Tillbaka i huvudkommunen efter en sommar i och vid sjön. Fortfarande 20 grader i vattnet när jag lämnade den efter en sista simtur i förrgår.
Grönt eller rött ljus spelade ingen roll, bilen stod kvar oavsett.
Det känns lite ovant och annorlunda med stadslivet. Brukar det verkligen vara så här mycket folk på stan?
Och varför kör aldrig den där bilen, trots att det är grönt ljus, undrade jag när jag stod och väntade på att gå över Östgötagatan. Till sist blev orolig att det hänt chauffören något och gick fram till bilen. Den var tom och när jag såg mig om upptäckte jag att gatan var avstängd helt och hållet för biltrafik. Den där bilen var bara parkerad så där, mitt i gatan. Lyckligtvis gick det ändå att krångla sig fram till Hammarströms fisk, stans bästa fiskaffär.
Eftersom det är planeringsdagar på förskolan så här års fick jag också en chans att hänga med treåringen, Lilla T. Han behöver sova en stund mitt på dagen och då har det fungerat bra i sommar med sovpromenader i vagnen. Men det är skillnad att gå på småvägar på landet och på gatorna i stan. Han är – liksom jag – ovan vid stadslivet och för honom, som älskar bilar, är varje fordon intressant och måste kommenteras. När jag såg en skylt om bilfri gata svängde jag därför in där och kollade skylten lite extra att det verkligen var bilfritt så dags. Samtidigt kom en bil in på gatan, föraren saktade in, lutade sig ut genom det öppna fönstret och ropar: ”Se inte så sur ut. Jag bor här och får köra här!” Ingen idé att försöka förklara att det var skylten jag tittade på, så jag svarade bara: ”Sorry men jag har sådana ögonbryn. Peace and love!” Det verkar ha skrämt honom ordentligt för jösses vad han gasade sig ur situationen!
Men i övrigt har det varit trivsamt att komma tillbaka till stan. Folk är i regel hjälpsamma och trevliga och mina försummade krukväxter gav mig ett oväntat välkomnande.
Jag hade oroat mig lite för krukväxterna, eftersom det varit si och så med skötseln och vattnandet under sommaren. Men det verkar som om en smula vanvård är precis vad de längtat efter. Alla mådde förhållandevis bra och den här orkidén, som bara blivit kvar något år efter att jag trodde att den blommat ut för gott, den bestämde sig plötsligt för att blomma igen. En trevlig överraskning, när jag hade förväntat mig vissna och ledsna växter.
Haha för kommentaren med ögonbrynen!!!!
Tänk att du badade t o m i går, jag är rädd att det är slutbadat för min del redan, för så kyliga nätter som vi har nu lär Årstavikens vatten tappa sin dragningskraft.
Och visst är det så att krukväxter tål mer glömska än man tror! Mina orkidéer får en matsked vatten i veckan, blommar ideligen om!
I förrgår, men ändå, i dag känns det avlägset med den där sista simturen. Jag jobbade intensivt i trädgården den sista veckan, med eldrivna redskap vars batterier räcker ungefär 45 minuter. Så när det var dags för laddning var jag i regel genomsvettig och det var även dags för en simtur. Om man fortsätter vartefter som det blir svalare kan man tycka att det är skönt med ett dopp långt in i oktober. Men det är lättare om man är kvar på landet, nära till sjön. Här i stan har jag aldrig fått till det, eftersom det kräver planering och logistik.
Så trevligt att välkomnas av en blommande växt när man återvänder hem!
Hos mig överlever bara de växter som tål att bli försummade — men de tål ju inte vad som helst, så jag är glad att jag, innan jag lade mig, kom på att jag borde ta in alla pelargoner som tillbringat sommaren ute, eftersom det bara var ett par plusgrader i morse.
Margaretha
Ett par plusgrader, bara! Hugaligen – det är väl ändå ett par månader för tidigt?
Mina växter är inte heller bortskämda, det skulle helt enkelt inte funka. Just den där orkidén hade bara några håglösa gröna blad och så lite olika strånkar som stack ut åt olika håll. Kanske den kände på sig att jag funderade på att slänga den, när den bestämde sig för att prunka i stället.
Även här var det +2 i natt, men det var ju töväder i alla fall, snart måste alla blommor in.
Även jag har försökt söva barn i vagn men det har jag gett upp nu, det går nämligen inte här i glesbygden. På var och varannan gård står det en hund som antingen vaktar eller är väldigt sällskapsjuk, skäller gör dom i vilket fall. Ibland finns det höns eller ankor inte heller tystlåtna. Röjsågar är det också gott om och vedkapning förekommer men det är mest på våren.
Orkidéer ska tydligen ha en nära-döden upplevelse för att komma igång.
Nämen, så kallt så tidigt. Hoppas det blir en ändring på det!
Din glesbygd verkar inte vara gles nog. Men även på stillsamma obebyggda småvägar kan det förstås dyka upp en traktor eller moped. Eller också kommer det ett flygplan dundrande. Och när jag sovpromenerade på Skansen häromdagen, vid björnberget, såg jag hur en guide höjde mikrofonen för att börja berätta om björnarna, men jag lyckades signalera till honom att hålla tyst till jag hade passerat och det gjorde han snällt.
Nu minns jag inte i vilken stad du hör hemma,. Stockholm? Göteborg? Jag tycker att jag har både landsortens och stadens fördelar, 7 km till Falu centrum. Slutsimmat för säsongen här, men är nöjd med att jag doppat mig flera gånger än de senaste 5 åren tillsammans. Ha en skön vecka
Perfekt med en kombo som din, med både land och stad. Jag har försökt åstadkomma lite av det här i Stockholm också, med sju minuters cykeltur till Flatenbadet och nackareservatet alldeles intill. Men riktiga ”landet” är det ju inte, och det blir mycket mera utomhusliv när jag är i stugan i Dalarna.
Viss har det varit en perfekt simsommar! Jag har nog inte badat så här mycket sedan den varma sommaren 1975!
Bilfri gata får man då köra där! Kom någon på att dom som bor där får köra där då? Märkligt. Är det hjärnan eller tanken som gått före eller kanske efter :)
Ja, visst blir man förvånad. Men om jag tjejgissar lite tror jag att det kan vara så att boende kan få tillstånd att köra där, trots att gatan egentligen ska vara bilfri. Någon annan förklaring kan jag inte hitta till den där bilistens självrättfärdiga upprördhet.