I Molières komedi Le Bourgeois gentilhomme får monsieur Jourdain veta skillnaden på prosa och poesi och utbrister förvånat: ”I över fyrtio år har jag talat prosa utan att veta om det!” Så kändes det för mig i går på Nordiska museet när jag lyssnade på en föreläsning om dräkthistoria. När jag fick lära mig skillnaden mellan folkdräkter och bygdedräkter skulle jag ha kunnat utropa: ”I fyrtio år har jag haft en bygdedräkt utan att veta om det!”
Längst ner till vänster på bilden föreläser min systerdotter, Emma Frost, om dräkthistoria. På skärmbilden får min syster Kicki (Emmas mamma) illustrera temat bygdedräkter. Jag har en likadan, en Bysockensdräkt. Men nu visar det sig att den inte alls är den folkdräkt jag alltid trott att den var utan en bygdedräkt. Kriterierna för en folkdräkt är förutom att den ska ha lokal anknytning också att den ska ha funnits kontinuerligt och inte, som Bysockensdräkten, återupplivats och återskapats efter att ha varit ur bruk en tid.
Jag glömde fråga Emma vad som händer om man råkar hitta foton eller annan dokumentation som kan visa på ett mer kontinuerligt användande än man tidigare trott. Då kanske bygdedräkten omvandlas till en folkdräkt?
Det var den andra föreläsningen på samma tema, helt fullsatt. Första föreläsningen blev också utsåld på kort tid, så med den efterfrågan kanske det blir en till. En och en halv timme om ett udda ämne som kan tyckas perifert, men som säger mycket om samhället förr och nu och dessutom är det en ren njutning att få ta del av så gediget kunnande Med studier i textilvetenskap vid Uppsala universitet, plus gesäll- och mästarbrev i dräktsömnadsyrket har Emma gott om kunskaper att dela med sig av.
På Nordiska museet hör folkdräkterna till de tidigaste föremålen i samlingarna. Artur Hazelius, som drog igång det hela, skickade ut instruktioner om hur man skulle gå tillväga.
Riktigt vad han menar med egendomliga vet jag inte (hallå Emma!), men den där önskan att få in alla tillbehör in till minsta bandstump är ju bra.
I ett annat, mer problematiskt utskick, skriver han att det helst ska vara de finaste dräkterna och i så nytt och obrukat skick som möjligt; fattas något kan man be att få det tillverkat. Därmed missade man nog en hel del information, både om olika dräktvarianter och om vardagslivet i största allmänhet.
När man diskuterar folkdräkter kommer naturligtvis också frågan om Dräpo upp, dvs Dräktpoliserna som strängt och nitiskt ser till att folkdräkternas alla detaljer är korrekta. Emma kunde lugna oss på den punkten. Dräpo verkar ha insett att det är svårt att skjuta mot rörligt mål. Dräkterna har alltid utvecklats och ändrats och det går bra att bara använda dräktkjolen till en vanlig tröja om man känner för det. ”Men läs gärna på lite” manade Emma ”det är kul och dessutom bra att veta vad ens plagg uttrycker.”
Och jag är stolt moder och sitter här hemma och undrar varför inte Nordiska Museet lägger ut en länk så vi som bor i skogsbrynet också kan få veta. Det var ju allmogen på landsbygden som bidrog med materialet och nu är kunskapsbristen nästan lika stor här som i storstäder.
Intresset för dräkterna ökar, både de historiska och de egenkomponerade och hopplockade. Det är ju väldigt praktiskt, på bröllop, begravning, jubileum eller finare kalas funkar dräkten. Det gäller bara att ha rätt förkläde. Inte så bra att komma med sorgeförkläde på bröllop.
Min bysockensdräkt kommer jag ju inte i längre, jag kanske var 15-16 år på bilden. Numera har jag Moradräkt.
Ja, varför inte en länk när intresset verkar vara så stort?!
Absolut bra att ha koll på de symbolstarka dräktdetaljerna; det betonade Emma också. Man vill ju inte göra någon ledsen. En kvinna i publiken berättade hur hon hade våndats inför en begravning, eftersom begravningsvarianten av den dräkt som hon hade krävde röda strumpor. Skulle hon kanske byta mot svarta? Det gjorde hon till sist inte och allt gick bra – hon fick till och med beröm för att hon var klädd enligt konstens alla regler!
Karlskogadräkten saknade en kjolsäck (heter det väl den där lilla väskan som hänger lös
i midjan på kjolen.
I mitt stora linneskåp var dörrarna på insidan dekorerade med gröna slingor och röda bär, skåpet minst 200 år. Jag ritade av mönstret, tog med det till hembygdsgården och presenterade det för de två mest tongivande damerna i styrelsen. Båda tyckte det skulle vara passande till en kjolsäck men nu var det viktigt att hembydsförbundet i Värmland fick yttra sig så damerna skickade in min teckning med en förklaring varifrån det hade kommit.
