I natt drömde jag att det var måndag och jag tänkte i drömmen: ”Men så skönt, då måste valet vara över!” Det kändes tungt att vakna och inse att det är lördag idag, dagen före valet.
Det ska ju inte vara så här. Det gör att politik, det vill säga vår dyrbara demokrati, känns olustig och jobbig. En valrörelse ska gärna vara intensiv. Den ska få en att fundera, studera och argumentera. Men allt fler vittnar om att de inte orkar följa de olika valdebatterna längre. Massmedia och sociala medier hjälper inte till; de berättar just ingenting om politikens innehåll, utan återger mest hur det debatterades, inte om vad, annat än möjligen om vem som inte vill regera med vem.
Ann-Marie Lindgren fångade känslan rätt väl häromdagen när hon skrev på FB (i ett inlägg som jag inte hittar nu) att det tyvärr känns som mot slutet av en graviditet: man vill bara att det ska ta slut. Göran Greider fick frågan i morse på TV 4 om vad han tyckte var bäst i gårdagens TV-debatt. Han svarade att det bästa med den debatten är att den är över.
Och Kent Wisti lyckas som vanligt fånga stämningsläget.
Till stor del kan jag hålla med dig. Men valrörelsen är något vi måste stå ut med – om vi vill leva i ett fritt land.
Dock finns mycket att önska, men inte bara från politikerna. Jag tycker mig märka att många så kallade väljare är ganska okunniga i sakfrågorna, går för mycket på magkänsla och debattresultat. Hur många har läst alla partiers program? Mitt tips är färre än fem av hundra.
Japp, du har helt rätt. Och allt jag begär är att några fler bland journalisterna och i kommentariatet läste partiprogram och ställde fler frågor baserade på kunskap. Gärna att fler väljare också gör det, men det som irriterat mig mest under denna valrörelse är avsaknaden av kunniga och intelligenta uppföljningsfrågor i olika intervjuer och debatter.
Jag brukade tycka att valrörelser är spännande …