Häromkvällen diskuterades skola, så där som man alltid gör när man ses, några stycken. Efteråt kom jag att tänka på en matematikhistoria, som borde kunna få en fortsättning.
Och så sökte jag på nätet efter en lämplig illustration, gärna ett ex av matteböcrna i serien ”Hej matematik”, men det gick inte att hitta, bara en liten ruta med själva loggan.
Men så kom Lotten till undsättning med ett helt inlägg om matteundervisningen (mycket läs- och tänkvärt!) och därifrån har jag plockat girafferna.
Men i alla fall, den där mattehistorien. Jag tror den kom till när uppgivenheten bland lärarna var som störst efter införandet och avskaffandet av mängdläran under 70- och 80-talet:
1950 — En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaderna är 4/5 av priset. Hur stor är vinsten uttryckt i kronor?
Många elever hade dock svårt för bråkräkning så uppgiften modifierades och flyttades till årskurs 7.
1960 — En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaderna är 16 kr. Var snäll och räkna ut vinsten.
I början av 1970-talet infördes mängdläran och uppgiften flyttades årskurs 9.
1970 — En bonde säljer en mängd potatis (A) för en mängd pengar (B). B är mängden av alla delar BE för vilka gäller; BE är en krona. I streckmängdform måste du för mängden B göra tjugo små streck [/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / /], ett för varje krona. Mängden av framställnings- kostnaderna (C) är sexton små streck [/ / / / / / / / / / / / / / / /]. Rita bilden av mängden C som en delmängd av mängden B och angiv resultatmängden (D), som ger svaret på frågan: Vad är kardinaltalet för vinstmängden?
Det blev för krångligt, så kring 1980 övergavs mängdläran. Uppgiften omformulerades och flyttades till årskurs 1 på gymnasiet.
1980 — En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaderna är 4/5 därav, vilket är 16 kr. Vinsten uppgår till 1/5, vilket är lika med 4 kr. Stryk under ordet ”potatis” och diskutera för- och nackdelar med potatisodling med din bänkkamrat.
”Jag tycker detta är ett utmärkt bevis på en riktig utveckling”, påpekar Skolverkets expert på matematikens pedagogik, Pia Get. ”Vid en undersökning fann vi att många elever på gymnasiet klarade 1980 års uppgift, både att stryka under rätt ord och att klara den psykosociala samvaron med sina kamrater. Uppgiften är dock i svåraste laget för en del elever, och vi funderar på att i en kommande version redan i uppgiftens text stryka under ordet ’potatis’, vilket kommer att ge eleverna mer tid för stimulerande kamratsamtal.”
Som ni ser saknas det exempel för 90-talet och 00-talet.
Och apropå räkna, så har den tredje fiskgjuseungen kläckts, lilla Estrid, men hon är svår att få syn på. Så här såg det ut hemma hos fiskgjusarna för en stund sedan. Man ser Estrids äggskal och man ser rumpan på henne, mellan syskonen Estelle och Estellan.
Men hjälp, här går jag omkring och kallar henne Esteban!
(Och inom parentes: jag äger och har sparat alla mina Hej matematik från 1971–72.)
Rariteter! Jag försökte hitta en bild på häftena; tänkte att de kanske finns på någon nostaligisajt, eller på något antikvariat med sinne för finesser, men icke. Det enda som fanns var den där vinjetten.
Ah, Karin, jag försökte finlänka hit:
http://www.lotten.se/2009/10/mattelektion-i-ettan-2009.html
Underbar läsning, fina illustrationer och mycket njutbara kommentarer. Vore det inte läge för en repris?
Jag tycker att du har gjort det onödigt svårt. Om uppgiften är att ringa in Estrid (som jag tror är individen mitt emellan de två andra, mindre, individerna – man ska alltså skilja mellan vuxna, adulta, individer och ovuxna, infantila, individer) så blir det ganska svårt för åtminstone den undre kvartilen elever, som statistiskt sett har problem med perceptionen, att inse att äggskalet är en kyckling.
Till detta kommer tvekan om vad som är höger och vänster i bilden. Ska man se det ur de avbildade individernas synvinkel eller från betraktarens synpunkt?
Ambitionen är nog bra. Men är vi mogna så pass komplicerade uppgifter? Våra självförtroenden och egon mår inte bra av att utsättas för sådana här avancerade problem.