Så gav sig en av damerna iväg till dräktrådet i Karlstad för att höra sig för om ärendets gång och det gick inte alls för mönstret skulle ha suttit på textil av något slag inte på en skåpdörr. Så Britta kom åter med teckningen full av bekymmer vad den mera bestämda Majbritt skulle säga. Att föreningen fått avslag bekymrade inte Britta så mycket, det var kollegans utlåtanden och klander hon var mest rädd för.
Och nog fick Britta sina fiskar varma, hon hade enligt Majbritt varit alldeles för snäll, hade inte argumenterat tillräckligt och då ser man hur det går.
De båda damerna var sura på varandra ett tag men det gick över och jag fick min teckning åter. Undrar om det var med i flytten, i så fall kunde jag kanske göra mig en egen kjolsäck fast nån dräkt har jag inte och tänker inte skaffa.
Jag inser att det kan hetta till när det gäller ”rätt” och ”fel” i dräktsammanhang och visste inte ens att det fanns dräktråd! Efter lite googlande hittar jag följande: ”Dräktråd bildades i mitten av 1990-talet på flera platser i Sverige för att sammanföra textilintresserade personer från olika organisationer.”
Om man får tro Emma (och det tycker jag man ska) ökar toleransen för variationer och nyskapande lösningar. Det låter som om din kjolsäck skulle ha blivit en fullträff.
Finns det alltså inte någon kjolsäck alls till Karlskogadräkten, eller var det bara så att din dräkt saknade den?
Jag har aldrig haft någon dräkt. Det var kjolsäcken som saknades hela tiden för karlskogadräkten och vi tyckte vi hade en bra lösning på problemet. Jag vet inte alls hur karlskogaborna har det med sina dräkter nu. Själva hembygdsföreningen verkar ha gått i stå och styrelsen har blivit tämligen ålderstigen men på den tiden när vi bildade byalaget i Gbdal 1983 var det fart på åtminstone alla tanterna. Det som drev dom till livlig verksamhet var att de såg bildandet av vårt byalag som en stor konkurrent till deras verksamhet.
Kan aldrig glömma vilket liv det blev på gummorna i stan när byalaget beslöt sig för att arrangera en julmarknad. Miljön vid hembygdsgården hade varit utan konkurrens för
en julmarknad men nu insåg gummorna att hyttan skulle bli totalt överlägsen med trevliga rum att exponera mat och allt annat som hör till en julmarknad och ordföranden i hembygdsföreningen, vår allestädes närvarande rektor ”hembygdskungen” som jag kallade honom, var den som fick på skallen av hembygdsfolket för han var medskyldig dels att ha föreslagit byalag runt om i sokna och även varit den som motade på oss i Gbdal för att arrangera en julmarknad.
Att vi skulle fixa till en egen dräkt var aldrig aktuellt och det sägs ju nu att intresset ökar för folkdräkter nu men dom som verkligen kunde sånt här och sydde och broderade har gått bort.
Jag tror att det är i Flickan i frack som Hjalmar Bergman konstaterar att det egentligen aldrig händer något spännande i stora städer. Men på mindre orter däremot …!
Enligt mitt folkdräktsorakel Emma går intresset för folkdräkter lite i vågor och det verkar vara en sån våg på gång nu. Den förra var väl för en 30 – 40 år sedan, som ledde till att det uppstod dräktråd lite här och där i landet.
Er hyttverksamhet var ju väldigt lyckad och jag kan tänka mig att en halvsömnig hembygdsgård kan ha känt sig utmanad och avundsjuk!
Nämen, mera Flicka i frack! (För den som även läser Lottens blogg.) Nu blir jag nyfiken om det kommer dyka upp fler referenser till boken någon annanstans.
Såklart – den boken är full av one-liners!
Jodå nog kunde det hetta till i hembygdsrörelse/hemslöjdsrörelsen. såhär skriver Gerda Boethius (chef för Zornsamlingarna i Mora) i ett brev till Knut Augustsson, (chef för hushållningssällskapet).
”Föreningarna i Leksand och Rättvik äro de verkliga pesthärdarna – – Arbetet där har från början bedrivits utan verklig insikt. Ankarcrona (Gustaf, byggde upp hemslöjden i Leksand) kunde ingenting från början och vad värre är aldrig lärt sig något – -. Om Leksand instktsfullt och utan fikande av allför stor vinst hållit uppe sin standard, så hade Nedansiljans fuskslöjd och hela Insjö-Häradsbygdseländet aldrig kunnat ta de dimensioner den tagit. – – Rättvik och Floda stå på samma nivå som Leksand – – Lårar med veritabel fuskslöjd sändes till Nordiska Kampaniet och såldes där i ljusgården tillsammans med Maria Bergmans smörja (Insjön) Fru Bhem, Fröken Fick, Fröken Schmidt och jag gingo dit och besåg eländet. Hur floda är behöver jag inte närmare gå in på.”
