga språk. Det tar – som du konstaterade – tid. Och då kan det lätt bli så, för de kvinnor som befinner sig i just det där hundraåriga vänteläget mellan kvinnlig rösträtt och full jämställdhet, att de känner sig rätt frustrerande.
Jo, det inser jag. Och det ska ändras på. Men nu börjar diskussion tappa stinget. Det var det oreflekterade ”en här av fega gubbar” jag reagerade mot. Den här gången slapp vi i alla fall gubbslem.
Jag är ingen ungdom, anser mig hyfsat allmänbildad, men den här kvinnan tror jag aldrig jag hört talas om tidigare… Tack för att jag blivit en aning mer allmänbildad idag:-)
Intressant läsning och ett charmigt hus. Den där gungstolen skulle jag kunna tänka mig ha här hemma och sitta och filosofera i… ;-)
Du är nog i gott sällskap! Wendela Hebbe är det inte så många som känner till och just därför är det ju bra med föreningen Wendelas Vänner som ser till att hålla hennes minne vid liv. På samma sätt som alla andra litterära sällskap bidrar till att äldre författare blir lästa och diskuterade. Här finns hela listan: http://www.dels.nu/medlem/medlem2.html
Titta! Det finns ett Martha Sandwall-Bergström sällskap! Kullagulla och Majkens och Pepitas och Johannas ”mamma”. Läste om alla böckerna för ett år sedan efter att
inte ens tittat på dom sedan jag var i nedre tonåren. Är det en egenskap som de här flickorna har gemensamtär så är det att de vågar stå på sig och väjer inte att hjälpa andra som råkat i knepiga situationer utan tanke på att det kan bli besvärligt för dem själva.
Sådana framåt flickor borde väl motivera att någon låter ge ut böckerna på nytt?
Och miljöerna ska vara som de var och det ska inte moderniseras vad beträffar ordval som en del språkfolk kan få för sig att göra.
Kul att läsa om ungdomsböcker! Eller att se om filmer som man såg för länge sedan. Man läser (ser) om sig själv på sätt och vis. Och man upptäcker helt andra saker än dem man fäste sig vid som ung. Gå med i Martha Sandwall-Bergström sällskapet, vettja, och verka för lite nyutgivningar i sällskapets regi!
För mig som varit Wendelakramare i 40 års tid och ordförande i Wendelas Vänner i 20 är det verkligen roligt att läsa alla dessa sakkunniga kommentarer till Karins fina artikel om Wendela Hebbes Hus. Och håller man på med tidigare bortglömda framstående kvinnor som vi gör i Wendelas Vänner (Wendela Hebbe, Signe Hebbe och Mollie Faustman) så får man ständigt ahaupplevelser, som nu t ex när man läser hyttfogden och margaretha. Skulle bra gärna vilja veta vilka som döljer sig bakom dessa beteckningar. Välkommen att besöka oss. I sommar har vi öppet varje dag från morgon till sena kvällen.
PEM
Och välkommen hit Per Eric! Jag missade att berätta om Wendelapriset innan det var för sent, men ska försöka komma ihåg det nästa år. Eller förresten, man kan ju redan nu hålla utkik efter reportage för nominering nästa år, eller hur?
Margarethas blogg hittar du om du klickar på hennes namn ovanför kommentaren. Hyttfogden heter också Karin Englund och är min svägerska. Hon har ingen blogg eller hemsida, men det borde hon ha, tycker jag!