Skidtur med förhinder

Strålande vinterdag idag, lagom kallt och ett fint lager nysnö av bästa kvalitet – då måste jag ju bara leta fram långfärdsskidorna och ta en tur på sjön. Tänkte jag.

Men första gången på säsongen är det ju sällan bara att hoppa i pjäxorna och spänna på skidorna, särskilt inte om man har prylarna i olika hus och ingen riktig systematik i förvarandet. I bod nummer ett hittade jag fyra olika par skidor, sedan jag sorterat bort barnskidorna. Fyra olika slags bindningar.

 

 

På vinden hittade jag tre par pjäxor, anpassade till två olika bindningar. Det finns inga pjäxor till de gamla träskidorna med kabelbindning, till vänster. Tyvärr. Dessutom saknas kabelhållaren till vänsterskidan. Bindningen till skidor nummer två förstår jag mig överhuvudtaget inte på. Pjäxorna i mitten passar till skidor nummer tre. Pjäxorna har en platta framtill med hål under som passar nabbarna på bindningen. Men de är storlek 36 och passar inte mig. De andra två pjäxparen funkar med skidorna längst till höger, MEN de är också fel storlek. De minsta är också storlek 36 och de största 44. De stora pjäxorna är så långsmala att jag nästan skulle kunna använda dem som de är, som skidor.

Trots fyra par skidor och tre par pjäxor gick det alltså inte att få till kombination som fungerar för mig. Men någonstans borde det finnas fler skidor eller i alla fall pjäxor i min storlek. I den andra boden kanske, borta vid sjön?

I stället för en skidtur på sjön fick det alltså bli en promenad i solskenet.

I den här boden finns kanske skidor och pjäxor. Det kommer jag dock inte att få veta nu, för jag vågar mig inte in. Om jag öppnar någon av dörrarna kommer snömassorna att dråsa ner över mig och det vill jag ju inte. Men jag skulle kunna hämta en kratta, lång käpp, eller liknande och slå ner snön först. Och var finns det sådana? Just det. I boden…

Dessutom, OM jag skulle få tag i något lämpligt redskap någonstans och slå ner snön skulle den blockera dörrarna. Den där sortens snö, som hasat nedför ett plåttak, kan vara isig och stenhård i botten och mycket svårskottad. I värsta fall får jag vänta till i vår innan jag kan hämta eventuella skidor. Och då är det liksom ingen poäng.

Det här inlägget postades i Livet, När det skiter sig, Planering, Vardagsedge och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.