Förstanyheten i morse på Sveriges Radio var Tullverkets larm om knarksmuggling från USA till Sverige. Samtidigt diskuterar man i USA de attacker som utförts på båtar vid Venezuelas kust. USA:s administration hävdar att de är knarksmugglarbåtar med ”narkoterrorists” ombord. De bombas och besättningen dödas.
Diskussionen i USA idag handlar om en extra attack mot ett par personer som överlevde första bombattacken och låg och flöt i vattnet. De dödades också.
Nu diskuterar man alltså om det var OK att döda dessa två försvarslösa och oskadliggjorda personer. Inte, vilket jag tycker vore rimligare, om det överhuvudtaget är OK att bomba båtar utan att ta reda på om de är fiskebåtar, eller något annat, om de alls är på väg till USA och om de har något olagligt ombord. Allt har filmats och den första bombningen har visats i USA. Nu är frågan om även den andra delen ska släppas.
Vid en pressträff i Vita huset den 3 december frågade nyhetsreporter Selina Wang från ABC News: ”Mr president, ni släppte den första videon från den första båtattacken den 2:a september, men inte den senare. Kommer ni att släppa den också, så att det amerikanska folket kan se vad som hände?”
Svaret från presidenten blev: ”Jag vet inte vad de har, men vad det än är kommer vi absolut att släppa den, inga problem.”
I går var det pressträff på nytt och reportern Rachel Scott följde upp med en fråga om visning av videon som han lovat släppa. Svaret blev en attack från presidenten: ”Det har jag inte sagt. Det är… det var du som sa det, inte jag. Det är är ABC News, falska nyheter.” Sen kom en lång utläggning om att varje sänkt venezuelansk båt räddar 25000 amerikanska liv och som avslutning en kommentar att Scott är den mest motbjudande reportern överhuvudtaget, ”in the whole place”. Det borde ju betraktas som en skandal, alltihop, bombningarna, lögnerna, förolämpningarna, men det skrämmande är att det är rutin. Det är numera så det går till.
Målet kan vara att ingen ska orka ta reda på var som är sanning eller lögn, att ingen till sist ska orka ställa obekväma frågor, att alla bara ska ge upp och sluta bry sig. Eller som Hannah Arendt sa i en intervju 1973:
Om man ljuger för dig hela tiden blir resultatet inte att du tror på lögnen, utan snarare att ingen längre tror på någonting. /-/Och ett folk som inte kan tro på någonting kan inte bestämma sig för något. Det har inte bara förlorat förmågan att handla utan också förmågan att tänka och bedöma. Och med dem kan man sedan göra vad man vill.