Ja, du har nog rätt. Vad tror du om att ställa den enkla frågan: Fågel eller fisk?
Också svårt. Det brukar ju ligga lite fisk i boet också. Måste man fråga? Är det inte att ställa höga krav på eleven?
Tycker du inte att det vore lite auktoritärt att bara påstå något? Som: ”Detta är en fiskgjusemamma och hennes tre fiskgjuseungar.” Tänk om eleverna har en annan tolkning?
Jag skrattar så att teet rinner ner i dekolletaget.
Oj då! F’låt!
Jag är djuuupt tacksam för alla fiskgjusebilder, eftersom jag inte kan följa dramatiken live pga ovillighet att köpa ny dator. Tack!
Vassego! Och vet du ab, jag försöker kommentera hos dig ibland, men det funkar inte av någon outgrundlig anledning.
Argh, det är mitt dumma spamfilter! (Som då och då släpper genom spam.) Folk har trubbel med det ofta, bara några få tappra hjältar orkar fortfarande kommentera, men det är mer ovanligt att det helt enkelt inte GÅR.
Tack för att du försöker i alla fall! Tyvärr lyssnar inte bloggverktygsfolket på mig när jag klagar.
Jag gör nya försök, nu när jag vet att det 1) kan krångla, men 2) inte är omöjligt!
Haha, elakt och roligt! Pia Get! Enligt givet exempel läste jag för övrigt matematik på femtiotalet, precis som min mamma. DEN ekvationen får någon gärna räkna ut.
(Pst – inte fågel eller fisk, hon är ju mittemellan!)
Frågetecknen hopar sig. Femtitalsmatte på femtiotalet och, gissningsvis även något tjugotal år senare? Fast då hamnar vi på sjuttiotalet, vilket verkar galet. Gammaldags lärare, eller väldigt moderna?
Och fågeln i tallens topp är väl verkligen mer fågel än mittimellan? … eller – aha! Estrid är mittimellan, jo så är det ju faktiskt!
Kulturchefen gick i grundskolan och hennes mamma på högskolan?
(Fast jag tror egentligen att kulturchefen är mer i ålder med mig och Lotten som gick i grundskolan på 70-talet.)
Kulturchefen ärvde sin mammas mattelärare, med fötterna stadigt placerade i 50-talsmatten?
Bra spekulerat, mina lärare var rätt gammeldags, vilket jag tackar för! Min grundskola täcker upp samtliga år som börjar med åttio. Blev så småningom lärare på gymnasiet och mina elever, DOM hade definitivt snackat potatisodling på grundskolan, på nittiotalet. Milda makter.
Alltså, jag kan prata skolpolitik rätt länge, men det är så enormt deprimerande och jag måste packa, så jag låter bli. En annan dag ska jag svära och gorma!
Det ser vi fram mot!
Trevlig resa under tiden!
Tack, kära du!
Förresten! Leif Svensson!
Är det han som var metodiklärare på lärarhögskolan i Umeå sen, på 80-talet?
Inte i matte, väl!?
Jo!
Eller var det fysik?
Gör det nån skillnad?
Nja, det gör det väl, på sätt och vis. Om han först ställde till det som han gjorde med matten är det lite bocken-till-trädgårdsmästare-varning på att göra honom till metodiklärare på lärarhögskolan, tycker jag. Men han kanske lärde sig av misstagen?
Jag har inte fattat på vilket sätt som Hej Matematik förstörde oss.
Det enda problemet var att jag t ex en gång skulle rita ett element i en mängd och då valde jag att rita en eka. Med tofter och åror och årklykor och öskar och … vilket gjorde att det tog väldigt lång tid för den långsamma lilla Cessi att bli klar med matten …
Fast jag får ju medge att jag inte riktigt fattade det där med funktionsmaskinerna förrän på gymnasiet eller om det var på universitetet. Men det vet jag inte om generationen före var så himla haj på heller, varför man skrev f(x)= nånting istället för y= nånting. Det var ju som samma resultat ju.
Fast nu har jag glömt det.
Jag har bara gjort sporadiska nerdykningar i matten på Hej-matematik-tiden och tyckte att det verkade som om man både krånglade till det och samtidigt ville låtsas att det var enkelt.