Apropå Gustav Vasa

Jag måste passa på att fråga en sak som jag undrat över länge. Alla har troligen sett den här tavlan av Carl Larsson i trapphallen på Nationalmuseum, Gustav Vasas intåg i Stockholm. I verkligheten eller på bild i någon skolbok. 

Kompositionen är ju rätt finurlig, med den där fällbron som är placerad precis över dörren. Gustav Vasa på en vit häst mitt på bron, hans mannar till höger på visst respektavstånd. Stockholms borgare väntar på andra sidan bron, redo att lämna över stadens nycklar. En lättbegriplig historisk målning.

Det jag undrar över är: Varför går hästen passgång? Länge tänkte jag att det helt enkelt var för att Carl Larsson inte var så bra på hästar, men så stöter jag på en uppgift i Vikipedia att han till och med hyrde en häst, som han fraktade till Sundborn för att studera passgång. Det kan väl inte stämma? Det är väldigt ovanligt att hästar i Sverige kan passgång. Var sjutton skulle han fått tag i en sådan? Och varför?

Nationalmusei väggmålningsnämnd tycks inte haft något att invända mot passgången, men kritiserade hästens vänstra bakben, det med hoven i marken. Och nog ser den lite strakbent ut.  Hoven är för rak, eller nästan lite klumpfotsaktig. Men man accepterade målningen och nu sitter den där, ovanför dörren till ”Tafvelsamlingen”.

Förvisso finns det hästar som går passgång, det är bara det att det är så ovanligt. Eller finns det någon vit hästras med fäbless för passgång som jag missat? Jag tror inte att spanska ridskolans vita Lippizanare har den läggningen, även om de säkert kan dresseras till sådana konster också.

En känd modern passgångare var Admirals Express, en kanadensisk tävlingshäst som vann en massa lopp trots, eller kanske tack vare, sin passgång. Men det ansågs ju vara rätt sensationellt. Och det var långt efter Carl Larssons tid.

Varför jag undrar över detta just nu? Jo, det där intåget i Stockholm på midsommaren 1523 var ju en direkt följd av att Gustav Vasa utsågs till kung den 6 juni samma år.  Vilket i sin tur ledde till att den dagen blev nationaldag 460 år senare och helgdag år 2005.

Så det där med passgången måste väl anses vara en fråga av nationellt intresse.

Det här inlägget postades i Att tolka, historia, konst och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Apropå Gustav Vasa

  1. Skogsgurra skriver:

    Där fick du till det!

    • Karin skriver:

      Jag hoppas verkligen att någon konst- eller hästkunnig person läser detta och löser mysteriet. Någon måste väl ändå ha funderat på detta under de drygt hundra år som målningen suttit där!

  2. Kicki skriver:

    Det lär ska finnas en del statyhästar som är passgångare, oklart varför. Konstnärens okunnighet eller kanske ansågs det vara vackrare linjer i passgången? Pensionärens hästintresse begränsar sig till hur fort dom springer men hur dom tar sig fram är tydligen ointressant.

    • Karin skriver:

      Kan de vara en maktgrej? Som i: ”Kolla min häst går minsann passgång, så passa er!”

      • Karin skriver:

        PS. Pensionären skulle ha gillat den där kanadensaren. Men vad är det för slags tävling? Ser mer ut som en konstig galopp än trav, tycker jag.

  3. Skogsgurra skriver:

    Det kanske inte framgår alldeles tydligt, men Pensionären är en tydligt identifierad person. På samma sätt som Redaktörn. Båda i respektive skribents närmaste umgänge, om man säger. Bara så ni vet.

  4. Kulturchefen skriver:

    Oh, hästtema även här! Trevligt! Och jag har ingen aning. Dock kanske ägaren till nedanstående kan lösa gåtan på sikt. Det är en tvättäkta hästkarl av det gamla gardet.

    http://kulturchefen.se/2012/06/06/glad-nationaldag/

    • Karin skriver:

      Snälla, du kan väl fråga Deas och Ceasars husse hur det är med passgång. Går någon av dem passgång i obevakade ögonblick. Hur är det med andra hästar, särskilt vita?