Ur Dalarnas Hemslöjd 1937.2007
Historierna om Gerda är många i trakten.
Det finns också beskrivet hur väverskorna hotade att strejka om de inte fick vettig ersättning i kontanter, förhandlaren från facket slängde dom ut.
Ja jösses vilka bataljer! Underhållande så här i efterhand. Det hade varit intressant att få kolla lite i de där lårarna med ”veritabel fuskslöjd”.
Stackars Gustaf Ankarcrona inte kunde någonting från början och ändå aldrig lärt sig något! Och man blir ju nyfiken på vad det var för fel på Floda…
Visst är det spännande, men det lär ha funnit fog för viss kritik sägs det.
Osämjan mellan Leksand och Mora har funnits kvar länge och jag trodde det handlade om ishockey men det var nog djupare än så.
Hoppas Emma kan upprätta Moras rykte, samarbetet är redan etablerat.
Bättre medlare i konflikten än Emma går nog inte att hitta!
Tack! Så länge jag undviker ämnet ”hockey” så är relationen mellan Mora och Leksand rätt bra, men det är lugnt eftersom jag nästan aldrig pratar om sport frivilligt…
Känns tryggt!
Vilket intressant föredrag och naturligtvis speciellt när familjen står för den.
Jag tycker det skulle vara roligt att höra detta föredrag också.
Själv har jag inte haft någon sådan dräkt, ingen i min släkt heller, så vitt jag vet. Jag kommer kanske från fel del av landet för detta, inte så vanligt i göteborgstrakten.
Ha det fint!
Enligt expertisen finns det 75 folkdräkter i Västra Götaland! Men kanske inte så synliga och många kommer ju överhuvudtaget inte i kontakt med dem. Men visst är det ett spännande ämne. Här finns en bra genomgång på Emmas hemsida
Neeejdå, inte kommer du från fel håll. Finns en hel del dräkter åt det hållet, många fina med 1700-talsdrag och jätteblommiga förkläden till exempel. En dräktbutik finns också!
Lite länktips:
https://goteborg.folkdansringen.se/draktbutiken/
https://www.draktnyckel.se/vastergotland/
Av vad slags tyg ska/kan kjolsäcken sys? Tager man vad man haver av nåt stadigt tyg och ska säcken harmoniera med någon av de övriga delarna i dräkten?
Frågar ifall jag skulle hitta mönstret och göra mig en säck för skojs skull.
Hoppas Emma hittar hit och kan ge Mästar-råd om kjolsäcken!
Emma här!
Ja, klart du ska sy en kjolsäck!
Det är bra om baksidan är hyffsat stadig. Vadmal, kläde, skinn eller liknande brukar det vara. Ibland är de linnefodrade, ibland inte. Framsidan kan vara av lite vad som som råkade vara ”inne” i trakten. Ofta ylle med någon slags dekor, men skinn och på vissa håll siden har ju också använts. Vill man ha kantband kan man ju passa på att använda något färggrannt eller mönstrat.
Hur pass välmatchade de är till resten av dräkten varierar. I nykomponerade dräkter brukar det vara rätt genomtänkta färger och snarlik design, men i många äldre är det enligt principen more is more och stilen varierar lite mer mellan vilka som sytt. Eller, om det är en kjolsäck till enkla arbetskläder, less is less (alltså typ bara grovt linne).
Angående Artur Hazelius och hans önskan om egendomliga dräkter… han ville ju ha det som var i nyskick, och helst så kuriöst som möjligt. Inga vanliga vardagsgrejer som var snarlika från bygd till bygd, nej. Knäppa huvudbonader, livstycken av tjusiga tyger. Sånt som helt enkelt är exotiskt (för en rik stadsbo i alla fall).
En parantes också om bysockensdräkten, om du är nyfiken på historik och varianter. https://www.youtube.com/watch?v=wOfzNrBF5s4&list=PLtoksipT6pdG1Pbgumvxq_m32LQ0SbR3r&index=5
Sen ska också Carl Larsson i By ha skrivit om den, för jag misstänker att du kanske mer dras åt bokhållet.
Nejmen vad kul att se bekanta By-bor prata om Bysockensdräkten – tack för länk!
Carl Larssons böcker finns lite här och där i Horndal, så det blir att leta upp dräkt-texterna när det våras.