I går var det partiledardebatt på TV. Jag är egentligen intresserad av svensk politik, kanske en följd av att jag jobbat i regeringskansliet i många år och sett tio olika regeringar komma och gå.
Men i går tröt intresset efter en stund och jag tänkte: Hur ska vi orka en valrörelse igen, med allt detta tjafsande. En hädisk tanke, jag vet. Den politiska debatten är viktig och vi är ett lyckligt lottat land som har yttrandefrihet och mötesfrihet. Men ganska snart insåg jag att denna debatt kan bara Fredrik Furtenbach på Sveriges radios P1 och Mats Knutsson på SVT få någon glädje av.
Jag stängde av TV:n och lyssnade på radion i stället, där Louise Epstein redde ut skillnaderna mellan diskussion och gräl. I en diskussion kan man bli engagerad och högljudd, men om diskussionen ska vara meningsfull bör man försöka lyssna och förstå sin diskussionspartner. I ett gräl försöker man i stället förgöra sin motståndare genom personangrepp och ojusta anklagelser. Ett destruktivt gräl handlar om att vinna till varje pris. Kanske partiledarna skulle lyssna på det programmet?
Kommentarerna efteråt handlar som väntat om vilka som lyckades armbåga sig fram i debatten. Eftersom många verkar ha svårt att hitta något konkret att kommentera blir det lätt klatschiga formuleringar i stället. Expressen låter Kristin Lundell sätta getingar och kommentera de olika partiledarna. Hon har svårt att förstå vad Magdalena Andersson menar med att Ulf Kristersson läser Robin Hood bakifrån. ”Det var nog meningen att vara snitsigt men jag fattar ingenting.” (Det betyder, Kristin Lundell, att ta från de fattiga och ge till de rika.)
Tomas Ramberg oroar sig i DN hur det ska gå för Liberalerna: ”Mohamssons linje i regeringsfrågan är inte heller avsedd att kunna tillämpas i den praktiska politiken, den har formulerats för att hålla ihop det egna partiet. /-/Den rådande linjen är ett slags politisk silvertejp.” (Jag som löser många av mina problem med silvertejp tycker att det låter lite nedlåtande mot tejplösningar.)
Dagens Arena, slutligen, ställer frågan om dessa partiledardebatter har spelat ut sin roll. Ja, om inte ens riktigt politiskt intresserade orkar följa dem har de kanske det? Men jag är beredd att tänka om. Kanske jag missade något viktigt i går när jag stängde av TV:n? Det vill jag i så fall veta mer om!
Det pratades ganska mycket om att bete sig, och så bar dom sig åt som avskräckande exempel. Nog famlade jag efter skämskudden.
Det blir nog inga mer partiledardebatter för min del.
Fast vi får nog försöka hänga med lite till för nu har Åkesson föreslagit en folkomröstning om förslaget att stärka den grundlagsskyddade demokratin. Förslaget handlar om att det ska bli svårare att ändra grundlagen, som ju idag kan ändras med enkel majoritet i riksdagen. Förslaget (som alla åtta partier stod bakom tidigare) innebär att det ska krävas kvalificerad majoritet för en ändring. Åkesson backar ur och vill att svenska folket ska folkomrösta om detta.
Jag har inte tittat på TV på de senaste 25-30 åren, så inte tänker jag börja nu.
Försöker hänga med vad som hände genom att lyssna på SR.
Men det känns mer som en plikt, än något som intresserar mig.
Margaretha
Okej, du får TV-ledigt. SR funkar ju bättre i de flesta avseenden och jag växlar mellan P1 och P2 mest hela dagarna. Plus att jag behöver något stillsamt pratprogram för att somna. Filosofiska rummet funkar bäst.
Men jag försöker ju hänga med så jag kollade Aktuellt i kväll. Första 10 minuterna handlade om fotboll och något som verkar ha varit en skandalös katastrof.
Sedan handlade ett långt inslag om poliser som mår dåligt av att folk blir upprörda och häver ur sig elaka saker i affekt.
Det verkar vara smått om nyheter och hädanefter blir det nog mest radio för mig också.
Om man inte visst bättre skulle man ju kunna tro att allt är frid och fröjd i världen om förstanyheten är ett långt inslag om fotboll …
Jag har gett upp. Orkar inte. Allt är bara vackra ord och inlärda fraser. Varifrån ska jag få kraften att åter bli intresserad? Ingen aning.
Jag tror att man får sänka ribban från ”intresserad” till ”bäst att hålla koll så att de inte avvecklar demokratin”.