  5. Cecilia N skriver:

    Har ingen aning men ska vidarebefordra frågan.

    Sen är ju frågan om en travare får springa i pass när han tävlar i trav. Jag menar, han får ju inte springa i galopp.

    • Karin skriver:

      Ja, det där med tävlingstrav och passgång måste vara svårt. Men jag tror att det finns tävlingar i andra länder där man tillåter olika varianter – eller rentav specialiserar sig på dem, en i taget. All ytterligare info är välkommen!

      • Kicki skriver:

        Jodå, enligt en till mig närstående Pensionär (Som SG som korrekt påpekade) så finns det travtävlingar för (med?) passgångare i USA. Dom springer fortare, sa han också.

        • Cecilia N skriver:

          Precis vad jag anade, att pass går fortare och därför inte kan tillåtas på vanliga travtävlingar.

        • Karin skriver:

          Och då undrar man om det finns gott om ”naturliga” passgångare i USA och i så fall varför, eller om det är tvångspassgångare, enligt Kulturchefen modell, här neranför. Hopbundna hovar…

  6. Karin skriver:

    Här öppnar sig ett helt nytt forskningsfält. Är hästarna annorlunda funtade i USA? Eller är de helt enkelt så många att det räcker till särskilda passgångs- (passpring-) tävlingar?
    Hur vanligt är det att man diskvalificerar hästar i tävlingar för att de plötsligt faller in i pass-spring?

    • Kulturchefen skriver:

      Det har med djurskydd att göra – ska man tvinga fram passgång hos dom som inte har det medfött så knyter man ihop hovarna pårom. Och det får man inte göra i Sverige. Se, jag tillförde något på egen hand! (tack wikipedia) Återkommer med Caesar och Deas husses svar så småningom. Häpp!

      • Karin skriver:

        Nämen, det kan man väl inte göra! Knyta ihop benen. Det är inte ens kul som lek för barn när men knyter ihop en unges högerben med en annan unges vänsterben och så ska dom springa så fort dom kan. Här handlar det om att knyta ihop höger fram- och bakben på hästen, gissar jag, så att man tvingar fram en en passgång. Inte trevligt. Men tack för info. Ser fram mot Caesars och Deas synpunkter på detta!

  7. Olgakatt skriver:

    Passgång och tölt finns idag fr a hos islandshästar och några andra ”ursprungliga” hästraser där det är naturliga gångarter. Hos de flesta andra raser är de bortavlade. Jag har sedan många år då och då stött på diskussionen om passgångaren på Carl Larssons målning men kan inte erinra mig nu om det finns någon säker slutsats om varför han valde att visa en sådan.
    Det lär vara så att en islandshäst i flygande pass är snabbare än en travare. Att det är en fantastisk känsla att rida flygande pass kan jag intyga!

    • Karin skriver:

      Flygande pass – det låter ju helt underbart som gångart, eller springart snarare. Men varför i allsin dar har man fått för sig att avla bort ett effektivt och lättridet sätt att springa?

  8. Olgakatt skriver:

    Jag tror inte att man aktivt försökt få bort någon gångart utan det har blivit ett resultat av att man koncentrerat sig på andra egenskaper man velat ”förbättra” och renodla för olika användningsområden av hästar, dels brukshästar men numera mest sporthästar av olika typer.

  9. Sara Klasdotter :) skriver:

    Det här kan en gammal hästtjej ge svar på!
    Citerar Wikipedia, men det finns många andra källor på det här:
    ”Skritt kallas hästens långsammaste gångart, varunder alltid någon fot befinner sig på marken. Under skritt upplyftes ena framfoten och strax därpå motsatta sidans bakfot, varefter den andra framfoten flyttas, följd av den motsatta bakfoten. Framfoten tar mark före den snett motsatta (diagonala) bakfoten. Hästen stöder ömsom på samma sidas ben, ömsom på de diagonala benen.”
    Googla skritt så hittar du någon film där du kan se hur det ser ut :)

Kommentarer är stängda.